Curreliten

Känner att jag måste slänga in en liten uppdatering här, då det var ett tag sedan nu. Jag som har varit ganska flitig med mitt bloggande förut, men av olika orsaker så har jag tappat lusten helt enkelt. Så är det, men ska försöka komma igång lite igen. Gillar trots allt att uttrycka mig i både text och bild egentligen.

Kan först och främst berätta att jag och Curre var till Högbospelen och tävlade förra veckan. Hoppade först 110cm på onsdagen där vi var felfria, dock red jag långa vägar och hamnade första utanför placering. Dom vägarna kostade mig både 350 spänn och en sån där fin rosett med långa band ;) Dock var han väldigt stark och bockade efter hindren och det kändes mer som att han hoppade runt med mig!

Hoppade sedan 120n på torsdagen dagen efter, vilket inte gick så bra. Han var lika stark och jag fick liksom inte ihop och honom på bakbenen, vilket gjorde att det var jättesvårt att få bra distanser när det knappt gick att korta eller länga. Vi hoppade iaf halva banan, 1-7 felfritt, och när jag red in på sista linjen så såg jag ingen distans och la mig på handbromsen... Kom aldeles för nära räcket som han rev, skulle då ha galopperat FRAM på 8 språng vilket jag inte gjorde och vi kom aldeles tokigt så han stannade. Vände om och kände att jag skulle få en aldeles för stor distans som jag inte vågade rida på, så jag blev passiv och han stannade igen.

Curre stannar aldrig, samtidigt som han inte är så dum att han hoppar om han känner att han inte fixar det. Men med tanke på hans skadehistorik så blir man såklart orolig, så vi tog hem en veterinär som konstaterade att han inte var fräsch. Min tanke var då att nu blir han prommenadhäst, hoppkarriären är slut. Dock bokade vi tid nere i stockholm hos veteriären vi har varit hos nu, för att se vad hon skulle säga.

Var där igår med honom och visst var han inte bra, men det var faktiskt inte så farligt. Han blev behandlad på vänster ska nu skrittas 20min x2 i en vecka, sedan skritta och trava andra veckan och efter tre veckor så kan han vara tillbaka i normal träning. Så i allt det tråkiga att det blev bakslag så var det ändå positivt att det inte var så farligt, absolut inte lika illa som när vi var dit första gången förra året.

Eftersom det här bakslaget kom så har jag såklart funderat, då samma bakslag kom i samma tidpunkt förra året. Alltså när det börjar närma sig sommaren. Nu när snön har töat bort och det har börjat bli varmt så blir det dels torrt och hårt i backen, vilket inte alls är bra för honom. Har tyvärr inte tillgång till mjuka fina skogsvägar, utan det är ridbanan (som också enligt mig tycke är för stum) och grusvägar som gäller. Sedan så segar han alltid till i samband med pälsfällning och när det blir varmare, vilket gör att jag får svårt att rida ihop och loss honom=han hamnar lätt på bogarna. Det är den utvärderingen förutom den ökade hoppningen som jag kan konstatera nu.

Så om han blir bra nu så ska jag bli noggrannare med underlaget, dels kondisträna på den lilla sandväg vi har (ca 400m kanske) och leta ut någon bra åker med lite svikt i att kunna trimma på när det är torrare i backen, då banan är bättre när den är blöt. Sen så ska jag faktiskt försöka hitta en bra dressyrtränare, som kanske tom kan sätta sig upp, så vi får lite ordning på markarbetet. Det är det som jag känner att jag kan förändra nu, och håller han ändå så är det så. Då håller han inte för hoppning helt enkelt, vanlig ridning har han dock visat att han håller för då han var jättefin och fräsch i mars då vi hållt igång hela vintern.

Blev ett låångt inlägg om min Curreman nu, men lika bra att skriva av sig lite känner jag. Helt sjukt hur vi har hållt på med den här hästen, men vad gör man inte när det gäller ens ögonsten och när tom ens tränare tycker att vi ska ge honom ens chans? 


Ett tips, fäst dig inte för mycket vid en häst. Det blir aldeles för smärtsamt den dagen det händer något. Curre köptes i december när han var 5 år och jag skulle ha honom tills han blev gammal och pensionär och vi skulle uppleva massa kul. 1,5 år blev det innan allt skit rullade på, och det är och har varit smärtsamt, för att det just gäller hästen på bilden över... Nu blev det ett depp inlägg, men jag hoppas ni förstår mig. Från och med med nu så ser vi framåt och är positiv :)


Lip, haha.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0