Den där fantastiska egentiden

Många har sagt och jag kände det innan också, att gud vad jobbigt att pendla 2h med tåg fem dagar i veckan. Visst är det jobbigt att behöva kliva upp 5 varje morgon och jag är som en sombie så fort jag inte har kommit i säng i tid kvällen innan. Jag är en kvällsmänniska och har egentligen jättesvårt att somna innan tolvslaget.

Men åter till det här med att åka tåg. Jag tycker det inte är ett dugg jobbigt, snarare tvärtom faktiskt. Speciellt den där timmen på morgonen är nästan dagens höjdpunkt. Det jag, tåget och en timme. En timme där jag inte har några som helst måsten. Jag sätter lurarna i öronen, lutar mig tillbaka och drar huvan över huvudet. Sedan har jag en timme av total egentid, där jag kan luta mig tillbaka och filosofera. När i vardagen hittar jag annars den här egentiden med absolut inga måsten?
 
Det är inte som att sätta sig i soffan och säga åt sig själv att nu SKA jag bara vila/ta det lugnt i en timme. Då kommer bara alla måsten krypandes, att justja jag borde ju diska, städa eller så kanske bara tvn eller datorn lockar. På tåget har jag inga såna måsten, utan det är lite som terapi. En tid avsatt bara för mig själv där jag får folosofera i lugn och ro utan saker hängandes över mig. Vila och bara lyssna på musik. Jag älskar det faktiskt. Timmen hem är lite segare då det ofta är väldigt fullt på tåget, men det är lite av egentid då också även om timmen på morgonen är allra bäst.

Vissa kan tycka precis tvärtom mot för mig, att det är ett stressmoment att behöva sitta still och inte ha något att göra. Så kan jag känna när jag är hemma, men inte just på tåget. Det är bara avkopplande för mig. Sen är det också full fart och ett späckat schema för mig resten av dagen, så jag kanske värderar den här lugna timmen lite extra mycket.

Hästar är också terapi ❤︎

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0