Glad Curre!

Vet ni vad Curre ska göra på Lördag? Han ska åka iväg och träna! För första gången på 1,5 år!! :D Frida skulle ha lite markarbetesträning i helgen och frågade om vi ville vara med, så jag tänkte först ta Eddie. Men så pratade vi lite, och kom fram till att jag skulle kunna ta med Curre. Så är vi med en liten stund, så mycket och länge som han är igång för. Han har ju börjat trava bommar och rids lite mer ordentligt nu. Men det ska verkligen bli jättekul! Bara att få komma iväg och rida honom, byta träninsmiljö är bara det superkul. Att dessutom få lite hjälp under igångsättningen är inte alls fel. Om jag känner min häst rätt så kommer han att bli väldigt glad!

Detta kommer nästan bli som ett heligt ögonblick, haha. Men när ens häst varit skadad och borta så länge som Curre har, då är varje litet framsteg så himla stort. Tävlingar är inte det viktigaste, utan jag är bara så glad över att få sitta på honom. Att han faktiskt har blivit så bra som han är idag. Bara att skritta ut, rida en sväng i skogen eller trimma honom lite på banan är underbart. Därför har jag inte brottom med att få igång honom, utan vi tar det lugnt och har roligt under tiden. Sen vill både Curre och jag tillbaka på tävlingsbanan, absolut! Men det är inte det viktigaste just nu.

Någon som har varit med om samma resa förstår nog vad jag menar. Första gången jag satt på Curre så kände jag direkt att det här var hästen med stort H. Det roliga i denna historia är att jag inte provred honom, utan det var Frida (som jag ska träna för) som åkte till Belgien och provred hästar åt mig. Hon provred Curre aldeles i början, men sa hela tiden att det var "den stora skimmeln" som jag skulle ha! Så jag hade inte provridit honom innan jag köpte honom. Inte ens sett en film, haha. Helt galet egentligen! Men bättre häst hade jag aldrig kunnat få.

På 1 år så gick vi från 90cm till dubbelnollor i 120cm, sen blev han skadad. I April 2009. Från att först ha trott att han skulle bli bra på 1,5mån till att sedan få veta att han kanske aldrig skulle bli bra igen. All väntan. 6mån boxvila, dagliga skrittprommenader med en helt galen häst. Jag var livrädd ibland, jag erkänner det. Men jag bet ihop för jag var tvungen, jag ville ju att min häst skulle bli frisk igen. Efter boxvilan så vände det och han blev bättre. Sen varje litet framsteg, första dagen i hagen, första gången jag satt på hononom, första traven och galoppen, första gången han fick gå i stor hage och alla glädjeskutt. Första gången på ridbanan, första gången vi red över bommar, ALLT minns jag glasklart! Varje sådant litet framsteg var så himla stort, och vilken glädje.

Jag har verkligen lärt mig något utav det här. Man ska aldrig ge upp och låta saker och ting ta sin tid. Jag är inte säker på att Curre kommer att kunna hoppa eller tävla igen, och jag är livrädd att han ska vara sämre på nästa återbesök. Men jag är så glad att vi tagit oss såhär långt, och hoppas att det fortsätter att gå åt rätt håll. Jag hoppas så innerligt att han får vara frisk. Det är det absolut viktigaste.

Ni som har friska och skadefria hästar, var glad och rädd om dem! Man vet aldrig vad som kan hända. Jag blir glad varje dag när jag ser min häst. Fast han inte presterar och kammar hem priser var och varrannan helg, trots att jag själv är målmedveten och tävlingsinriktad. Han gör mig glad ändå, och jag är glad över varje dag. Det är inget jag bara skriver, utan jag menar det verkligen. Han är en på miljonen, för mig :)

Texten drog iväg mer än vad jag hade tänkt,
men det får stå kvar. Det jag egentligen bara skulle ha skrivet var att det
ska bli superkul att komma iväg med Curre! Äntligen får jag träna med just Curre. Känns nästan overkligt!



Kommentarer
Postat av: sanna

ja gör de, alltid kul med nya bilder:)

2010-10-13 @ 22:03:18
URL: http://sannaaaaolsson.blogg.se/
Postat av: Elin

Vad roligt!!! :D <3

2010-10-14 @ 02:18:04
URL: http://iilan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0