Måste avreagera mig

Men FAN vad dåligt ridningen går nu alltså! Förlåt, men måste avreagera mig... Han var ju jättefin i slutet igår, så tänkte att jag rider upp till travet och jobbar lite på rakbanan (enda stället man kan rida ute om man vill mer än skritta) och sen trimma lite imorgon. Sagt och gjort, jag rider upp dit och han var suuuperspänd. Han är alltid töntig att ridas ut själv, i mörker och särskilt uppe vid travet där det kan vara både trav, bilbingo eller bandyträning på arenan intill. Sen gjorde det ju inte saken bättre att det kommen en cyklist i full speed och skrämmer honom precis innan vi ska under den redan superläskiga bron/tunneln. Dömt att gå åt skogen alltså.

Så idag var han bara supermega spänd, vilket gör mig så ledsen. Har knappt haft en bra pass alls på ungefär 2 veckor. Det fungerar liksom inte och jag blir superstressad, vet inte hur jag ska rida liksom. I slutet så galopperade jag två längor i lätt sits och bara red framåt, först då började han att sänka sig. Sen jobbade vi lite i skritt på hemvägen, när han slutat att tycka allt var läsigt. Då var han jättefin och den mjuka Curre som jag känner igen.

Längtar så grymt mycket tills jag har jobb och en stadig ekonomi, så att jag kan börja träna dressyr regelbundet. Så jag äntligen får lära mig rida på marken... Just nu känns det som att hoppningen har jag bra koll på efter alla år, men dressyrarbetet skulle jag behöver MYCKET hjälp med för att komma vidare i hoppningen. Vilken dröm att få rida 1-2 ggr i månaden för någon som hjälper en på backen och fokuserar på endast DIG...

Nej, just nu är jag bara bitter och förbannad. Förbannad på mitt liv och mig själv också, att så mycket bara krossats samman. På ytan kan saker och ting verka så fint och lalala, medan verkligheten kan se helt anorlunda ut. Jag brukar tänka så och dömer aldrig människor som "elak", "dum i huvudet" osv, jag brukar istället fundera varför människor är som dom är. Ingen föds elak, det är samhället och dess bakgrund som formar människor (och djur med för den delen) till den individ dom blir. Det är min åsikt. 

Som sagt, jag var tvungen att avreagera mig lite i detta inlägg känner jag... Återkommer med en positiv attityd i kommande inlägg! Nu ska jag dricka te och se ett avsnitt av TVD som jag har börjat kolla igen, såg dom första 10 avsnitten förra året innan jag surfade upp min internetmängd. 

Nu vänder vi och tänker på allt positivt!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0