Cuwento

 
Cuwento - f. 2002 - e. Parco u: Uwenta I ue: Jokinal de Bornival - imp. Belgien

Curre är min första storhäst som vi köpte i december 2007. Tillsammans har vi tävlat upp tom nationell 125 cm med felfria rundor och placeringar i 120 cm. Men trots att jag har haft honom i 5,5 år nu så har vi ändå inte hunnit med så mycket pga skador. Mer om det kan ni läsa nedan, Curres och min historia. Curre är född i Belgien och utbildades och tävlades upp till 120cm av en proffsryttare där nere innan vi köpte honom. Han är en tuff häst som tycker att han är ”störst, bäst och vackrast” och drar öronen bakåt om någon häst kommer för nära på framhoppningen eller under träningar. Han älskar uppmärksamhet och när det händer nya saker, då blir han intresserad och uppmärksam! Han styrs väldigt mycket av sitt humör och visar tydligt på vilket han är.

I grund och botten är han en riktig latmask som gärna går och betar i hagen med solen på ryggen. Det där med dressyr är ingen höjdare, men hoppning är desto roligare. För det mesta är han lite slow och gör inte mer än vad han måste, men kan helt plötsligt bli en tickande bomb om han stått länge eller om det händer något speciellt. Trots att han för det mest är långsam, så kan han under uteritter blixtsnabbt vända om och kuta i full fart åt andra hållet! Det är många gånger jag har åkte av på det viset… Ofta är det fåglar eller något annats som han blev rädd för. I hoppningen så har Curre väldigt lätt för sig, hoppar väldigt runt och är försiktig av sig. Däremot så måste man se till att han är vaken och framför skänkeln. Men väldigt enkel, tuff och okomplicerad på tävlingsbanan!

Curres och min historia
Cuwento, eller Curre som han kallas var min första storhäst som vi köpte i december 2007. Dagen före julafton, den 23 december stod han för första gången i vårat stall! Det började med att jag var med om en ridolycka i mars 2007 med min dåvarande D-ponny och när jag efter 3 månader fick börja rida igen så fungerade det inte riktigt mellan mig och ponnyn. Jag var även lång för ponnyn så vi började att leta efter storhäst på hösten -07, då jag var 16 år. Efter att ha provridit tre fina storhästar som det inte blev något köp av, så blev det så att min dåvarande tränare åkte med en bekant (och hästfömedlare) ner till Belgien för att hitta en häst till mig. Första dagen hittade hon en ”stor skimmel” som hon tyckte var såå fin och ju fler hästar hon red den helgen, så återkom hon bara till den där skimmeln. Problemet var att skimmeln var 5 år och det var tänkt att jag skulle ha en äldre läromästare som första storhäst. Men hästen skulle ju bli sex år vid årsskiftet och hade tävlat med bra resultat i 120, så det blev så att vi slog till! Helt utan att ha sett hästen, det vi visste var att den hade ”bra stam”, ålder, kön, färg och att den gått 120. Sen gick vi på vad min tränare sa!

Som sagt, den 23 december åkte vi och hämtade hem min nya häst i Örebro hos Pär-Ola Nyström (Som folk säkert känner igen som Bonde Pär-Ola ) som vi köpte hästen igenom. Första gången jag såg min nya häst var när han stod på stallgången, nyklippt och nyduschad med en röd grimma som hade färgat av sig. Lite bortkommen och tanig stod han där på stallgången och klampade sedan rakt på våran transport. Trots många timmar på lastbil från Belgien i ryggen. Första gången jag satt på Curre så kändes det helt rätt och såå mycket bättre än dom andra hästarna jag provridit! Så trots att jag aldrig såg eller provred hästen, så hade det inte kunnat bli bättre.

Jag började tävla honom som sexåring och red först några 90 och 100cm klasser, sedan debuterade vi 110cm i maj 2008. I mars 2009 debuterade vi 120cm med en dubbelnolla! Våran andra start i 120cm blev också en dubbelnolla och vi blev även placerade, därmed kvalad till 130cm efter vår andra 120 start! Vi hade även kommit med i Gävleborgs utvecklingsteam och fått träna för duktiga tränare. Men när det kändes som bäst, så betedde han sig plötsligt konstigt på en tävling och när han sedan stannade andra klassen så valde vi att åka och kolla upp honom hos veterinär. Han hade reaktion på båda fram, mest vänster och blev behandlad och satt på vila. Han blev bra efter några veckor och reds sedan igång. Men under igångsättningen så blev han sämre och vi kollade honom igen. Han hade då fått mindre förändringar på röntgen, vilket han inte hade då vi kollade på första besöket. Vi valde att ge honom lång vila och igångsättning, inte förren 2 år senare gjorde vi våran första tävlingsstart igen. Han nollade då 5 klasser i rad, från 100-120cm.

Men under en rutinkontroll så var han sämre, blev behandlad och fick vila. När han kom igång så blev han åter sämre och i juli 2011 så blev han utdömd som tävlinghäst. Det fanns inget mer att göra då, så veterinären utgick från att han aldrig skulle hålla som tävlinghäst. Jag var förstörd, min häst skulle aldrig få hoppa eller tävla igen. Men på inrådan av min tränare så beslöt vi oss för att ge honom en till chans och åkte till en ny klinik i Täby. Det gjordes en ny hältutredning och när hans hovar var bortbedövade så var han haltfri. Det satt inte i kotlederna som vi tidigare trott och behandlat, utan det var inflamation i strålbensbursan. Han blev bahandlad och omskodd med ringskor, samt ordentligt nedkortad i tån.

Efter igångsättning så kom han tillbaka och kändes fräschare än någonsin! 2012 var vi tillbaka och tränade och tävlade, trots att han varit utdömd. Han hade ett litet återfall sommaren 2012, men annars varit fräsch sedan han blev behandlad för sin nya diagnos. I skrivande stund så har vi inlett tävlingssäsongen 2013 med några bra 110 rundor och ska snart tillbaka till 120cm. Varför Curre blev skadad första gången finns det måånga teorier om. Men i grund och botten så är han en stor häst som är lite överbyggd, vilket gör att han har lättare för att hamna på bogarna. Dessutom så var han väldigt tanig när han kom till oss och på knappt ett år gick han från 125 till 135cm i sadelgjord, från 145 till 155 i täcken, samt växte ur en sadel på några månader. Han la på sig en hel del hull och muskler väldigt snabbt, så det är möjligt att leder och ben inte hängde med.

Det jag vet idag är att jag måste ta hänsyn till hans tidigare skada och träna, samt tävla utefter det. Min filosofi är inte att ”spara” på honom, utan att träna och bygga upp honom så att han håller. Utsätta honom för arbete och sedan låta honom återhämta sig. Under tävling är jag mer sparsam med honom och rider alltid bara en klass/dag. Min förhoppning är att bygga upp och hålla honom fräsch, så att vi kan klättra i klasserna och nå vårat mål! Han har kapacitet att ta sig lågt, men framtiden få visa vad han håller för. Tiden med Curre har varit tuff, men jag har också lärt mig en hel del på vägen. Man ska inte ge upp för tidigt och man ska inte lita på bara en veterinär. Ibland är det värt att ge saker en andra chans.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0