Det finns för många frågetecken

Åkte först ut till stallet för att släppa ut Curre då han blivit skodd av Nicke. Kom när han skulle slå på bakskorna och stannade sedan en stund innan Curre slutligen fick komma ut i hagen. Eller han fick beta lite gräs först, då blev han lycklig.
 
Cyklade sedan över vägen till skolan för redovisning, första gången jag är i lokalerna sedan i december. Var sig likt där, träffade några klasskompisar och var kvar någon timme. Min redovisning kändes lite oengagerad, "Hej och hejdå" typ. "Det här ser bra ut, du har rapporterat bra" och sen frågade dom inte så mycket mer. Klasskompisen innan mig var där inne i 40 minuter och jag i max 5 min, haha. Börjar faktiskt tvivla på mig själv, vad ska det bli av mig? Såna känslor är aldrig roliga. kännns som att jag har en sådan press på mig själv att jag måste bli något, måste lyckas. Men jag har fått fina ord från mina handledare på byrån i Gävle, det känns viktigaste. Dom känner mig bättre och vet vad jag kan.

Har bara suttit inne medan jag fått snaps av Angelica som i shorts städar stallet, lagar stängsel och slöar i hängmattan hemma. Känner bara att jag VILL HEM NU, samtdigt som det är så jobbigt att lämna allt här. Usch och fy, får tårar i ögonen nu. Har suttit inne med rullgardinen nere sedan jag kom hem vid lunchtid, trots finvädret. Borde börja packa ihop allt ordentligt, men det har jag ju såklart inte gjort. Måste städa ur ALLT då jag som sagt flyttar på riktigt imorgon...

Ber om ursäkt för deppigt inlägg, men hela jag är en känslobomb just nu. Mest för att jag inte vet vad det ska bli av mig. Jag ringde mitt sommarjobb nyss och det fanns mycket jobb och dom räknade med mig i sommar. Sen efter sommaren är det fortfarande ett frågetecken. En resa till London i augusti planeras ihop med mina syskon + sambo till bror min, det ser jag verkligen fram emot. Blir sannorlikt ledig nästa vecka vilket ska bli skönt, men svårt att njuta när man har obetald semester så att säga haha. LIvet gott folk, det är fan intressant alltså. Saknar att gå i lågstadiet och dagens största problem var om man skulle leka med barbiehästarna eller rita...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0