Höst & träningstankar

Red Curre sent idag, runt niotiden och hade då på mig en munktröja, fleecejacka och väst utanpå det! Ändå tyckte jag att det kändes kallt, snacka om att hösten har kommit fort. Bara dom gula höstlöven kvar nu för att få riktiga höstfeelings. 

Curre reds ut och jobbades sedan på ridbanan, längs med fyrkantspåret. Struntade fullständigt i att han kändes motsträvig i början och fokuserade enbart på hur han jobbade med kroppen. Han fick gå lite som en elefant i början och jag koncentrerade mig enbart hur han kändes och VAD jag skulle göra åt det. Jag är expert på att börja krångla till det och VILJA få honom lösgjord direkt om han stretar emot. Det känns så fel att låta honom springa lite hur han vill, även om det är precis så jag måste göra. Låta honom se "ful" ut, fokusera på dom viktigaste delarna och vänta ut.

Är det inte typiskt oss ryttare, att man vill ha ett perfekt stöd och lösgjord häst direkt från start? Kör den upp huvudet så bänder man lite hit och dit i hopp om att man ska få den lösgjord och i en perfekt balans så fort som möjligt. Så fel, fel, fel... I bakhuvudet så vet man så väl, öva grunder och åter grunder. Rid med så lite hand som möjligt, den ska gå fram för skänkeln, öva tempoväxlingar och övergångar osv. Men gör vi detta i praktiken? Nja, för mig känns det mest som att jag tror att jag gör detta men i själva verket inte alls gör det.

Idag släppte jag spärren och lät det se fult ut och kännas förskräckligt i början. Jag fokuserade istället på vart jag hade bakben och bog, hur han tog skänkeln, hur jag skulle parera upp honom osv. Efter en stund så fick jag ordning på kroppen, han började spåra och bjuda framåt. Då fick jag ju ett jättefint stöd, eftersom jag väntade ut det. Galoppen var AMAZING idag. För att jag lät det känns apa i början. Ska det vara så svårt? Åtminstone jag har svårt med detta!

Älskar mina flummiga, analytiska inlägg haha. Men jag svävar liksom iväg, för sånt här är så intressant. Varför gör man samma misstag om och om igen för? Ena månaden är man inne på helt rätt spår, för att sedan tappa bort sig, analysera och komma in på det rätta spåret igen. Jisses.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0