Inlägg från den 17 juli 2011

Jag har bloggat sedan 2009, vilket betyder att jag har skrivit om hela min resa med Curre. Dem som inte läste min blogg på den tiden vet inte hur illa det faktiskt var från första början. Att det är fantastiskt att han fungerar på bra som han gör idag.

Texten nedan är publicerad den 17 juli 2011, några dagar efter att Curre blivit utdömd. Originalinlägget, med kommentarer finns HÄR om ni vill kolla. Jag fick faktiskt tårar i ögonen av att läsa det här. Tror inte att jag har läst det sedan jag skrev det faktiskt.

17-07-2011
"Saker och ting blir aldrig som man har tänkt sig.
 Man planerar, man önskar och hoppas, men i slutändan så blir det aldrig som man hoppades att det skulle bli.


Många har undrat hur det gick på tävlingen förra lördagen med Curre. Vi hade ett ner i grunden, men han var sig inte lik. Han gör alltid sitt bästa och hoppar i alla lägen, men det gick tungt och den där gnistan var borta. Han var inte fräsch, och nu finns det inte så mycket mer veterinären kan göra. Vi har gett honom ordentligt med tid, men ändå så vill det inte ge med sig. Jag har varit väldigt ledsen av det här som ni kanske förstår, knäckt skulle jag vilja påstå. Han är en otroligt fin häst och en helt fantastisk individ, och det känns förjäkligt att han förmodligen aldrig kommer att hålla som tävlingshäst. Det som han är skapt för och älskar allra mest.

Jag har sedan i måndagst ställt in mig på att tävlingskarriären är över för hans del, men han kanske får en sista chans om vi hittar på något. Min tränare skulle höra sig för, då även han tycker det är synd på en sån fin häst. Vanlig ridning kommer han att hålla för och han är inte halt förutom på böjprov, så han kommer inte tas bort.

Jag försöker att vara stark, men det är svårt att inte bli knäckt av sånt här. Är det mitt fel att det har blivit såhär? Ska oturen förfölja mig i all oändlighet? Frågorna som jag aldrig kommer att få svar på är många.

Det är såna här gånger som det inte är kul att driva en blogg. Jag vill vara positiv och glad, inte skriva en sån här text. Hellst av allt så vill jag bara gömma mig under täcket och lådsas att allt bara är en hemsk mardröm, men tyvärr så är det verkligheten som jag inte kan blunda för.

Det gör ont i mig, så fruktansvärt ont. Inte bara för att jag har förlorat min bästa tävlingshäst, utan för att min bästa vän kanske aldrig mer får göra det han älskar allra mest. Men jag är evigt tacksam över att jag har fått uppleva den glädje som Curre har givit mig. Min allra högsta önskan är att jag får uppleva det igen. Inget mer ber jag om.

Han lever, men jag tror nog att ni förstår hur det känns..."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0