Gramantygeln

En rubrik som bara den skapar många åsikter! Jag brukar se ganska enkelt på saker, inte svart eller vitt utan allt har sina för och nackdelar.

Gramantygeln tycker jag är ett jättebra hjäpmedel för att lösa problem kortsiktigt eller för stunden. Ett hjälpmedel som kan lösa ett problem för att sedan kunna komma vidare. Men jag ser den inte som något att rida med varje dag, utan endast som ett hjälpmedel.

Jag brukar alltid rida ut med graman på Curre, då löst spänd i sidorna. Anledningen är helt enkelt den att han är "speciell" ute och det är då skönt att ha något att ta till om han skulle få spel. Har även satt den mellan frambenen när han har varit extra pigg och jag varit ute och galopperat på flackåker. Som en "nödbroms" för att inte åka av när han får spel, haha. Han kan nämligen bocka riktigt ordentligt den killen!

Har också använt graman på Eddie i perioder när han fick för sig att rycka tyglarna ur händerna. Red på graman några gånger och han var som en annan häst när han insåg att det inte tjänade något till. Det gav även resultat när jag plockade bort den =gramanen hjälpte mig att lösa ett problem. Hoppade även småhinder med graman för att hjälpa honom att komma upp med ryggen och hoppa runt =hjälpte mig att lösa ett problem och komma vidare i utvecklingen.

Det är några anledningar som jag har använt den till. Skulle också kunna sätta på den på en häst som kanske är väldigt hög i nacken och behöver hjälp och vägledning till att slappna av och komma ner med nacken. Som sagt, en problemlösare.

Däremot så skulle jag INTE använda gramantygeln dagligen för att få en "bättre" form. Hästen blir inte mer ridbar för att du sätter på den en graman, den blir mer ridbar om den rids korrekt och om man övar på grunderna. Dvs den är lösgjord och jobbar fram till handen. Jag ser på gramanen lite som en fast martingal. Den gör så att hästen inte kan dra upp huvudet i skyn, inte för att dra ner huvudet på den.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0