Harmoni

Red Eddie ett ganska lugnt pass på en åker/äng (är ju fruset överallt) idag på morgonen. Han har varit väldigt bråkig med munnen och passet igår fick jag inte alls någon bra känsla i. Han hamnar liksom i framvikt, tar för ojämnt stöd och jag blev bara irriterad när jag inte fick till det. Plockade igår fram den gamla kameran och kollade på provridningsfilmerna när en jätteduktig beridare visade honom innan vi köpte honom. Han var då jättefin och harominsk, så jag kollade lite hur hon red. Kom fram till att jag måste vara mer följsam med handen och ha lite gummisnoddskänsla, vilket jag inledde passet idag med att hitta.

Han kändes väldigt tillfreds med hur jag red och blev bara finare och finare! Inte en enda gång ryckte han tyglarna ur handen, utan tog ett mjukt stöd och satte bakbenen under sig. Blev lite pigg och tog inte riktigt förhållningarna, men svarade upp för skänkeln otroligt bra. Väldigt avspänd och mjuk i munnen, det är verkligen såhär jag vill att han ska kännas! Han är ju en väldigt känslig häst och kan bli riktigt irriterad om han inte blir riden som han vill. Många har sagt att jag ska hålla imot när han försöker rycka tyglarna ur händerna, men grejen då är att han bara blir ännu värre. Det är samma sak med allt, känner han att han sitter fast eller det blir stumt så blir han irriterad/rädd. Är jag mjuk och låter honom vara från början så är han mjuk tillbaka. Han vill ha det på sitt sätt.

Ska verkligen jobba för att hitta den här mjuka gummisnoddskänslan varje pass! Han ger verkligen en himla härlig känsla när han är tillfreds då han är så vaken för hjälperna. Men rider man inte så som han vill, då kan han hitta på alla möjliga saker ;) Det här är lite av tjusningen med ridningen, att så små saker kan göra så stor skillnad. Allt handlar ju om kommunikation.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0