Varför kan jag bara inte släppa det?

Angelica åkte hem tidigt imorse efter att ha spenderat en vecka hemma. Tråkigt att hon åker tillbaka till Luleå och inte kommer hem igen förren i juni igen, tycker jag då haha. Men det är kul att hon har varit här. Vi firade min födelsedag i onsdags, åt på Pinchos och bowlade. Självklart vann jag på bowlingen, över pappa dessutom! Jag blir en sådan jäkla tävlingsmänniska när det kommer till sånt hehe.

Har idag släppt ut hästar och mockat, sedan bara degat inne trots det fina vädret. Har spenderat den senaste timmen till att läsa igenom min blogg och kolla på flertalet tävlingsfilmer på Curre och mig. Innerst inne så är jag nog ganska ledsen över att jag (enligt mig själv) har tappat allt på tävingsfronten. Vi var i en så himla bra form och sedan bara reserade allt, ungefär som att marken bara försvinner under ens fötter. Jag ville heller aldrig flytta från Bollnäs egentligen, utan det bara blev så för att det inte fanns någon annan lösning än att flytta hem för en tid.

Jag tog inte bara examen och lämnade skolan och mina klasskamrater, utan jag lämnade hela det team som jag hade byggt upp under två års tid. För att lyckas inom ridsporten så krävs det ett utarbetetat system och team runt omkring sig för att träningen ska flyta på. Dessutom ska detta matcha sitt jobb/liv utöver den tid jag lägger på Curre. Idag ligger hela det system jag byggt upp i kras och jag har flera bitar att få iordning på innan vi har byggt upp det igen.

Det känns verkligen som att jag tjatar om det, men jag saknar verkligen min tid i Hälsingland. Jag vet inte om det är staden i sig jag saknar, utan kanske vad min tid där gjorde med mig. Kan jag bygga upp allt igen och känna samma känsla igen? Har jag såhär i efterhand förskönat allt, var det verkligen så bar som jag minns det? Det fanns dalar då och saker som inte var bra, utan som faktiskt är bättre nu.

Min största nackdel är att jag tänker, ältar och har så fruktansvärt svårt att släppa saker. Att säga hejdå och börja på någonting helt nytt. Jag är till viss del lost i mig sjäv tror jag. Jag vill ha ett fungerade liv igen, där jag är genuint lycklig och har en stimulerande vardag. Men som sagt, min svaghet är att släppa och gå vidare. Ruska av mig, minnas med glädje och gå vidare. Allt blir bra och jag tror på att allt sker av en anledning, det var meningen att det skulle bli såhär och det kommer bli så otroligt bra i slutändan.


Måste investera i en ny ridhjälm

Jag vet inte om jag skrev det tidigare, men i höstas så åke jag av Curre här hemma och slog i huvudet ganska så ordentligt. Det svartnade för ögonen och jag blev som förlamad i några sekunder, fruktansvärt obehagligt när kroppen inte kan röra sig trots att hjärnan ber om det. Vi åkte in till sjukhuset och allt var ok, jag fick bara lite huvudvärk några dagar. Men min fina och älskade GPA Speed Air hjälm knastrar efter det där, pus att skärmen åkte av. Så den ska nu kastas och jag är på jakt efter en ny tävlingshjälm.

Så länge har jag Angelicas Charles Owen Ayr 8 hjälm, vilket fungerar bra. Men vill såklart ha en egen, lite finare hjälm till tävling. Har funderat på en Samshield, dock i standardutförande eftersom jag bara tycker det är onödigt att pimpa upp den och betala 9 lax för att sen ramla av och kassera den. Så någon av de billigare alternativen blir det, men frågan är om jag vill ha matt eller Classic modellen? Skiljer ca 1 800 kr till den som är klädd, den matta går på 3 000 vilket jag tycker är hel ok.

Ska nog ta en sväng inåt stan framöver och testa dem iaf, jag kanske inte gillar någon av dem alls när de väl kommer på huvudet! Vi får se, väldigt snygga är dem iaf. Kör vidare på marinblått, som jag har kört sedan min allra första tävlingsstart 2002. Varför bryta ett vinnande koncept menar jag.

Här kan ni designa er egen Samshield hjlälm, en jättekul sida där man kan välja färger och tillbehör. Resultatet ser du direkt!



 

Vi norrländska hästägare är härdade

Jag blir helt förbluffad, eller snarare full i skratt när hästfolk i söder utbrister "Guud, vad kallt det är här! Kylan måste uppfattas som kallare här?". Så står dem där i läderridstövlar och en tunn ridjacka, huttrande håller sin häst i ett par tunna handskar. Som norrlänning tänker jag mest, men klä på dig så fryser du inte!! Här är det standard att plocka fram dunjackan, sockorna och vinterkängorna, tjocka vantar samt överdragsbyxor när minugraderna slår till. Ska det iväg och tränas, ja då kör man lager på lager metoden så är det bara att ta av sig allt eftersom.

Känns faktiskt som att det är en viss skillnad på hästfolket i söder och norr. Här är vi inte bortskämda med uppvärmda ridhus, eller ens ridhus inom skrittavstånd. Norr om stockholm så existerar knappt rena träningsanläggningar om vi täknar bort ridskolorna, jag känner då inte till någon? Finns några privata ridhus att köra sin häst till. Det hör till naturen att klä på sig, klättra upp på hästryggen och köra ett galoppass i snön. Lasta och åka dom där 40 minuterna i snöstorm för att ta sig till träningen för den där duktiga tränaren.

Ibland undrar jag varför jag håller på med hästar här uppe, tänk vad mycket roligare det hade varit att vara hästägare i söder. Där det kryllar av hästgårdar, privata ridhus och träningsanläggningar. Bra tävlingsplatser inom rimliga avstånd. För två år sedan åkte vi upp till Umeå för att tävla, det tar ca 6 timmar att åka. Då ingår Umeå, samt Piteå i vår elitallsvenska. Förstå att vi i Gävle tävlar i samma zon som Piteå, nästan 70 mil härifrån?

Men och andra sidan blir vi härdade här uppe och vi har en hel del ryttare härifrån som har lyckats riktigt bra. Se Piteå som tog sig till finalen på Falsterbo. Eller Irma Karlsson från Bollnäs som vann Young Rider EM på sin fantastiska häst? Jag säger bara, GO oss norrlänningar!


Jag kämpar tills jag når mitt mål


Hur söt är han inte min häst, när han ligger där i sin nyspånade och fluffiga bädd? Naaw, finaste killen. Han har gått ganska lugnt sedan vi var till ridhuset förrförra veckan, då det blev plusgrader och sedan frös på = hårt och isgata. Men sedan det kom snö den här veckan så har jag kunnat öka på ridningen igen och nu hoppas jag verkligen inte att det blir någon större väderomväxling förren det blir vår på riktigt.

Hur ska jag göra med hoppningen och tävlandet i vår? Hmm, bra fråga. Visst skulle jag kunna åka iväg och träna och tävla som det är nu, han är ju igång och rids. Men någonstas inom mig så känns det inte värt det. Dom två senaste åren så har han tränats ganska hårt och regelbundet med minst 3 ordentliga trimmpass plus hoppträning per vecka. Som mitt liv ser ut nu så fungerar inte det, ska han hållas igång på samma sätt så måste jag flytta honom närmare stan och det kan jag inte göra förren jag har fast jobb. Himla klurigt.

I maj förra året så gick han 130, att åka ut och tävla 110 för att "det är kul" just nu käns sådär. Speciellt om jag inte har någon vidare planering. Jag är en utpräglad allt eller inget människa, antingen gör jag det till 110 procent eller så gör jag det inte alls. I fallet med Curre så blir jag omotiverad när jag inte kan ge honom den träning som behövs för att ligga på nationell nivå = Jag tappar lusten för ridningen totalt.

På jobbet är jag dock 100 procent fokuserad och målinriktad, det går framåt där. Jag får mer ansvar, egna projekt, egna kundmöten mm. Det är så häftigt att sätta formen för ett företag och sedan jobba vidare med allt material. Jag har verkligen världes roligaste jobb och sitter på en superbra arbetsplats där vi känns som en familj nästan, då vi nu har egen lokal och är omkring 12 anställda. Jag är i en period där jag måste fokusera på jobbet, det andra kommer att lösa sig efterhand.

Jag är i en konstig fas i livet just nu. Jag fyller 25 om drygt en månad och det ÄR inte kul att bo hemma då. Känns lite som att släpa efter med skoluppgifter, man skämms lite att man inte har tagit tag i dem i tid. Samtidigt som man vet att det kommer att lösa sig bara man har en stark vilja att lyckas.

Så vad gör jag för att motivera mig i dagsläget? Jag sätter upp mål och delmål. Då är det lättare för mig att förstå att vissa saker tar sin tid, om man verkligen vill ha det. Jag vill ha ett jobb som är kreativt och som jag tycker är roligt, aldrig att jag under mina yrkesår ska ha ångest inför jobbet på söndag kväll. Räkna ner timmarna fram till lunch och tills jag får åka hem. Det är alltid tuffare perioder inom alla yrken, men det är inte hälsosamt att hata sitt jobb. Jag vet vad jag vill ha och ger mig inte förren jag har det, sedan går vi på nästa mål. Bam.

På tal om något annat, detta klipp är såå bra! Hur fantastisk människa är inte Chris? Har sett det typ 3 ggr, så bra och kul haha. Alla andra Carpool Karaoke klippen med andra artister är också sjukt bra, kolla in dem!

Vill bara ha ett nytt år och nya möjligheter, tack!

Bloggen har gått på ledigt och varit pausad ett tag kan man säga. Om jag har tröttnat på att blogga? Nej, jag gillar min plattform här. Det är lite som en fristad, där jag får uttrycka mig i skrift och bild. Min blogg handlar om mig och mitt liv, nishad mot min största hobby. Hästar och ridsport.

Den här hösten har jag varit så långt ner på botten man bara kan komma när det gäller ridningen. I våras var vi i toppform och Gaby trodde att vi skulle kunna vara startklar för 140 nu i höst. Men ja, precis allt gick åt skogen kan man säga. Det börjar med att jag tar examen och flyttar hem från Bollnäs, vilket jag egentligen aldrig ville göra. Men var tvungen då jag hade sommarjobb i Sandviken.

Vi är helgen efter min flytt och tävlar i Gagnef, är felfri och precis utanför placering med någon hundradel i en 120 cm. På hemvägen får vi kast med släpet och välter ner i diket. Curre kastas ut genom taket, men klarar sig oskadd med några skrapsår och en sträckning i bogen. Han får vila och kommer tillbaka, vi åker och tävlar en 120 cm i Svärdsjö. Är felfri förutom ett stopp pga att jag svängde upp aldeles för tight på ett hinder.

Vi åker och tränar för Leif någon gång och allt känns bra. Sen drar Curre på sig en vrickning när han busar i hagen och får vila. Sätter igång honom och är iväg och tränar för Leif igen.

I Setember börjar jag på min praktik, jobbar då mellan 8-17 varje dag. En grym arbetsplats där jag lär mig sjukt mycket, i den bransch jag är utbildad och vill jobba inom. Men att jobba fulltid och pendla totalt 1 timme varje dag gör att Curre hamnar i kläm. Det går bra så länge det är ljust ute och mjukt i marken, men nu när det är mörkt och stenhårt ute när jag kommer hem vid 17:30 (tidigast) så går det inte att motionera honom på ett vettigt sätt.

Snön verkar vara totalt utebliven än så länge, vilket göra att jag har EN runda på ca 40 min att skritta där det är belyst. Visst kan jag ta pannlampa, men det är inga bättre underlag i skogen och inte vågar jag rida där själv heller. Som jag sagt flera gånger förut, jag har ca 30 min med bil till närmaste ridhus och jag har inte tid eller lust att åka iväg efter jobbet. Jobbar man "kontorstider" så kan man inte göra sånt på dagarna.

Just nu så känns den allra bästa lösningen för både Curre och mig att flytta honom närmare mitt jobb, i närheten av ridhus. Ska kolla upp vilka möjligheter som finns och så får vi se vad som händer efter nyår. Det ska vara roligt at rida och hålla på med hästarna, men i dagsläget är det inte kul alls utan jag gör allt enbart för att jag måste. Det var annat förr när Angelica och jag skötte stallet tillsammans.

För att avsluta detta, lite halt röriga och deppiga inlägg, positivt så kan jag säga att jag blir kvar på min praktik i 3 månader till. Eller praktik och praktik, vi har en deal så att jag jobbar och får betalt till viss del. Jag är mer som en lärling kan man säga. Efter det får vi se vad som händer, men då har jag ändå ett års arbetslivserfarenhet som grafisk formgivare på mitt CV! Stort, stort plus.

Över jul så kommer jag att få lite ledigt och Angelica kommer hem. Ska bli skönt att få vara ledig, umgås med familjen och så får jag hjälp i stallet. Vilket nog kommer att öka på motivationen, plus att jag kan rida dagtid. Känns ändå som jag i och med det nya året är på väg upp ur det helvete som denna höst har inneburit rent mentalt... Jag föll hårt till marken, men den här gången reser jag mig fan upp som superwomen. Jävlar vad jag ska uppnå mina mål nästa år.


En sån där lista man svarar på

Såna här listor gjorde jag mycker när man hade Bilddagboken för flera år sedan, haha. Men dom är ganska roliga att svara på!

Låt som när du är ledsen sörjer till?

Hmm, typ Fix You eller The Scientist av Coldplay. Dream av Imagine Dragons.

Beroende av: 
Min telefon helt klart, tyvärr.

Vem behöver du mest just nu:
Angelica, Kom heeem 

Vad tror folk om dig?
Haha, oj vad svårt. Jag är väldigt introvert och håller mig lite på min egen kant, har väldigt svårt att lita på människor. Komma nära liksom. Tror tyvärr att jag kan uppfattas som lite dryg kanske, för att jag inte är så öppen, glad och utåtriktad. Med människor jag känner mig trygg med och som jag vet vart jag har, är jag däremot öppen och pratsam med!

Stämmer det?
Såklart inte, jag tycker att man ska tänka lite längre när man träffar människor som är mer tillbaka. Dom behöver oftast bara lite mer tid och tålamod.  

Vad får du oftast komplimanger för?
Min längd, mina ben haha. Mitt hår kanske, vet inte. Att jag är duktig på det jag gör, mitt jobb eller ridningen. 

Brukar du skratta för dig själv?
Haha, JÄMT. Pratar för mig själv också, eller Curre...

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
“Jättesnällt :)”

Nästa mål i ditt liv:
Få en riktig anställning, helst där jag jobbar nu. 

Hur svarar du i mobilen?
Lite olika beroende på vem det är, men annars "Ah, det är Veronica" typ.

Vem ringde dig senast?
Mamma

Antal timmar sömn inatt:
9 h kanske

Tycker du om din pappa?
Ja, självklart! Han ställer alltid upp, skjutsar på träningar och tävlingar. Han har alltid pushat mig och Angelica till att vi kan göra och bli precis vad vi vill. Aldrig någonsin varit nedlåtande, inte en enda gång. Är väldigt tacksam för det. 

Brukar du komma i tid?
I stort sett alltid, ute i för god tid till och med. 

När mår du bra?
När jag umgås med människor jag tycker om, när jag har koll på livet, gör något jag älskar att göra. När jag uppnår mål. 

Hur känner du dig nu?
Ganska ledsen, eller snarare lite uppgiven. Vill framåt i livet, lägga saker bakom mig och se en framtid. Lite klarare än vad jag gör nu.

Vanligaste färg på dina kläder:
Svart, grått, vitt, blått, vinrött, dova färger. 

Var du aktiv i skolan?
Jag var väldigt blyg och tillbakadragen i skolan, bättre i gymnasiet dock. Hade helt ok betyg, MVG i alla kreativa bildrelaterade ämnen och några MVG och resten VG i kärnämnena. Var inte jätteengagerad, skulle nog kunnat gå ut med bra många fler MVG:n om jag hade haft ett mål med skolan och inte pluggat bara för att jag var tvungen. Jag ville dock bara rida/hålla på med hästar efter skolan hehe. 

Favoritdryck på morgonen:
Te

När brukar du oftast gå och lägga dig?
På vardagar, 22-23:00, senare på helgen.

Är du blyg?
Jag har varit väldigt blyg, men kan inte säga att jag är det direkt längre. Dock typisk introvert som gärna är för mig själv eller människor jag trivs med.

Sysslar du med någon idrott:
Rider och tävlar.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nja, men man känner nog ganska direkt om det är något man kan utveckla.

Är du bortskämd?
Haha, tja det beror nog på hur man ser det. Jag har aldrig fått allt jag pekat på eller inte behövt ta eget ansvar. Däremot har jag haft förmånen att ha egen häst och engagerade föräldrar som stöttat min idrott, vilket har gjort att jag har fått vara ute på många tävlingar och satsat. Bortskämd ser jag att man är om man inte är tacksam för det man får.



Det känns bara tomt inuti

Hmm, jag funderar och tänker mycket. Utvärderar mig själv och försöker förstå mig på mig själv. Det kan vara väldigt svårt och klurigt, ibland nästan lättare att utvärdera någon annan som man känner något sådär. Just nu känner jag mig tom och mår inte alls bra. Jag vill hålla en bra ton i det jag skriver på min blogg och lägger ut på nätet, men nu bryr jag mig inte alls. Jag struntar i det helt, måste få skriva av mig och lufta. Jag håller alltid saker inne och hittils har det aldrig varit till min fördel.

Jag är superglad för att jag bytt jobb, herregud. Det är fantastiskt att varje dag gå till ett arbete som jag tycker är kul, med fina kollegor som är positiva. Visst har jag som med allt annat höga krav på mig själv, därför kändes det otroligt kul att jag förra veckan fick sånt fint feedback på det jag presterat. Blev himla glad verkligen, skönt att höra. Hur det än är så har jag ju inte så mycket erfarenhet inom branschen.


Den biten med jobb, känns väldigt bra även om jag såklart är lite orolig för vad som kommer att hända sen. Det är ju klart. Men just nu är det allt det där andra som får mig att inte må bra, det som jag skulle vilja kalla mitt privatliv. Här kan jag egentligen inte sätta fingret specifikt på vad det är som gör att jag nästan ständigt har nära till gråt, med känslor som åker bergochdalbana.

Jag backar, försöker se mig själv ur ett större perspektiv och kliver in i rollen som min egen psykolog. Vi går igenom bit för bit, hur fungerar en människa och vad får oss att känna oss uppåt respektive nedåt? Vad behöver vi för att känna oss värdefulla? Hmm.

Jag har under dom senaste åren levt ett annolunda liv mot för nu, då jag bröt mig loss från det gamla. Jag saknar allt det där, saknar så det gör ont faktiskt. Jag saknar att vara självständig, skapa min egen vardag. Jag hade Curre uppstallad på en fin anläggning där jag träffade människor som jag pratade med varje dag. Jag saknar min skola och alla människorna där. Jag skötte allt och var inte beroende av någon.


Jag bor nu för första gången hemma utan Angelica. Jag har vuxit upp med en nära relation till min syster och har under hela min uppväxt alltid haft henne nära. Jag tänkte aldrig på det när jag bodde själv, men nu när jag bor här så blir det så tydligt. Det är jättekonstigt att bo hemma utan henne, att vara i stallet utan henne, rida utan henne och inte ha henne att umgås med på kvällarna. Så har det alltid varit när jag bott hemma förr. Nu ser jag bara hennes rum.

När jag zoomar ut och ser mig själv utifrån så förstår jag. Jag har byggt och skapat något som allt bara pang har försvunnit ut ur mitt liv. Jag har mellanlandat hemma, en plats som jag har befunnit mig på i 20 års tid men som inte längre ser ut som den alltid har gjort. Jag har påbörjat, även om det går långsamt, att bygga upp någonting nytt. Jag får inte glömma att jag inte är samma person som den 19 augusti 2013 lämnade detta för ett nytt kapitel i livet. Jag har inte backat, jag vänder fortfarande blad och skriver nya kapitel.

Nej, det är inte konstigt att det svämmar över. Att det känns jobbigt just här och nu. Livet är jobbigt och testar oss ständigt. Det är så mycket jag vill göra och ändra på, ibland känns det helt omöjligt och i nästa sekund kan jag se allt bra som jag har åstakommit. Ibland kan det vara riktigt påfrestande att ha höga krav på sig själv, men och andra sidan gör det att jag tar mig framåt.

Även om jag har svårt att se det själv, så HAR jag lyckats med mycket. Just nu måste jag bara se framåt och acceptera att där jag befinner mig just nu är bara en fas. Jag har valt en lite krångligare väg i mitt liv, valt utbildningar som folk tror att man inte blir någonting på. Men jag har kämpat och egentligen lyckats väldigt bra. Det är jag stolt över och jag hoppas det tar mig dit jag vill också.

Kollar igenom mitt bildarkiv här på bloggen och blir lite lycklig i hjärtat. SJÄLVKLART ska jag bli glad igen! Sörjer att jag hade sån fin hy haha, men hoppas att det bara är stressrelaterat och går över sen. Annars kul att se tillbaka på senaste året/åren. Bollnäs och Hälsingland kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat.

Varför köpa utländskt hästfoder?

 

 
Som vi alla vet så finns det mycket hästfoder på marknaden och då pratar jag inte om grovfoder så som hö eller ensilage, utan kraftfoder i alla dess slag. Det är är olika musslisorter, ångkokt, med naturliga tillsatser, örter och gud vet allt. Slanta upp för detta foder får man göra också, med ursäkten att det "räcker längre och kommer att uträtta ett mirakel". Nu överdriver jag såklart, men det sägs alltid att fodret är så bra att du kan ge en mindre mängd och din häst kommer att prestera på topp. Ni förstår vad jag menar.

Jag brukar ta dessa reklamblad på mässor och dylikt, skummar igenom och tänker för mig själv att är det verklgen nödvändigt? Till största delen äter hästarna grovfoder, kraftfodret är ett kompliment för högpresterande hästar där extra energi, protein och mineraler ska tillsättas. Alla dessa örter gör mig bara rädd för att det ska ge utslag på dopingtest (Jag har blivit slumpmässigt utvald för dompingprov två gånger på tävling) och jag är tveksam om det gör så stor skillnad i det långa loppet. Jag anser mer att det är viktigast att hästarna får i sig rätt mängd av allt och på så vis får en balanserad kost. Självklart också se till individen i fråga.

En annan sak jag har reagerat starkt på är att dessa "mirakelfoder" ofta är importerat från tyskland/holland. Om det är så viktigt att vi själva väljer svenska råvaror, varför ska vi då köpa importerat hästfoder? När vi har Svenska bönder och fina råvaror här i Sverige? För mig är det en självklarhet att handla Svenskt, även när det gäller hästfoder.

Jag personligen har alltid köpt ur Kraffts eller Granngårdens egna sortiment, både pelleterat färdigfoder, havre och mussli. Har alltid varit nöjd och det känns bra att veta att jag köper råvaror som har producerats här i Sverige. Nu får alla göra som dem själva vill, men ibland kan jag tycka att det blir lite dubbelmoral. När det är så viktigt att själv handla Svenska råvaror i den mån det går. Självklart kan vi inte köpa Svenskodlad Mango på Ica Kvantum, men spannmål finns det ändå gott om i vårt avlånga land. Om inte annat så kan vi gynna så att det fortsätter att vara så.

Bildkälla: Granngården.se

Framtidsdrömmar

Oj, vilket svårt ämne att diskutera egentligen. Jag befinner mig just nu i ett mellanläge i livet, där jag väntar på att saker ska ske och tills jag kan påbörja någonting eget. Jag är inne på mitt 25:e levnadsår om drygt ett halvår och bor fortfarade hemma, har inget fast jobb och egentligen ingenting. Eller jo, jag har en utbildning och mål/drömmar. Det är jag glad över.

I min ålder blir man stressad över att se jämnåriga fira 6 år med sin sambo, köpa hus, få sitt andra barn eller lägga upp en bild på sin nyinköpta bil. Jag blir skitstressad av sånt, herregud. Samtidigt så försöker jag intala mig själv att jag tjänar på det i längden, att vänta och bygga upp det liv som jag själv vill ha. Man måste inte ha så bråttom med att bli vuxen, att växa upp. Jag har inget av det där jag räknade upp ovan, inte i närheten. 
 
 
Men hur vill JAG att mitt liv ska se ut i framtiden? Vad brinner jag för och vad tänker jag kämpa för? Jag har haft mycket tid att fundera den senaste tiden och det börjar klarna vad jag vill göra. Först och främst så vill jag jobba som grafisk formgivare, det jag har utbildat mig till. Antingen på reklambyrå, tidning, inhouse på ett företag eller liknande. Jag vill ha ett kreativt jobb och varje dag tycka att mitt jobb är roligt/inspirerande. Jag vill inte ha söndagsångest, jag vill med glatta steg traska iväg till jobbet måndag morgon och se fram emot jobbveckan som är framför mig. Vi är på jobbet 9 timmar varje dag och träffar nästan kollegor oftare än vår familj. Det måste vara roligt, blir uppriktigt ledsen när människor suckar över sitt jobb. Jag vill inte ha det så.

När jag har ett jobb som jag trivs med, då kommer en egen bostad som nummer två. Där jag kan inreda, skapa mig något som jag kan kalla hem. Jag vill kunna åka hem, hem till mig. Inte till någon annan. Sedan vill jag kunna spara pengar, planera och uppfylla alla mindre drömmar som kommer på vägen. Ni vet, köpa en bil, den där supersköna sängen eller grymma datorn. Hästarna vill jag aldrig släppa och jag drömmer om en hästgård i framtiden, vilket känns som väldigt långt fram i tiden. Till dess vill jag rida och pyssla, för att det är kul. Tävla för att det är himla kul helt enkelt.

Finns massor med mer saker jag drömmer om, men jobb och bostad är verkligen nummer ett. Tänker inte stressa eller ha ångest över att jag just nu sitter fast i den situationen jag gör. Jag har kämpat och jag gör det fortfarande, det tar lite tid bara.
 

Det evigt hatade pessoabettet

Ett bett som det har varit en stor diskussion runt och som även varit hatat under många år, är pessoabettet. Jag tycker det numera mest är mindre kunniga människor som dömer och HATAR detta bett, just för att man fått lära sig att just detta bett är det värsta som finns. Men finns det dåliga bett, eller finns det bara en dålig hantering av ett bett?

 
 
Jag själv har sagt tvärt nej, aldrig pessoabett. Men så diskuterade jag bettfrågan med min tränare Gaby, som själv tävlar svår (150cm) hoppning. Hon föreslog pessoa och eftersom jag har en stor respekt för min tränare och över lag människor som har bevisat att dom ÄR duktiga, så sväljer jag min egen åsikt och testar. Hör och häpna, detta tortyrbett fungerade alldeles utmärkt på Curre.
 
Pessoabettet är ett väldigt rörligt bett och jag tror att hos okunniga människor ser det "snällare" ut än stång med kedja. Därför kan det lätt hamna i fel händer och hos helt fel typer av hästar. Curre är däremot en häst som lätt blir lite stum och behöver ett rörligare bett, men som han ändå kan ta stöd på. I markarbetet så rids han på tränsbett, rakt eller tvådelat som han tar ett bra stöd på. I hoppningen fungerar tvådelat pessoabett jättebra, då det får honom lite mera uppmärksam utan att det blir för skarpt.

 
 
Så myten om att pessoabettet är det värsta bettet som finns, det har i alla fall jag slagit hål på. Det passar inte så många typer hästar och det kräver en hand som vet hur bettet fungerar, ja. Det är samma sak med gramantygel, superbra hjälpmedel i rätt händer, till rätt häst och tillfälle. Det är min åsikt.

Landet ingen har kontroll över


Allra nyaste singeln Imagine Dragons släppt, såklart bra som allt dem gör!

Ni vet när man har mycket att göra, ett fullt shema som ska betas av, mål som ska uppnås och allt bara flyter på. Mina två senaste år har varit så, allt har gått i 110 och jag har haft en tydlig väg att följa. Vägen framåt har sett klar ut och det har bara varit att beta av mål efter mål. Nu när jag har betat av allt det där och ser i backspegeln, slås jag av tanken hur det kunde gå så fort?

Jag befinner mig just nu i något slags ingenmansland. Jag har lämnat tryggheten och det jag älskade under två år, är nu istället tillbaka där allt startade. På gården och i huset jag växte upp i. Det finns så många minnen och så mycket känslor. Vart tog tiden vägen och när växte vi upp? Ingenting är sig likt, men ändå precis som förut. Det finns så många dörrar egentligen, men vilken ska man välja? Vilken kommer att öppnas för mig? Vart vill ödet föra mig, finns det någon utstakad väg redan i förväg?
 
Ingenmansland. Något slags mellanläge, en paus för att invänta någonting nytt. Jag är förväntansfull, taggad på framtiden och att äntligen börja på nästa kapitel. För livet är lite som en bok utan manus, som andå ska fyllas med kapitel efter kapitel.

Bara lite tankar, medan regnet smattrar på rutan... Kanske blir en film och en paus i allt funderande.

Mina dagar

 
I torsdags blev jag inringd för jobb där jag har sommarjobbat dom senaste tre sommrarna (inklusive denna). Får jobba där när det dyker upp jobb, min avdelning är lite speciell då det inte finns några direkt fast anställda utan folk får hoppa in när det dyker upp såna ordrar. Lite så fungerar det.

Annars har jag lugna dagar, kollar av jobbmarknaden, skickar och skriver ansökningar, besökt AF osv. Det är lite som att livet har pausats och jag har haft tid att fundera, känna och reflektera. Tankarna har farit bakåt i tiden och gått igenom det förflutna. Dom far framåt, vad händer i framtiden? Känslorna går berg och dalbana. Ibland ångrar jag val jag har gjort i livet och önskat att jag hade handlat anorlunda. Samtidigt är det, i det långa loppet, inte många år jag har levt ändå.

Som sagt, jag tänker för mycket just nu. Jag har för mycket tid, gillar inte när tid ska fylla livet istället för tvärtom!

Fem saker om mig

* Jag älskar att köpa teknikprylar! Hade jag inte haft häst så hade jag garanterat spederat många tusen på datorer, kameror, mobiler och dess tillbehör... Jag satt uppe till efter midnatt för att förhandsboka min iPhone 6 när den släpptes, hehe...

* Jag har så länge jag kan minnas varit kreativ/konstnärlig av mig. Ritade och pysslade väldigt mycket när jag var yngre, fotade, började blogga, pyssla med photoshop osv. Men jag har däremot aldrig sett mig själv som en kreativ person, utan ramlade igentligen bara in på mina utbildningar Estet bild och sedan grafisk design. Det är nu i efterhand jag har börjat inse att jo, jag är ganska kreativ som person.

* Jag gillar ordning och reda. Vill ha organiserat och städat omkring mig, saker ska helst stå på rad och tidningar ligga i års och nummerföljd... Känner jag att det blir för mycket, om disken eller tvätten börjar gå åt skogen. Då kan jag stänga av och skita i det ett tag, så det blir ett berg innan jag tar tag i det. Så pedant skulle jag inte kalla mig!

* Jag är egentligen en riktig naturmänniska. Är uppvuxen på landet, med hästar, kor, höns, katter och hundar. Är inte alls en sån person som skulle vilja bo mitt i stan och blir stressad av att höra trafik 24/7. Däremot vill jag ha kontrast i livet och älskar att åka utomlands, dra in till stan och gå i affärer, ta en fika och träffa folk osv. Men när jag tänker på mitt drömboende, då är det en hästgård ute på landet. Inte för långt ute i buschen, men det ska vara mysigt, tyst och naturnära.

* Jag har utvecklats otroligt som person dom senaste åren, vilket även människor runt mig tycker och har lagt märke till. När jag gick i skolan så var jag tyst, blyg och vågade knappt prata med människor jag inte kände. Var mest hemma och ägnade mig åt hästarna istället för att vara ute och träffa folk. När jag slutade skolan så bestämde jag mig för att jag inte ville vara sån och flytten till Bollnäs var egentligen det verkliga startskottet ut ur min comfortzone. Idag har folk som träffar mig för första gången en helt annan bild och ser mig som glad och framåt. Det är kul!


Nattbloggning

Angelica åkte i förmiddags. Det känns inte bra alls. Från att bo och umgås 24/7 så får vi nu gå tillbaka till våra messenger konversationer och att bli best friends på snapchat. Jag ska vara glad att jag har en sådan fin syster som alltid ställer upp och stöttar, inspirerar och tror på mig när inte jag gör det. Det är nog få förunnat att ha en så bra relation till sitt syskon. Det skiljer fyra år mellan oss men det märks inte alls, särskilt inte på senare år. Hatar att hon åkt sina 80 mil uppåt landet och jag är kvar här. Nästa gång vi syns är när hon kommer ner för konsert (som SKA bli av, hur fattig jag än är) i oktober. Vet att hon läser här och passar på att flika in, du är grym. Det vet du...

Har pausat mitt cv/personligt brev skrivande som jag snart ska återgå till om en liten stund igen. Fortsätter imorgon och gör klart + skickar iväg en ansökan. Hoppas på lite positiva svar och besked snart! Det skulle vara så kul liksom, haha... Livet är verkligen konstigt, för där jag står just nu så har jag ingen aning om vad som väntar härnäst. Läskigt, men spännande.


Ordinary Love

Jag älskar musik och jag älskar texter. Att sätta sig framför datorn med lurarna på och redigera bilder, försvinna in i sig själv medan man sitter på tåget/bussen eller under en promenad i naturen. Det är kvalitétstid.

Ordinary Love - U2

Behöver få utlopp för min kreativa sida

Jag är såå sugen att sätta igång något projekt! Typ göra en logotyp/grafisk profil, bloggdesign, bygga en egen hemsida osv. Gah, det är ju sånt som jag vill jobba med! Pyssla och vara kreativ med datorn liksom. Har dom senaste dagarna funderat på att dra fram papper, pennor och vattenfärger för att rita/måla. Då är jag rastlös och behöver få utlopp för min kreativa sida haha. Någon som  behöver typ en ny bloggdesign/header? Hojta!


Mina tankar kring vila

Fick en rolig fråga jag svarar på här!

"Vad är dina tankar kring vila? Vilar dina hästar klassisk en gång i veckan? Eller har du något annat tänk. :)"

Jag brukar tänka som så att träning bryter ner och vila bygger upp muskler och leder. Vila behöver dock inte vara en dags helvila i veckan, utan vila kan vara micropauser under ridpasset, en lugn uteritt i skogen lika väl som tre månaders bete. Hur man ska lägga upp hästens vila tycker jag beror till största del hur gammal hästen är och hur mycket den är riden.
 
En 3-åring som nyss är inriden rids bara några gånger i veckan, får återhämtningpauser i form av viloperioder och bete där den är helt ifrån ridning/träning. En äldre häste låter jag aldrig helvila, utan dens återhämtning blir istället aktiv vila. Skrittpromenader istället för vilodagar och skogturer/lätta trimmpass istället för viloperioder. Den äldre hästen är redan uppbyggd och har stelare leder/musklar, vilket medför att dom blir stelare efter helvila samt tappar lättare muskler och är mycket svårare att bygga upp igen.

Curre är 13 år och honom ger jag aldrig helvila. Han har en dag i veckan så jag inte rider honom, istället går jag en promenad på 20-40 min. Ibland helvilar han, mer det beror mer på tidsbrist. Jag ger honom heller inga helviloperioder, utan hans lugna perioder blir istället promenader eller lugna pass. När jag lägger upp hans veckoschema så brukar jag sällan rida honom hårt två dagar i rad, utan trimmas hans lite hårdare ena dagen så går han lite lättare dagens efter osv. Efter en tävlingshelg får han också några lugnare dagar i form av lättare arbete. Brukar en vanlig vecka ge honom en dag fri från ridning (promenad) och en dag skritt/jogg.


Mer fokus på galopparbetet

Leif hade sagt till Angelica på träningen i onsdag, "Vilken skum galopp han har den där hästen, han har så långa bakben" om Curre. Han har sagt detta förut också och Gaby har också påpekat att jag verkligen måste GALOPPERA honom även när jag trimmar för att han ska komma igenom i kroppen. Ändå sitter jag och trimmar, samlar och flyttar på ridbanan. Visst jobbar han bra i detta arbete, blir mjuk och lösgjord. Men vad hjälper det när vi tappar ALLT när vi växlar upp i tempo inne på tävlingbanan?

I förrgår var vi ut och galopperade vid sandvägen och igår trimmade jag på åkern, båda passen med samma fokus. Att galoppera framåt. Han måste bjuda framåt, skjuta på med bakbenen som slutligen ska långt in under kroppen. Visst måste jag samla upp, så han hittar sin balans men jag får verkligen inte glömma bort att även arbeta honom i tävlingstempo.

Jag tyckte att han jobbade väldigt bra igår, även om han har svårt att hitta balansen och orkar inte riktigt jobba igenom kroppen i den större galoppen. Men man får växla ner för att lösgöra och hitta bakbenen, sedan växla upp och försöka att bibehålla detta. Men överlag, mer galopparbete behöver vi lägga in i schemat!


Something I Need

Åh, den här låten har verkligen gått på repeat i både lurarna och min hjärna! Something I Need med OneRepublic, från albumet Native som jag lyssnade igenom en dag när jag jobbade förra veckan. Konstigt hur vissa låtar bara fastnar sådär. Shut Up And Dance With Me har precis börjar släppa, haha. Jäkligt bra är den dock!
 

Ett försök till att reda ut tankar

Idag har båda hästarna vilat, trots att Curre egentligen skulle ha trimmats igenom idag. Men jag var verkligen såå seg när jag kom hem, Curre gick läängst bort i hagen, vi åt middag sent osv. Ja, en riktigt allmänt opepp och seg dag med andra ord. Kom i säng alldeles för sent igår också, vilket nog gjort sitt.

Har också kommit fram till att jag nog har drabbats av någon form av 20-års kris, om detta nu är möjligt? Pratade om detta med en vän och jo, jag tror nog att detta är ganska vanligt. Googlade fram en artikel från Aftonbladet som ni kan läsa HÄR. Alla symptom stämmer in på mig just nu. Orkar ingenting, har ingen motivation, drar mig för att göra saker, oroar mig för varje dag som går osv. Tyvärr så tror jag nog att en 20-års kris är ganska vanligt i dagens samhälle.

Jag måste verkligen börja tänka om här och framförallt sluta jämföra mig själv med andra. Har ni tänkt på hur sociala medier förstör oss om hur perfekt allting måste vara? Vi är bara en klick bort för att se Lisas toppmoderna lägenhet, Annas gourmetmiddag, Fridas fräscha selfie efter milrundan eller Pelle som nyss tagit sin kadidatexamen i rymdraketsfilosofi... Ja, ni fattar.
 
Man måste nog lära sig att ta lite distans från detta. Alla vill visa sig från sin bästa sida, inte bara du. Så jag får nog ta och stoppa undan det där med att jag är "arbetssökande", bor hemma, har ett tråkigt socialt liv osv. Istället plocka fram det som är bra, jag har ett sommarjobb, en häst i fin form (två nu också), tid att umgås med familjen, London i augusti, förhoppningsvis konsert i oktober mm. Jäklar, var nog en del saker ändå! Livskris, gå och dö. ;)

Älskar tröjan, 99 kr på HM!

Tidigare inlägg
RSS 2.0