Jag är idag en ny person

Jag satt och läste inlägg på min blogg från 2012 och 2013, tiden innan och precis när flyttat till Bollnäs. Det slår mig nu att herregud vad jag har utvecklats som person! Min blogg är som en dagbok och går man tillbaka i arkivet så finns det så himla mycket som jag har skrivit under mina snart 7 år med denna blogg.

Jag är verkligen inte samma person som innan min flytt för 2,5 år sedan kan jag nu konstatera. Jag tog då ett beslut om att förändra en hel del saker i mitt liv. Jag la dom stora drömmarna om ridsporten åt sidan, började att studera och framförallt så flyttade jag under två års tid härifrån. Jag fick andas och lära mig att klara mig själv, lösa saker på egen hand och framförallt lägga saker bakom mig. Se framåt.

Från att under hela min barndom/ungdom varit värsta hästnörden, så har jag nu utvecklat andra intressen. Hästarna och ridningen ligger mig varmast om hjärtat, men det är skönt att faktiskt ha annat också. Curre är otroligt viktig för mig och han är största anledningen att jag har en fot kvar fast det har varit tungt sista halvåret. Jag älskar den hästen, för den individen han är.

Min tid i Bollnäs fick mig att växa och bli stark, jag trivdes väldigt bra där vilket inte var något jag alls förväntade mig. Jag skulle ju bara plugga där i 1,5 år, men bodde kvar även under min praktik som jag hade i Gävle. Det knyter sig fortfarande i magen när jag tänker tillbaka på min tid där, för jag saknar det så mycket. När jag tänker tillbaka på min ungdom här hemma, högstadiet/gymnasiet så saknar jag inget alls. Är bara glad att det är överstökat, för mig var tonåren dom år som jag anser som värst i mitt liv.

Nu som äldre och lite visare (haha) så känner jag mig så mycket säkrare i mig själv. Visst, det är så många i min ålder som har hunnit så mycket längre än mig. Som har sambo, barn, köpt lgh/hus osv. Men och andra sidan så är jag stolt över mig själv att jag har gått min väg. Att jag har utbildat mig till något jag vill och trivs att jobba med, tagit allt i min takt och att jag framförallt äntligen mår bra över mig själv. Det är så otroligt viktigt!

 


Kommentarer
Postat av: Elin

Så sant, ser också tillbaka på högstadiet som den absolut värsta perioden, och gymnasiet var ta mig sjutton inte mycket bättre... Som tur var gick vi ju där ändå, annars kanske vi inte hade varit vänner och det hade ju varit hemskt synd. Det är jag glad för, att gymnasietiden gjorde att vi blev goda vänner åtminstone! :)

Svar: Jag håller med, absolut värsta tiden. Men det var en himla tur att vi blev vänner och att vi hade varandra under gymnasiet. Det är jag så glad över 😊❤️
Veronica Sroka

2016-01-24 @ 18:15:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0