Konsten att tänka rätt

Något som jag tror många ryttare har känt av någon gång är när det känns som att man gör percis allt, men ändå så händer det ingenting. Man vill så gärna lyckas och stressen kryper sig inpå när man inte känner någon utveckling. Det känns som att alla andra utvecklas medan man själv står kvar på samma fläck och stampar?

Tänk rätt - och rid bättre heter en bok om mental träning som jag köpte någon gång under förra året. Huvudämnet i den boken är att om man helt enkelt tänker rätt och har rätt inställning, så rider man också bättre. Ridsporten är en sport som bygger väldigt mycket på känsla, och den där känslan som man pratar om kan försvinna med en vindpust bara genom en negativ tanke eller fel inställning. Det känns som att man är värdelös eller inte kan någonting, trots att man vet att man klarat det förut.


I början när jag hade Eddie så var han för det första helt anorlunda att rida än vad jag var van vid. Ridpassen på banan blev oftast ett fiasko med en spänd häst som skyggade för hörnen och saker utanför staketet, och jag vet inte hur många gånger jag blev frustrerad och red hem besviken och kände mig värdelöst som inte kunde rida min häst på rätt sätt. I kombenation med att Curre var konvalecent och jag hela tiden jämförde allt med honom så blev inte saken bättre. Under det första året så pendlade det ofta upp och ner, ibland kunde han gå riktigt bra medan andra pass kändes långt ifrån bra. I september förra året någon gång så kändes det som att allt gick helt åt skogen. Han slog med huvudet och ville inte ta stöd på bettet, bet tag i bettet och bara drog efter hindren och det gick helt enkelt inte att rida honom. Vi kollade upp tänderna på honom och det visade sig mycket riktigt att problemet satt där. Något som jag tror beror på att det ofta blev en dragkamp mellan oss. 


I samma veva så fick han vintervila i drygt 1,5 månad och när jag sedan började skritta igång honom så hade jag fokus på helt andra saker. Jag gick till grunden för att lösa problemet och gjorde halt efter halt för att han skulle lyssna. Höll honom sysselsatt när han blev stressad och höll mig kall och ignoredade att han blev rädd för saker. Långsamt så började det att bli bättre, trots att vi bara red ut i skogen/efter vägarna, bara för att jag tänkte rätt och fokuserade på rätt saker. Samtidigt så tränade jag för Leif med Curre och plöjde igenom alla möjliga artiklar i tidningar om ridning och grunder, och började långsamt få bättre kunskap som jag kunde använda mig av. När jag sedan red första träningen för Leif efter Eddies vintervila så sa även han att jag hade honom mycket bättre på marken. Vilket kändes väldigt kul, att få det bekräftat att det faktiskt hade blivit skillnad!

Det mesta i ridningen handlar om vad man har för inställning till saker och ting. Är jag på dåligt humör eller har en dålig inställning innan jag sitter upp, så presterar jag sällan bra. Något som jag också tror är en förklaring till att jag ofta ridit bättre på träning än hemma, eftersom jag då varit mer fokuserad och presterat bättre. Har man dessutom en bättre inställning innan man rider så tar man oftast motgångar mycket bättre. Det gör inget om det går dåligt, tränar man bara på det som som du och hästen är dålig på så kommer det att bli bättre.


istället för att harva runt och tycka att jag är dålig, så tränar jag nu på det som vi behöver träna på. Jag rider varierat och tycker det är kul, och hästarna går bättre. Jag kanske inte har utvecklats särskilt mycket tävlings eller resultatmässigt, men jag tycker själv att jag har utvecklats mer sedan i vintras än vad jag har gjort under flera år. Länge har jag haft känslan att jag har stampat på samma ställe och stått stilla i utvecklingen, men nu känns det äntigen som att det har släppt. Även min dressyrtränare påpekade att hon tyckte att jag red mjukare när jag red för henne med Curre i våras. Vilket är väldigt kul att höra då jag ridit för henne sedan jag var runt 11-12 år.

Utveckling behöver inte betyda bra resultat på pappret och rosetter i rätt kulörer, utan jag tycker att det viktigaste är att man själv känner en utveckling. Att känslan i ridningen blir bättre och att man kan lösa problem på ett bättre sätt är utveckling för mig. För känner man en utveckling här så kommer resultaten när rätt häst dyker upp. Det är då som man vill vara som mest förberedd.



Vad är då receptet för att utvecklas? Tänk rätt och träna för en bra tränare, för det är där du hämtar inspirationen och får hjälp. Sedan jag började träna för Leif Hall i höstas så har jag för första gången på länge känt en utveckling, av mig själv som ryttare. Den känslan som man får när man verkligen lyckats med att få den där härliga känslan är bra mycket mer värt än en blågul rosett efter en hafsig runda där bommarna legat kvar. Grunderna är A och O, det kommer du aldrig ifrån. Men det allra viktigaste är att du har rätt inställning, för det är utifrån det som du kan utvecklas och göra bra ifrån dig tror jag!

Detta är mina egna reflektioner och erfarenheter, det som jag tycker är viktigt och fungerat för mig.




Kommentarer
Postat av: Anonym

Bra skrivet!

2011-06-22 @ 09:57:41
Postat av: Team Kråksjö

riktigt bra och läsvärt inlägg! :)



Tävling igång på bloggen!



http://teamkraksjo.blogg.se/2011/june/tavling.html#comment



Välj mellan intervju eller gästbloggning!

2011-06-22 @ 12:46:37
URL: http://teamkraksjo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0