Min rutin för lädervård

Jag vet att jag har skrivit ett liknande inlägg sedan förut, men jag kommer inte ihåg när jag publicerade det. Men jag kan hur som helst skriva en uppdaterad variant, hur jag gör nu.

LÄDERUTRUSTNINGEN

Först och främst så putsar jag av allt läder med en vanlig glycerinetvål från Stubben. Tar lite vatten på svampen och arbetar fram ett lödder, viktgt att inte ha för mycket vatten då det torkar ut lädret. Gnuggar bort all smuts från lädret och sedan får skummet sitta kvar en liten stund, för att vattnet ska öppna porerna i lädret och oljan från tvålen ska suga in. Torkar sedan av lädret ordentligt med en torr trasa, så all smuts försvinner.

Därefter så använder jag ett lädebalsam från Veredus, den här är väldigt dryg och håller hur länge som helst ungefär. Tar lite på en svamp och arbetar in i lädret, sedan får det sitta kvar och suga in i lädret tills dagen därpå. Lädret får gärna vara lite fuktigt sedan rengöringen med tvålen, då suger fettet bättre in i lädret. 

Horsemans One Step brukar jag använda de dagar när sakerna inte är speciellt lortiga och bara ska putsas av lite snabbt, t ex. inför en träning. Då tar jag lite på en svamp och bara drar av allt, sköljer ur svampen när den är lortig. Kan också använad detta efter fettet om jag snabbt vill ha en lite finare yta på lädret. Horsemans One Step är inte så bra på att rengöra på djupet, men gör lädret mjuk och smidigt.

 

RIDSTÖVLARNA

Till mina läderstövlar så tar jag en svamp med vatten och liite sadeltvål för att rengöra, viktigt att inte ta för mycket glycerinetvål då de inte är bra för stövlarna. Därefter så tar jag ett ofärgat skoputs från Ariat eller ett vanligt svart skoputs och smörjer in. När det har torkat till så putsar jag upp med med en skoborste, stövlarna blir kalasfina och som nya efter detta!

 

Häst & Ryttare får tummen upp

Alla vi som är medlem (har licens?) i Svenska Ridsportförbundet får hem tidningen Häst & Ryttare i brevlådan. Tidigare så har tidningen varit lite plastig, inte så trevlig och mer som ett reklamblad. Men den nyaste tidningen som kom nu, första nummret för året så blev jag positivt överraskad! Lite halvmatt framsida (vi i reklamvärlden skulle nog kalla det pappret för typ 200g silk haha) och det mattare, typ tidningspappret i själva tidningen gjorde också hela intrycket lite lyxigare än tididigare.

Jag märkte också att dom har gjort om logotypen och hela formspråket genom tidningen. Känns lite snyggare, roligare och faktiskt exklusivare för att vara en gratistidning. Lite magasinkänsla över den faktsikt. Nu är jag som jobbar inom branschen kanske lite nördig som kollar in sånt här, blir lätt så när man 40 timmar i veckan rör sig i en miljö och andast design, formgivning, marknasföring och IT... Men det måste väl vara fler som lagt märkte till det? Haha

Häst & Ryttares uppdatering av tidningen får iaf tummen upp av mig!

 

Hur hästarnas hag- och fodertider ser ut

Att ha eget stall att sköta om, utan inackorderingar kräver lite pyssel för att få alla fodringar och in/utsläpp att fungera. Såhär har vi löst det just nu:

05.00 - Mamma ger hö och krafft innan hon åker till jobbet.
07.00 - Jag släpper ut i hagen och lägger då ut ca 3 kg hö.
16.00 - Mamma mockar och tar in dem. Nu får dem hö igen.
18.00-20.00 -Jag rider, packar höpåsar och fixar allt sådant.
20.00-21.00 - Hästarna får kraftfoder och en ordentlig högiva.

Något sådant ser hästarnas schema under veckodagarna. På helgerna så kommer dom ut senare, samt att jag tar hand om dem och mockar. Skönt att mamma och jag jobbar olika tider, så dom inte måste gå ut jättetidigt eller komma in sent. Kan säga att dem är nåågot sur dom dagrana jag måste mocka och ta in efter jobbet och dom inte kommer in först vid 18.30 tiden haha. Nackdelen är att dom inte kan få hö mitt på dagen, utan blir utan dom timmarna vi jobbar.


Nytt bett till samlingen

Hej och hå, jag lever faktiskt! Med min blogg är det lite värre dock, hehe. men en liten sammanfattning om det senaste kan jag köra, även om det inte är så mycket som har hänt eller kommer att hända heller.

Curre går på halvfart och jag ska försöka att komma igång lite mer med honom. Tyvärr så har jag jättedåliga träningsmöjligheter här, inga ridbvägar med bra underlag alls utan bara hårda grus/asfaltsvägar. Då menar jag verkligen enbart, har bara en sandväg man kan rida fram och tillbaka efter i skogen. Ridbanan på 20x40m har paddexunderlag som jag aldrig har gillat då den också är ganska stum. Detta gör att min motivation är körd i botten vad gäller ridningen, plussa då på att jag varje dag kommer hem tidigast halv sex.

Så han skrittas och joggas mycket nu, tills snön kommer och det blir svikt i underlaget överrallt alt tills jag kan flytta honom någon annanstans. Visst har jag stall hemma, men vad hjälper det om ridningen inte ens är kul? Nu faller pusselbitarna på plats varför jag aldrig kom längre när jag bodde här, jag har aldrig kunnat träna så mycket som man måste för att ta sig en bit upp i klasserna. Så ser läget ut på den fronten, därför min blogg är så gott som död! Den bygger på ridsport och träning.

I övrigt så är en tripp till Stockholm IHS planerad sista helgen i november, det ska bli kul! Tänkte strunta i showen iår då Angelica åkte ner för konserten istället. Men nu blir det så att jag följer med Bollnästjejerna ner, så det ska bli riktigt kul! I övrigt så jobbar jag på som vanligt, blir kvar på samma byrå ett tag till som det ser ut nu. Trivs jättebra där verkligen.

Har köpte en nytt bett också! Ett 2,5 rings flexisoft från Trust. Ville ha ett lite mildare pessobett och dessutom rakt, så detta var perfekt. Red på det idag och tyckte att han kändes bra på det! Är alltså rakt och i syntet, typ som nathe betten. Dock bättre pris än nathe, gav 795 kr för detta hos Lindgården.

Varför köpa utländskt hästfoder?

 

 
Som vi alla vet så finns det mycket hästfoder på marknaden och då pratar jag inte om grovfoder så som hö eller ensilage, utan kraftfoder i alla dess slag. Det är är olika musslisorter, ångkokt, med naturliga tillsatser, örter och gud vet allt. Slanta upp för detta foder får man göra också, med ursäkten att det "räcker längre och kommer att uträtta ett mirakel". Nu överdriver jag såklart, men det sägs alltid att fodret är så bra att du kan ge en mindre mängd och din häst kommer att prestera på topp. Ni förstår vad jag menar.

Jag brukar ta dessa reklamblad på mässor och dylikt, skummar igenom och tänker för mig själv att är det verklgen nödvändigt? Till största delen äter hästarna grovfoder, kraftfodret är ett kompliment för högpresterande hästar där extra energi, protein och mineraler ska tillsättas. Alla dessa örter gör mig bara rädd för att det ska ge utslag på dopingtest (Jag har blivit slumpmässigt utvald för dompingprov två gånger på tävling) och jag är tveksam om det gör så stor skillnad i det långa loppet. Jag anser mer att det är viktigast att hästarna får i sig rätt mängd av allt och på så vis får en balanserad kost. Självklart också se till individen i fråga.

En annan sak jag har reagerat starkt på är att dessa "mirakelfoder" ofta är importerat från tyskland/holland. Om det är så viktigt att vi själva väljer svenska råvaror, varför ska vi då köpa importerat hästfoder? När vi har Svenska bönder och fina råvaror här i Sverige? För mig är det en självklarhet att handla Svenskt, även när det gäller hästfoder.

Jag personligen har alltid köpt ur Kraffts eller Granngårdens egna sortiment, både pelleterat färdigfoder, havre och mussli. Har alltid varit nöjd och det känns bra att veta att jag köper råvaror som har producerats här i Sverige. Nu får alla göra som dem själva vill, men ibland kan jag tycka att det blir lite dubbelmoral. När det är så viktigt att själv handla Svenska råvaror i den mån det går. Självklart kan vi inte köpa Svenskodlad Mango på Ica Kvantum, men spannmål finns det ändå gott om i vårt avlånga land. Om inte annat så kan vi gynna så att det fortsätter att vara så.

Bildkälla: Granngården.se

Det evigt hatade pessoabettet

Ett bett som det har varit en stor diskussion runt och som även varit hatat under många år, är pessoabettet. Jag tycker det numera mest är mindre kunniga människor som dömer och HATAR detta bett, just för att man fått lära sig att just detta bett är det värsta som finns. Men finns det dåliga bett, eller finns det bara en dålig hantering av ett bett?

 
 
Jag själv har sagt tvärt nej, aldrig pessoabett. Men så diskuterade jag bettfrågan med min tränare Gaby, som själv tävlar svår (150cm) hoppning. Hon föreslog pessoa och eftersom jag har en stor respekt för min tränare och över lag människor som har bevisat att dom ÄR duktiga, så sväljer jag min egen åsikt och testar. Hör och häpna, detta tortyrbett fungerade alldeles utmärkt på Curre.
 
Pessoabettet är ett väldigt rörligt bett och jag tror att hos okunniga människor ser det "snällare" ut än stång med kedja. Därför kan det lätt hamna i fel händer och hos helt fel typer av hästar. Curre är däremot en häst som lätt blir lite stum och behöver ett rörligare bett, men som han ändå kan ta stöd på. I markarbetet så rids han på tränsbett, rakt eller tvådelat som han tar ett bra stöd på. I hoppningen fungerar tvådelat pessoabett jättebra, då det får honom lite mera uppmärksam utan att det blir för skarpt.

 
 
Så myten om att pessoabettet är det värsta bettet som finns, det har i alla fall jag slagit hål på. Det passar inte så många typer hästar och det kräver en hand som vet hur bettet fungerar, ja. Det är samma sak med gramantygel, superbra hjälpmedel i rätt händer, till rätt häst och tillfälle. Det är min åsikt.

Mer info om Spirit

Tänkte att det kan vara intressant att veta lite mer om Spirit, då han näms en hel del här. Han heter Spirit Fly och är ett fullblod e. Songline - Gesh Pati och född 2003, alltså 12 år gammal. Det är min mammas tremänning (som bor ca en mil från oss ungefär) som har fött upp honom det det är också från henne vi har lånat honom. Han har inte gjort så mycket i sitt liv och blev inriden för ca 1,5-2 år sedan och är inte heller riden på ett tag nu.
 
Tanken är att han ska göra Curre sällskap medan jag har honom hemma, då vi inte har några hästar på gården längre. Sen ska jag och Angelica sätta igång honom igen och fortsätta utbilda tänkte vi. Jag upplever honom som pigg och framåt, lite "sprättig" men väldigt snäll. Påminner väldigt mycket om Eddie (som hade mycket fullblod i sig) som jag hade, både till sättet och i ridningen. Med mer styrka och utbildning så tror jag att han kommer att bli jättefin, då jag upplever honom som positiv och trevlig att rida. Bra framåtbjudning och arbetsmoral, bra mun och trevlig att sitta på.


Spirits makeover i bilder

Den lite sköna och slappa frillan fick sig (med ägarnas tllåtelse såklart) en omgång hos hästfrissan Veronica här om dagen, som mer än gärna tog fram saxen för en makeover...



Lite kortare och sportigare blev den nya looken! Den var grymt tjock, så jobbet med att tunna ur och jämna till pågår. Den ser fortfarande lite avklippt ut, men annars blev han fin tycker jag allt. Så mycket skönare att rida med kort man och dessutom blir det inte lika varmt under.

Mysiga hästar





Hur mysiga är dom inte? När Spirit tycker det är lite för läskigt så springer han upp bakom Curre, som är världens lugnaste och bryr sig inte ett dugg. Vi släppte ihop dem i lördags och även det gick hur bra som helst! Curre har annars gått själv när jag hade honom i Bollnäs, så kul för honom att få sällskap nu.

Välriden betyder lättriden

Något jag har tänkt på den senaste tiden är att Curre har blivit väldigt välriden ändå och bara det senaste halvåret har det lossnat mycket. När jag kortar upp tyglarna och sluter om benen så tar han direkt stöd på bettet och sätter sig själv i balans. Oavsett om vi rider ute efter en grusväg, på en åker eller inne på ridbanan. Han är så van att jobba korrekt att han vet vad som gäller.

Ett bra exempel är att jag red på nästan 62% i en L:B1a, i hoppsadel och utan att ha tränat, plus en felridning och bocksprång i mellangaloppen. Men det var som en i stallet som tävlat mycker dressyr sa, "Du tjänar många poäng på att han är så stadig". Satt upp Angelica på honom när hon kom till Bollnäs och hälsade på, tror ni inte att han springer fint med henne också? Då hade inte hon ridit sedan i augusti förra året och är inte heller så van vid storhäst. Curre är dessutom stl XL (inte i mankhöjd kanske, men och andra sidan så har han ingen manke heller) och inte helt lätt att rida ihop.

Hoppas att han blir okej snart efter olyckan, så det inte blir ett allt för långt uppehåll nu. Så vi kan fortsätta att slipa på formen och att utvecklas.

Angelica och Curre i mars!

Nästa inköpen

 
Igår landade skatteåterbäringen på kontot, weei! Säger jag som inte får några pengar i juni då jag går från CSN till att få lön i efterskott, jaja sånt är livet. Men något jag ska investera i nu är i alla fall en riktig flughuva, Rambo Plus som dessutom matchar Curres Rambo Fly Buster täcke då denna ingår i samma "serie". Gillar att den är Vamoose bahandlad och alltså håller flygfän borta och samtidigt gör utformningen att den inte ligger an mot ovansidan av ögonen (vilket jag alltid stört mig på). Blir antingen en flaska Ultra Shield eller Effols broms blocker för att hålla alla äckliga djur borta. Sen ska det nog vara lugna puckar i sommar. Tycker dock att Curre klarar sig bra i sitt flugtäcke annars!

Några punkter som ska ändras

Under vintern så har Curre alltid varit glad och busig under hoppträningarna, dock så försvinner detta lite när det blir sommar och varmt. Tyvärr. Sen tycker jag att han nästan varit lite olycklig på sistone stackarn! Men några saker kommer jag att ändra på när jag nu flyttar hem honom över sommaren.
 
 Han kommer att få gå i våra stoora gräshagar med kompis! Han går alltid själv och här i Bollnäs har han bara sin lilla upptrampade hage utan gräs... Blir lycklig i hjärtat av att veta hur lycklig han kommer att bli av att få komma ut på gräs sen! Polaren han kommer att gå med ska vara snäll, så det kommer nog att bli bra. Han brukar inte blir tjock som tur är, om han går på gräs dagtid och in till natten samt tränas som vanligt. Han måste dock betesträna innan...

 Byta krafftfoder. Något jag länge har velat göra är att byta foder. Här i Bollnäs så har han gått på Krafft Grund som ingår i stallhyran då jag inte haft möjlighet att åka iväg och köpa annat foder. Men blir ett snack med mamma om vad vi kör på för foder, hon är expert på att mata våra hästar haha.
 
 Klippa honom. Han har grymt lång/tät sommarpäls och blir bara varm, svettig och dåsig när han ska ridas. Så när han kommer hem nu så åker päsen väck så han orkar med att tränas, så får han på sig sitt Rambo Fly Buster flugtäcke med Vamoose. Så klarar han sig! 


Bettfunderingar

Jag har alltid ridit Curre på vanliga tränsbett, tvådelade och tredelade med lösa eller fasta ringar. Han är ingen häst som är typisk stark eller het, utan mer stor och kan blir lite hård/död i munnen pga inaktiva bakben. Det är mycket häst att rida ihop helt enkelt.
 
Nu när vi har kommit upp ett snäpp så kan jag dock känna att jag behöver ha honom mellan hand och skänkel, för att kunna spänna bågen och få dom där bra distanserna. Curre är ingen häst med en egen, tydlig framåtbjudning utan jag får lätt "jaga" på honom lite. Det blir lite stressat och inte en sådan mjuk ridning som jag vill sträva efter.

På marken när trimmar över bommar/småhinder så är han lydig och fint mellan hand och skänkel. Jag får då en fantastiskt mycket bättre känsla på "hindren" då jag har bakbenen med och kan spänna bågen. När jag växlar upp tempot, lättar ur i sitsen och hindren blir större så upplever jag det dock som att han faller isär. Jag behöver liksom sitta och "rida ihop" honom för att få den bra känslan. En lite hetare häst är lättare att rida ihop och sätta på bekeben då den har egen energi.
 

Pratade med Gaby om detta och hon tyckte att jag skulle prova lite andra bett. Hon förklarade det som så att tyngre hästar ofta kan bli lättare för skänkeln och man har något skarpare i munnen, vilket jag också känner när jag rider honom på något starkare bett. Det blir lite "hallå" och han blir mer uppmärksam på mig där uppe.
 
Så jag håller nu på att kika på lite olika alternativ som skulle kunna fungera. Något han tar stöd på, men som inte blir för skarpt. Pelham och andra bett med kedja fungerar inte, utan jag vill ha något snäppet mellan det och tränsbett. Har provat pessoa och gag-bett är något jag också skulle vilja testa. Dom klassiska Flippan-betten har jag läst att dom ska vara mycket snällare än vanliga pelham, dock är dom himla dyra. Klurigt detta!

Beris betten tycker jag verkar intressanta då Curre gillar raka bett med tungfrihet, sen är dom billigare och inte lika mjuka (tror jag) som Nathe.
 

 
 

6 tips för en friskare häst

Nu ni ska ni får lite tips av mig! Är de något jag är bra på och har erfarenhet av så är det konvalecenta hästar. Jag tävlar idag hoppning på relativt "hög" nivå med en häst som egentligen inte ska fungera, men det gör han ändå tack vare ett genomtänkt upplägg. Här är mina bästa tips:

1. Skritta mycket och på hårt underlag. Lägg tid på att skritta ut en vända innan och efter ett träningspass, hästar är gjorda för att röra på sig och skritt på hårt underlag (asfalt tex) stärker benen. En tumregel är minst 10 min skritt före och efter, gärna längre. Ut och skritta minst 40 min en gång i veckan.

2. Lär dig rida hästen i balans. Det här är grymt svårt, men grundridning är så otroligt viktigt. Skarpa bett och hjälptyglar är tyvärr ingen lösning, ta hjälp och lär dig rida hästen i balans. Med tyngden på bakbenen, så kommer hästen att hålla.

3. variera underlag och typ av arbete. Det är inte farligt att rida på lite för mjukt eller hårt underlag, bara du varierar och inte rider för ofta på samma. Samma sak med arbetet, ensidigt arbete sliter mest.

4. Hoppa inte för mycket/högt/ofta. Har hästen tävlat hela helgen så behöver den troligen inte hoppträna till veckan, även om det är väldigt kul. Den behöver förmodligen inta ta dom där sprången på 140 även fast det är roligt och häftigt att göra dom (tycker jag). Uttrycket "hoppa upp" hästarna är lite bullshit, rätt grundarbete gör dem starkare och spänstigare = hoppar bättre.

5. Våga träna! Hästarna måste jobbas tuffa pass där dom blir svettiga och trötta. Lägg hellre in lugna dagar, sk micropauser i träningsschemat. Träning bryter ner och vila bygger upp, det är så en träningsprocess fungerar. Viktigt att tänka på.
 
6. Lägg ner lite kärlek på efterarbete. Kyl med kallvatten eller kylgelé efter hårda pass, på hästens svaga punkter. Linda eller sätt på stallbandage (gärna Back on Track) i förebyggande syfte under nätterna. Kyla på nya skador och värme på äldre skador.
 

När når en tävlingshäst sin topp?

Jag har haft lite panik över att Curre börjar bli "gammal" med sina tretton år och att vi egentligen inte har kommit så långt. Vi har ridit några 130 med ganska dåliga resultat på pappret, vilket grämer mig då han har hoppat så himla, himla bra och väl. Mest stoppen som har ställt till det, vilket jag tror beror på han är ganska lat nu innan vi ridit in oss på denna höjd och han har stärkt sig. Pratade med Gaby om detta och hon trodde likadant. Det positiva är dock att han inte är omöjlig att övertala, utan det ger med sig om man är tuff på honom.

Såg när jag kollade resultatlistorna från Brunflo förra helgen, att en häst jag provred och ville köpa innan vi köpte Curre kom tvåa i 140. Den hästen är född -99 och alltså 16 år, har följt den och vad jag vet har den inte startat 140 tidigare. Bonzai H som Helena Persson rider är 15 år och har nått sin topp nu, går fantastiskt bra just nu fast den har varit med länge. Finns säkert fler exempel på hästar som har blossat upp på äldre dagar, kanske för att dom inte har blivit så hårt tagna när dom var yngre? Hästar som går 150 som 7-8 åring tror jag ligger i riskzonen för att gå sönder väldigt fort.

Med andra ord så kanske jag inte behöver vara orolig, utan att Curre inte har nått sin absoluta topp än? Jag tävlade honom som 6-åring och några tävlingar som 7-åring innan han blev skadad. Sedan kom han inte igång och började tävla riktigt förren 2013, vilket betyder att han bara är inne på sin tredje riktiga sässong nu. Han är väldigt sparsamt tagen och det är egentligen inte konstigt att det har tagit sin tid att stärka honom.

Så om två-tre år, då är planen att Curre ska vara på topp och gå åtminstone 140! Eller vad tror ni? Gaby trodde i höst, men jag vet inte haha. Det är så knöligt för mig att åka på bra tävlingar just nu, med tanke på jobb och hur jag bor. Men vi får se! Bra 130 rundor står i fokus just nu.


Målet med träningen just nu

Målet just nu med Curre är att göra felfria rundor i 130. För att nå dit så behöver jag kunna leverera honom bättre avsprångspunkter, för då är han felfri. Han är så pass stark i kroppen och försiktig i sig själv, att han i dagsläget drar på sig fel när jag gör misstag och vi kommer för långt ifrån/nära. Annars har han väldigt lätt för sig och har med rätt träning nu börjat hoppa väldigt bra.

Jag tycker själv att jag har bra hinderkänsla, vilket jag också fått bekräftat från Lotta Björe som tyckte jag var så "distanssäker". Säger inte det för att skryta, utan mer övertyga mig själv haha. När hindren kommer upp är det livsfarligt och det går åt skogen så fort man börjar tvivla på sig själv. Men för att jag ska kunna ge honom bra distanser så måste jag ha en reglerbar och bra galopp. En häst som bjuder men ändå väntar, som dessutom är lätt att reglera galoppen på.

För att nå dit så rider jag självklart mycket lösgörande för att få honom mjuk i kroppen och bakbenen långt under kroppen. Men det jag måste sätta som högsta prioritet är att han är reglerbar. I dagsläget sitter jag gärna och filar i en samlad galopp för att han ska vara avslappnad och bärig. Problemet är att han måste fram och vara kvick, för det är viktigast inne på banan. Ta och ge, men kvickheten måste gå före.


Analys över tävlingshelgen

Jag har funderat väldigt mycket över helgens resultat. På pappret var det en urusel helg, men jag frågar mig själv. I  praktiken, var det en så dålig helg för oss? När jag tänker efter, så förutom mitt misstag i trekombenationen på söndagen så har han rivit EN bom. Är inte det ganska bra ändå?

120 cm lördag: Jättefin och jag mitt pulver hoppade ettan och red sedan fel väg... Totalt tre hinder hoppade i denna klass, annars hade vi nog varit felfria. Så fin var han och detta resultat är inget att fundera över, ser bara tråkigt ut i resultatlistan.
 
130 cm lördag: Efteranmäld och startade först, bara att inte kunna kolla på ekipage innan för att ananylsera linjerna är ganska nervöst. Han var istadig på treans räcke, från utgången. Ingen big deal egentligen, han är sådär och har gjort så förr. Man får vara bestämd och se till att han förstår att han inte kommer undan med såna saker. Petade ner fyrans oxer lite lätt i framkant, sedan hoppar vi 5-11 FELFRITT, inkl trekombenationen. En tuff 130 som vi borde haft bara 4 fel i, jättebra runda egentligen! Han hoppade himla, himla bra. Noggrannt och försiktigt.

130 söndag: Han gjorde samma sak på samma räcke, istadig. Sedan red jag fruktansvärt klantigt in i trekombenationen, klandrar inte alls min häst som verkligen försökte. Hoppade om den felfritt sen, men tyvärr utesluten då han kastade sig vid trean. En klass vi borde tagit oss runt och även här hoppade han bra.

Summan av det hela, han hoppade riktigt bra i helgen. Kan också vara en orsak till att han var istadig. Han tar i och hoppar så väl att det blir jobbigt. Då testar han om han kan slippa undan, få springa ut till dom andra hästarna. För i andra lägen, då det hade varit fullt förtåeligt om han stannat. Då klipper han i och gör allt för att vara felfri, så ofräsch borde han inte vara. Mer en fix idé som han som sagt haft för sig förr.

Jag tror vi är nära att få det att släppa i 130 nu. För någon månad sedan var han i eller rev så fort vi kom nära eller långt ifrån, nu levererar han kanonsprång hur vi än kommer. Däremot så måste jag börja träna (haha) för att orka prestera bättre på denna nivå och sedan måste markarbetet ett snäpp upp. Han måste vara kvickare och med mig! Sen ni, då jäklar. Dock blir nästa tävling någon lätt klass bara, för att det måste vara lätt och roligt också nu när vi pressat på lite. Man får passa sig för att tömma ur självförtroendet, det måste fyllas på också.

Kolla bara detta språng, detta var inget undantag! Nästan så att jag får hålla i manen alltså. Då kan han hoppa ÄNNU bättre på träning, men han börjar faktiskt leverera allt bättre på tävling också.

Hoppning är en färskvara

När jag skulle rida 130:in i Högbo i februari så så fick jag nästintill höjdskräck. Gick supefint att hoppa fram upp till 120 cm, sen kändes det högt och var obehagligt att rida an. Jag talade om för Gaby, hon fick verkligen säga åt mig att LITA på Curre och att han löser det. Jag hoppade lite större hinder på träning och sedan tvingade jag mig att hoppa 130 på tävling också. Nu känns det inte alls lika obehagligt och det är lika lätt att styra på en 130 oxer som på ett lägre. Jag litar på mig själv att jag kommer bra och att Curre tar sig över.

Hoppning ÄR en färskvara, jag hoppade 130 i mars förra året och tyckte inte alls att det var högt. Sedan var vi borta hela sommaren, var tillbaka och tävlade lite 120 under hösten. När jag skulle hoppa 130 igen nu i våras så blev jag aldeles skraj haha. Tror att våra ganska dåliga resultat i 130 beror på just det, jag känner mig nervös och kan inte rida lika avslappnat som jag gör i lägre klasser.

Igår var första gången jag inte kände mig speciellt nervös inför att hoppa på den här höjden. Det är inte längre på liv eller död om jag säger så, haha. det kändes trevligt att styra runt och denna runda är nog den 130 som jag har ridit bäst i. Nedslagen kom för att Curre var trött och matt helt enkelt. Några fler klasser på denna nivå så att jag blir ännu säkrare och mer avslappnad, samt Curre får mer styrka så kommer fler bommar att ligga kvar!

Men herregud, jag får ändå vara nöjd och stolt. Många av mina konkurrenter har minst två hästar, åker på meetings, träningar osv. Jag har bara Curre som jag dessutom måste planera in alla tävlingar och träningar lite försiktgt med. Tävlade inte och red knappt alls under hela utomhussässongen förra året. Så att styra runt 130 när varken häst eller jag har rutin, det är ändå bra tycker jag.


Hade varit enklare med en unghäst

Egentligen så hade det passat allra bäst för mig att ha en unghäst i dagsläget. En 4-5-åring med fina kvalitéer inför framtiden, men som mest behöver utbildas och komma ut på mindre tävlingar. Istället har jag en 13-årig hopphäst på 130 nivå, som kan allt och behöver komma ut på större tävlingar för att matchas inför 140. Det jag har drömt om i alla år och kämpat för har jag NU, när jag egentligen inte har tid eller råd för en sådan satsning. Visst är det lustigt?

Att tävla på högre nivå kostar väldigt mycket mer än att åka runt på mindre lokala/regionala tävlingar. Dels så är startavgifterna högre ju större klasser det blir, i Gävle så kostade tex en 130 klass ca 350 kr i bara startavgift. Sedan tillkommer det veterinäravgift från 120 klasser på minst 100 kr. När man hoppar större klasser så är det också en större fördel att åka på meeting, där man kan planera upp klasserna på ett bättre sätt utan att gå in direkt i en 130 eller 140. Meetings är dock väldigt dyrt då boxhyra på ca 1300 tillkommer och sedan ska man själv bo/äta under helgen. Tror Umeå tävlingen gick loss på kanske 7000 förra året, med boende och allt.

I mitt liv just nu så har jag så mycket annat att fokusera på, min yrkeskarriär, söka jobb, skaffa boende, spara pengar till en bil och se till att ha en buffert. Ja, det är väldigt mycket som jag skulle vilja ha ordning på, där prio nr. 1 är en inkomst och pengar in på kontot i slutet av varje månad. Utefter det så kan jag sedan börja forma hur jag vill ha det. DET är den nakna sanningen.

I sommar kommer jag dock bo hemma och de blir enklare med skjuts till tävlingar osv. Jag ska även börja övningssköra med släp och när jag har råd så blir det att ta BE- kort. Skulle vara himla skönt att kunna ta sig till träning/tävling själv. Det är himla mycket som ska till för att rodda runt en tävlingssatsning och få allt att fungera. 
 
Men även om det hade varit enklare med en unghäst i dagsläget, så satsar jag så mycket jag kan på Curre. Jag har kämpat så hårt för honom att jag inte kastar bort det hur som helst. Hoppas att jag kan komma så långt som jag vill med honom och att allt i mitt liv löser sig. Just nu är det mycket oklarheter, men i slutändan blir det antagligen bra. Det brukar vara så.


Curres specialskor

När vi första gången åkte ner till veterinärkliniken Brunmåla så var det ett sista försök efter att vi fått Curre utdömd av tidigare veterinär. Att han idag tävlar på 120-130 nivå tycker jag är ganska fantastiskt. Det dom gjorde har jag skrivit om förr, men bland annat så blev han skodd med så kallade ringskor. Hovslagaren som skodde honom på kliniken i Täby, Nicke, bor i Bollnäs och har också skott Curre sedan dess med undantag för någon period. Sen blev det bara av en slump att jag började plugga och flyttade till Bollnäs!

Curre har nu gått med sina ringskor i ca 3,5 år och det är alltså Nicke som har skott honom under nästan hela den tiden. Han är en av sveriges bästa hovslagare (vunnit SM och NM i hovslageri samt blivit utsett till årets hovslagare) och grymt duktig alltså! Var 6:e vecka blir Curre varmskodd och alltid med ringskor. Det ringskorna ska göra är att stabilisera upp, så han inte trampar igenom lika mycket. Det Curre har haft problem med är hovlederna och dessa beslag ska alltså vara till hjälp att förebygga. Än så länge tycker jag att det har fungerat jättebra och han kommer förmodligen gå med dessa livet ut (som tävlingshäst iaf)!


Tidigare inlägg
RSS 2.0