Galoppen, galoppen

Som jag skrev så jobbar jag just nu stenhårt med att verkligen behålla galoppen ända fram till hindret. Förut så har jag väldigt lätt börjat ratta och plockat så fort jag inte sett någon "distans", plockat bort galoppen och kommit aldeles för nära. På Eddie fungerar det här inte alls och han stannar så fort jag gör såhär då han blir förvirrad. Curre hoppar oftast ändå, men blir sur såklart, onödigt att sitta och bromsa upp tycker han. Leif är väldigt mycket för rytm och att verkligen galoppera tills det kommer en distans, så han har verkligen varit på mig så fort jag börjat ratta. Kommer ihåg i höstas när han hjälpte mig vid en framhoppning och påpekade då att jag hade en jättebra galopp i svängen, men att den blev sämre när jag kom i anridning mot hindret. Antingen så blir jag passiv eller så plockar jag, i vilket fall så fick jag mig en "aha-uppplevelse" då jag insåg att det faktiskt var så.

Jag tror faktiskt att det beror mycket på självförtroende, för det är faktiskt ganska läskigt att bara galoppera i en bra, stark galopp mot ett hinder om man inte riktigt känner en distans. Men den kommer, att plocka och förstöra är betydligt sämre än en avsprångspunkt lite nära eller långt ifrån. Däremot är det en härlig känsla när man inser att det går faktiskt, jag kan rida i en stark galopp och ändå hitta en bra distans. Det gäller bara att understödja och fokusera på hindret, vänta tills det kommer en distans. På lägre höjder så går det att ratta runt, men när det blir större så måste man faktiskt använda sig av galoppen, det säger ju sig själv.

Som sagt så är det här något jag verkligen jobbar med hela tiden, för det är inte lätt att jobba bort en ovana som man har lagt till med! Men ju mer jag känner att det går bra, ju mer bra språng jag får, ju mer självförtroende får jag till att kunna möta upp hindren på ett bra sätt. Bara det här börjar sitta så tror jag att det kommer göra stor skillnad på tävlingsbanan, framförallt för självförtroendet. Har så många dåliga rundor som måste skakas av, haha. Men just det här med rytm och att kunna möta hindret med hela galoppsprång är något som både Helena och Leif har som röd tråd genom deras träningarna, just för att det är så himla viktigt. Hoppas ni förstår vad jag menar ;) Hoppning och ridning över lag bygger mycket på känsla!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0