Dåliga dagar är också bra dagar

Men fy vad dåligt det gick att rida idag! Red först ut Chino en sväng och han var superpigg, körde upp huvudet som en struts och var stenhård i sidorna. Fick liksom ingen kontakt alls med honom. Gick in på ridbanan en stund på hemvägen där vi red serpentinbågar med övergångar samt åttvolt i galoppen med övergångar. Här började han att slappna av och komma till arbete, så är jättenöjd med avslutet på honom. 

Sen har vi Curre... Red en annan väg med honom mot för vad jag brukar, en bit på grusväg och sedan sandvägen. Han stängde av skänkeln och blev jättestum, väldigt opåverkbar och det kändes mest som att jag inte fick ut så mycket av mitt arbete då han inte lyssnade. Pga passet med Chino så blev jag stressad, spänd och arg = ingen bra kombo! Så jag fick tillslut sakta av, skritta lite och tänka igenom allt. Jobbade i skritten med halt-skritt-halt-skritt-öka-minska-öka-halt osv. 

När han började lyssna och fokusera så blev han betydligt mjukare efter ett tag då jag liksom hade något att säga till om, även om han fortfrande var lite spänd. Inget bra pass med honom alls, men man har såna dagar också. Jag brukar tänka att det är dom passen som utvecklar då tankeverksamheten och analytikern kommer fram... Imorgon får han gå med kimblewickbettet för att jag ska kunna säga "hallå" utan sega tygeltag. Har skrivit ett inlägg om att just använda sig av skarpare bett i markarbetet som jag har tidsinställt tills imorgon. Så det kommer upp!

Antar att det inte bara är jag som är sur resten av kvällen när ridningen går dåligt? haha. Man känner liksom mest att vafan, hur svårt ska det va?? ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0