Hästarna är min frizon

Hästarna har för mig ofta inneburit press och högra krav på mig själv, eftersom jag så gärna ville lyckas. Jag kunde bryta ihop och gråta efter en dålig tävlingsstart eller bara ett pass hemma som inte gick som det skulle. Även om jag älskade det så var det ändå mycket ångest och höga krav, vilket satt snubbelben på mig själv.

Numera så har jag lagt ner dom där orimliga kraven och den ständiga pressen på mig själv. Jag gör det för att det är kul och ser numera stallet, hästarna och sporten som ett frizon där jag kan koppla av. Stänga av vardagen och bara fokusera på någonting annat. Komma ut, röra på sig och andas. 

 
Det är kul att träna, analysera, utvecklas och checka av sig själv ute på tävling. Träffa tävlingsfolket, se bra ridning och fina hästar. Jag älskar träning och utveckling, jobba för någonting som jag sedan får ett resultat av. Skillnaden idag mot för förut är att jag inte längre har den där pressen och oron hängande över mig. Eftersom jag gör det här just för att det är kul.

Jag är inte nervös inför att åka 6 h upp till Umeå och lägga ut flera tusen, tävla i tre dagar och debutera 130. Förr hade jag nog kännt mig nervös och pressad av den tanken, idag känner jag mig mer taggad och tycker att det bara ska bli så himla kul! Det är inte hela världen om det går katastrof, då får man bara analysera och åka hem och träna mer helt enkelt.

Tävlingsresultat är inte allt, utan det är så mycket mer runt omkring. Det är kul att bara vara på tävling, göra en bra framhoppning, promenera Curre runt tävlingsområdet på kvällen, sitta i tältstallarna och putsa utrustningen. Det är liksom alltihopa som är kul, inte bara dom där 2 minutrarna inne på banan som räknas under en tävinghelg. Tror nog att man måste älska hela paketet och inte fokusera för mycket på just tävlingsrundan. Det är så mycket mer som spelar in. 


I övriga livet så känner jag mig också mera lugn nu för tiden, även om jag kan känna mig pressad och sätta högra krav på mig själv där också. Få prestationsångest inför uppgifter och att alltid vara den "bästa versionen av mig själv". Ibland vill man bara vara sur, nere och osocial helt enkelt. Men när jag har såna där "dåliga" dagar där jag verkligen inte ORKAR att peppa sig själv och se ALLT från den ljusa sidan. Då är hästarna och ridningen min frizon där jag kan komma bort.

När jag pysslar i stallet eller när jag sitter upp på hästryggen så försvinner allt annat. Man får komma bort och tänka på någonting annat och det är så himla skönt. Det är därför som jag göra det här, för att få några timmars avbrott i vardagen. Världens bästa fritidsysselsättning/hobby helt enkelt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0