Tankar kring min satsning

Min senaste tävling gjorde jag i Gävle i april, vilket är ungefär fyra månader sedan nu. Under den tiden så satt jag inte på en häst under två veckor, sedan fick jag hoppa en häst 1 gång/vecka fram tills att Curre började skrittas. Nu i sommar har Curre börjat ridas igång lite och jag har haft Chino att rida lite mer ordentligt på. Hoppat några gånger och trimmat. I övrigt har jag knappt hoppat och inte tävlat någonting alls under den här tiden.

Har självklart haft tid att tänka väldigt mycket under den här tiden som jag har varit utan allt det här som jag vanligtvis lägger väldigt mycket tid och energi på. Tänkte att det kanske skulle vara skönt med en liten paus, men för mig har det varit precis tvärt om. Jag har saknat det fruktansvärt mycket sedan dag 1. Visst att jag kunnat göra annat ihop med mina klasskompisar efter skolan, men jag tar faktiskt hellre dom där extra timmarna i stallet och får utdelning av det i form av tävling. När jag tänker på att rida in på en framhoppning, planera och stämma av allt. Gå igenom banan och slutligen rida in på tävlingsbanan. Ha all fokus på mig själv, hästen och banan under två minuter. Det gör att jag får gåshud, det är som en kick ungefär. En utmaning för mig själv.
 
 
Jag har tänkt och tänkt, för jag saknar allt det där så himla mycket just nu att jag under den här perioden bara deppat ner mig totalt. Finns inget som kan ersätta allt det där för mig, för ridningen är det enda som jag verkligen har kämpat med och kommit en bit med. Det är en otrolig känsla när allt stämmer och just nu känns det bara som att all luft har gått ur mig. Jag vill så mycket mer med ridningen, men jag vet inte hur och på vilket sätt just nu. Där klämmer skon och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Jag får nog låta tiden och mina förutsättningar som kommer, utvisa vad som händer.

Jag har nu gått igenom Curres igångsättning och han bör kunna starta igen framåt mitten av oktober. Dit är det ungefär två månader, så ett halvår utan tävling kommer då ha passerat. Vi hinner starta ungefär 3-4 tävlingar innan vinteruppehåll, så hela den här sässogen har gått förlorad i princip. Jättetråkigt verkligen och jag vill inte upprepa den här perioden och uppehållet igen.

Hur nästa år ser ut för mig vet jag inte alls. Jag vill verkligen satsa, har fler hästar, rida mer och tävla mer. Det svåra är att jag inte ver hur och på vilket sätt. Dom här månaderna har verkligen satt mig på prövning när det gäller hur mycket jag gillar sporten, vilket är: Adeles för mycket. Ställer jag mig frågan vad jag kan offra för att nå mina mål och ber mig själv att svara ärligt, från hjärtat. Då blir svaret: allt. Jag kan offra allting annat, för jag har inte så mycket annat som betyder någonting egentligen. Så, ja. Jag är förvirrad över hur jag ska göra framöver... Ingeting känns glasklart och ALLT har sina för och nackdelar, för mig finns inget självklart eller enkelt alternativ öht. Som sagt, tiden får nog utvisa vilken väg jag går. För alla vägar bär väl till rom??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0