Vetcheck

Idag bar det iväg ner mot stockholm för en veterinärkoll med Curre, bara så allt stämmer innan vi börjar träna och hoppa ordentligt. Gjorde först böjprov både fram och bak, samt så sprang jag med honom på volt både på hårt och mjukt underlag. Han såg superfin ut, och veterinären fick fråga vilket framben som han har varit sämst i då det inte syntes alls! Eftersom jag har sprungit med honom måånga gånger vid veterinärbesök så vet jag precis hur han har varit när han har varit dålig respektive bra och jag vill nog säga att han aldrig har varit såhär fräsch sedan han blev skadad. Hon tyckte även att han var fint musklad och i bra trimm kroppsligt, så nu är det bara att fortsätta i samma spår och öka på träningen. När utesäsongen börjar så ska han om allt fortfarande är som det ska, vara back on track på tävlingsbanan!

Det är verkligen kul att vi har kommit åt problemet och att han har svarat och blivit så pass bra som han är nu. Det vi har gjort är att vi har behandlat exakt rätt ställe, med hjälp av skoningen ändrat hans vinklar och skott honom med ringskor, samt att jag såklart är noggrann med träningen. Kan dela med mig lite av mitt tänk i ett annat inlägg om det vore intressant? :) Jag tror inte att ni förstår hur glad jag är efter att ha genomgått allt det jag har gjort med Curre. Från att få min absoluta drömhäst till att sedan 1,5 år efter stå med honom skadad. Kämpa i två år med att få honom frisk och igång, börja tävla igen där han är nolla fem starter i rad upp till 120cm och efter ett halvår få honom utdömd. Åka till en ny klinik som ett sista hopp, hitta en ny diagnos och 5 veckor senare stå med en haltfri häst, till att idag sitta på en superfräsch häst som rör sig bättre än någonsin. Kan ni förstå min lycka?

Efter allt så har jag verkligen lärt mig att inte ropa hej, han kan lika gärna falla tillbaka när vi börjar hoppa och tävla igen. Men han är utan tvekan en häst som alltid kommer att betyda något extra, dels för den fantastiska individ han är men också för allt det vi har gått igenom med denna häst. Jag tänker inte stressa framåt just nu, utan vi tar det i en lugn takt och sakta men säkert jobba oss uppåt. Målet är att ha en frisk och fräsch häst att ha roligt med, och förhoppningsvis kunna nyttja hans kapacitet. Han är speciell, och allt runt honom har inte alltid varit så kul. Men jag ångrar inte en sekund att vi bestämde oss för den där "stora skimmeln" som min tränare tyckte jag skulle ha. Han är bäst, och tack Frida för att du hittade honom!!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0