Ödet ville åt ett annat håll

Ända sedan jag var liten så har det alltid varit häst, häst och åter häst. Riktigt nördigt alltså. Frågade du vad jag skulle bli så sa jag sjävklart att jag skulle bli tävlingsryttare och jobba med hästar. Jag var säker på det ända upp i gymnastiet, att det var hästarna jag skulle satsa på eftersom det var min största passion. Jag hade liksom inget annat. Min plan var väl att dra iväg och jobba med hästar någonstans, för att utvecklas och nå min dröm.

Men det bev aldrig så, ödet ville liksom inte att jag skulle gå den vägen. Idag är jag glad över det, för jag tror inte att det är min väg och så som jag hade velat ha det egentligen. Även om hästarna är min största passion och jag fortfarande har höga mål även idag.


När jag gick i högstadiet så ville jag gå hästgymnasium, men eftersom det inte fanns några här i närheten så hade jag varit tvungen att flytta. Då jag kände att jag inte ville det så vade jag ett annat program, Estet bild och form. Bara för att jag tyckte det var kul att rita typ och jag inte hade några andra ambitioner egentligen. Året efter startades REAL med hästinriktning i Gävle, väldigt typiskt tänkte jag!

Efter att jag tog studenten 2010 så var väl min plan att åka och jobba med hästar. Problemet var dock att jag stod med två stycken hästar. Den ena skadad/under igångsättning med oviss framtid, den andra frisk men inte riktigt med den kapacitet som matchade mina mål. Så om jag skulle dra iväg någonstans så hade jag varit tvungen att göra mig av med någon, men vilken? Curre, min bästa häst visste jag inte ens om han skulle fungera som tävlingshäst samtidigt som jag absolut inte kunde göra mig av med honom. Jag var lite hos en tävlingsryttare under korta perioder det året och hjälpte till, fick känna på hur det var att jobba med hästar på den nivån.


Jag jobbade, flöt omkring och visste inte alls vart jag ville eller skulle ta vägen egentligen under 2011-2012 kan man säga. Jag var låst med två hästar där jag inte kunde göra mig av med någon, eftersom den ena inte var ridbar och den andra inte lika bra som den "icke ridbara". Ville jag satsa på hästarna egentligen, som var min största dröm? Vem var jag utan hästarna och ridsporten? Vad skulle jag annars bli? Jag kände mig minst sagt förvirrad.

Men efter en svacka i ridningen så kände jag att nej, det här ska jag inte hålla med på med på fulltid som jobb. Jag tog tag i saker runt omkring mig och lyckades sedan av en slump hitta en utbildning jag aldrig hört talas om tidigare. Grafisk design? Det stämde ganska bra in på mig som gillade att rita, fota, blogga och fixa med designer samt redigera foton i photoshop som jag hade lite koll på.

Jag sökte reda på skolan jag hittat i Bollnäs och märker att den ligger mitt emot Bollnäs ridsällskap. Alldeles ovanför bor Curres hovslagare, som vi under ett års tid har åkt andra upp till (i Bollnäs) för att få Curre skodd då det var han som fixade Curre när vi var på Brunmåla i Täby. Världen kändes ganska liten då. Jag tänkte att det var för bra för att vara sant, men jag sökte utbildningen och även en till i Borlänge.


Jag fixade körkortet och sålde min andra häst, då Curre var så pass bra att jag åtminstone skulle tro att han skulle hålla för mig. Antagningsprovet till den utbildningen jag så gärna ville gå i Bollnäs, hör och häpna, var att göra logotyp, mm till en RIDSKOLA. Jag dog nästan, haha. Trodde fortfarande jag var för dålig för att komma in, men in kom jag och flyttlasset gick till Bollnäs den hösten.

Idag så känner jag mig så himla glad för att det blev som det blev. Jag hade ingen aning om att det var det här jag skulle pyssla med och i början tänkte jag att jag aldrig skulle kunna hålla på med sånt här. Men ju mer man lär sig, ju roligare och lättare blir det. Utbildningen är jättekul och det här är någonting jag skulle kunna jobba med. Jag är glad över att det inte blev hästjobb för mig, utan att det blev som det blev. Åtminstone är det så jag känner just nu. Jag vill ha balans i livet, ett roligt och kreativt jobb med hästarna/tävlandet på sidan av. Som en rolig hobby och passion. Det är nog lite så jag vill ha det faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0