Där rök mina favorit Urbanears!!!

Klockan är i skrivande stund 05:37 och jag äter frukost, en helt vanlig morgon alltså. Eller snarare så är jag för en gångs skull uppe i bra tid för att HINNA äta! Nej, men väldigt skönt att faktiskt hinna äta och inte sova en kvart extra.

Vet ni vad som hände mig igår kväll? CURRE ÅT AV MINA FAVORITHÖRLURAR!! Förstår ni paniken?? Jag hade dom hängade vid halsen när jag gick in till honom och skulle gosa, var vid han börjar greja och bita i det jag tror är min jacka (som han alltid gör). Men han bet tag i min hörlur och jag fick panik när jag fick syn på det, man han bet tag så jädrans hårt och vägrade släppa! Tillslut ryckte han till och så var det slut på dem.... Fick trycka in fingrarna i munnen på honom så han inte skulle svälja luren, Curre alltså...

Nu ska jag beställa ett par nya i exakt samma modell och färg medan dom fortfarande är billiga på Media Markt. Nya kostar dom nästan 400 spänn, men dom säljer av någon anledning ut dom för 145. Helt hopplös är han min häst, såååå honom alltså. Ska bita/smaka på allt.... 


Vad gör jag under min praktik?

Som jag har nämnt och ni kanske förstår så sitter jag och åker till Gävle varje dag under veckorna då jag har praktik på en reklambyrå där. Jag är nu inne på min fjärde och sista terminen på min utbildning, som hela den innehåller praktik på ett och samma ställe. Alla i min klass är utplacerade på olika ställen i Sverige, som dom själva har valt ut (många i min klass kommer från sthlm, skåne, Kalmar osv). På mitt ställe är vi dock två stycken från min klass. Så jag har fördelen att inte behöva känna mig som ensam, dum praktikant haha.

Ungefär halva tiden har nu gått och jag känner att jag har lärt mig otroligt mycket. Dels att sätta sig in i ett företags system och förstå hur dom jobbar på just detta ställe. Men det känns verkligen som att man blir väl bemött här och ses som arbetskollegor (vilket dom är tydliga med att säga) än praktikanter/skolungdomar. Ordentliga genomgångar och alltid feedback på allt arbete som görst, vilket känns tryggt.

Det jag hittils har fått göra är att jag har varit delaktig och tagit fram två logotyper, åt företag som syns i Gävle. Känns riktigt kul! Annars får jag göra mycket annonser, utskick, grafiska profiler och bryter artiklar till två tidningar som byrån producerar. Det som jag gör då är att hämta upp bild och text, placerar in detta i ett dokument med rätt format och designar upp så att det blir snyggt och läsbart. Kortar av tex och ändrar rubriker, ställer om (redigerar) bilder osv.

Det som jag tycker är viktigast att påpeka är att jag inte sitter och leker konstnär, utan det jag sysslar med är kommunikation. Hur jag genom text, bild, färg och form kommunicerar fram med det budskap som kunden önskar. Jag gör inget för min egen skull, utan för kunderna. Det mest kreativa är nog när vi brainstormar och tar fram logotyper. Det är lite så den grafiska branchen fungerar!

Om ni kikar in HÄR så kommer ni till ett företag som jag har varit med och tagit fram logotyp till. Tex så var det jag som kom på idén med just det typsnittet och sätta ihop det som det blev, samt färgerna. Rätt stolt faktisk måste jag säga hehe. 

Häst jag ritat upp själv, på min fritid. I samma program som du ritar logotyper i, Adobe illustrator..


Fokusera på det som är bra

Har varit i mina hemtrakter en stund över helgen, vilket var trevligt. Curre fick sig sedan ett trimmpass med bommar när jag kom tillbaka upp hit till Bollnäs nu på kvällen. La fram två bommar så jag kunde rida på som en S-båge. Mina spontana reflektioner under passet:

1. Jag kan inte rida på bommar längre.
2. Curre kan inte byta galopp längre.

Så trots att Curre var helt FANTASTISK att rida på marken så hängde jag upp mig på dom två ovanstående sakerna. Men jag tror att jag har något block i huvudet som gör att jag TROR att jag inte ser distanserna och då blir jag osäker. Så ska lägga fram minst en bom under alla trimmpass nu så att den spärren försvinner. Slappnar jag bara av och inte puschar, så får jag jättefina distanser. När det gäller bytena så har jag varit slarvig med att se till att han byter på hjälpen, så ska ta hjälp av Gaby med det.

Så, det som inte var bra idag analyserar jag, jobbar med, men hänger INTE upp mig på. Istället fokuserar jag på hur otroligt fin han var! Red åter igen fram på mitt fyrkantspår och han är så otroligt igenom nu och jag kan ställa honom åt alla möjliga håll. Däremot så får man vara på honom så han inte smiter undan. Men som sagt, jättefin! Bara att jobba på nu.
 

Sena kvällar är myskvällar

Som vanligt så sitter jag i ridhuset och trimmar mellan 20-21 på kvällarna. Men det är ganska trevligt, man har hela ridhuset för sig själv och får "natta" alla 30 hästar i stallet. Med det menat låsa sadelkammaren, släcka, sätta upp avspärrningarna och säga natti. Det är mysigt ändå tycker jag!

Har lyssnat på alla avsnitt av Ridsportpodden både när jag suttit vid datorn på praktiken och hela vägen hem på tåget. Ni MÅSTE lyssna på dem med Jens Fredricsson och Pether Markne! Så inspirerande! Rekomenderar verkligen. Så jag hade världens inspiration när jag drog till Curre ikväll och inför dagens trimmpass i ridhuset. Vi jobbade min favoritövning på ett mindre fyrkantspår som uppvärmning, sedan en del tempoväxlingar och ställa inåt/rakställd/utåt. Han var jättefin idag!

Imorgon ska jag upp och släppa ut alla privathästar vid 08, sedan rida och fixa allt för Curre innan jag sedan åker hem en sväng i helgen. Hälsar på mina föräldrar. Klockan är dock snart halv två, hoppsan. Lyckades dessutom sova över idag och ta tåget en timme senare till Gävle!!! Jag som ALDRIG sover över, måste verkligen se över mina sovtider. Börjar ju bra nu med att få inte ens 6 h sömn inatt, jaja. Får sova ut på söndag!


Ridsporten är allt annat än rättvis

Ridsporten är en tråkig sport på det sättet att den kräver så mycket kapital och resurser. Jag är i det läget att jag har en häst, ett kort som jag satsar allt på. Jag har honom uppstallad på en anläggning med alla dom träningsmöjligheter som krävs, jag tränar för en av distriktets bästa hopptränare, lägger ner mycket pengar på BRA skoning var 6:e vecka eftersom Curre kräver det samt lägger ner ALL min fritid på honom och min ridsportsatsning.

Vad är priset jag får betala för detta? Jo, jag har i princip inget liv utöver min sport. Dels har jag snålt om tid, även om jag är av åsikten att jag alltid kan planera och strukturera för att hinna med annat. Men det kostar att satsa så som jag gör med Curre och jag får varje månad vända på varje krona. Att dra ut på krogen och spendera bort en tusenlapp finns inte i min värld. Men det är ett val jag har gjort, min hobby är för mig viktigare och ger mig mer i slutändan.

Men den här satsningen har gjort att jag och Curre har utvecklats något enormt. Han är riktigt fin just nu, hoppar otroligt bra, det mesta sitter i markarbetet, han är bra tränad osv. Det vi behöver i dagsläget är tävlingsrutin, framförallt så behöver jag det för att kunna hoppa större klasser. Jag vet att jag sitter på en häst som är kapabel och besitter mycket kapacitet. Jag vill så gärna bevisa vad han, vad vi kan gå för. 

Mitt problem i dagsläget är att jag tycker att jag kommit långt med min ridning men att det tagit lite stopp. För att utvecklas mer så skulle jag behöva mer ridtimmar, hoppa mer och tävla mer. Där brister det lite. Curre får dessutom inte tävla och hoppa hur mycket som helst och är skör på det viset. Det är otroligt påfrestande, att gå in och hoppa 130 klasser när jag vet att många av mina konkurrenter hoppar/tävlar dubbelt eller kanske tre gånger så mycket som jag har möjlighet till. Jag måste se till att ha ALLT tipp-topp eftersom jag inte har så många chanser till att tävla.

Jag önskar att jag inte kände såhär och jag hade verkligen önskat att jag bara nöjt mig med att rida på hobbynivå. Mitt problem är att tävling, hästar och ridsport är det bästa jag vet. Om jag skulle få välja så skulle jag göra detta hela dagar, åtminstone på en lite högre grad än vad jag gör nu. Med kanske 2-3 hästar och ha möjlighet att åka på en del nationella tävlingar varje år. Då skulle jag vara nöjd.

Hur når man en sån dröm? Hur lyckas man finansiera en sådan satsning? Kan man jobba sig uppåt? Att åka utomlands och riskera att hamna på ett skitställe där man inte får tävla är jag inte intresserad av. Verkligen inte nu när jag har investerat pengar i en utbildning som jag inte vill kasta bort hur som helst. Jag står i två läger. Där ena halvan av mig vill jobba och tjäna pengar, den andra rida/tävla och andas häst. 

Här har ni mitt största hinder i dagsläget. Jag vet inte vad jag vill och hur jag ska lösa det. Någonstans så tror jag vi alla letar efter en balans i livet där man gör det man vill och mår bra. Jag känner mig verkligen delad.

 

Ponnytävlingarna har sina brister

I helgen så var jag funktionär på Bollnäs regionala ponnyhopptävlingar. Många tycker jag klankar ner på ponnyryttarna och säger att det är så dålig ridning man ser. Visst, det är en och annan ponny som är för het och rids aldeles för orytmiskt för att ta sig runt en bana på ett korrekt sätt. Men jag tror dessa ryttare är medveta och jobbar med detta. Man får dock tänka på att det är barn och ungdomar (Ok, vuxna 18-20 åringar får ju tävla ponny nu också...) som rider ponny. Då tycker jag det är mycket värre med vuxna människor på stor häst, som rider 120 klasser och man uppenbart ser att det brister rejält i grundarbetet! 

Men åter till mina reflektioner:
• Att dela in ponnykategorierna i åldersklasser är KATASTROF. Ingen har en aning om när vilken klass ska gå, en tjej missade sin start pga av att hon trodde sin ålderskategori skulle starta senare (i seketariatet hade man sagt så, dem hade inte heller koll). Den yngre kategorin kan ha 15 startande och den äldre 3 st, var är meningen med det? Vill ridsportförbundet sänka ponnyålden (som dom uppenbart vill göra), sätt då 16 års gräns vi säger år 2018. Så hinner alla förbereda sig. Nu luras alla ponnyryttare och sedan plockas väl grupp 2 bort helt och hållet.

• Färäldrar/tränare som står och skriker (vrålar) till ungarna när dom är inne på banan, HELA rundan. Ursäkta? Är vi på en tävling eller hemma i ridhuset? Jag trodde jag skulle få skavsår i öronen när jag stog en hel klass som flaggare inne på banan, av alla direktiv som gavs till dom stackars barnen som ska prestera inne på banan. Står dom inte och skriker hinderföljden (så barnet tappar bort sig när den inte hör morsan) så sägs det hjärndöda direktiv som "HÅLL GALOPPEN, RÄTA PÅ DIG" vid exakt varje anridning. Nej, låt barnen tänka själva och skona oss som tittar på! Detta förstörde hela tävlingen och jag tycker inte det borde vara ok. Sätt i så fall ett headset på ungen, om det nu är ok???

Finaste ponnyn i världen, vår Chino ♥︎
 

Så mycket kärlek till min häst

Jag är så STOLT över min häst och vårat jobb så ni anar inte!! Tänk vad mycket vi har gått igenom. Från att vi hämtade honom i Örebro som femåring och red vingliga 100 cm rundor året han blev sex år. Gångerna jag har gråtit hos veterinären efter att ha fått honom utdömd. Alla dom hundratals promenader vi har gått för att han ska rehabiliteras på bästa sätt. Men jag har aldrig gett upp, jag har gått på magkänslan och vi fixade det.
 
Idag är han en fullfjädrad tävlingshäst som gör allt jag ber om. Han är GLAD, härjar runt när jag leder fram honom och slår bakut så jag tror att jag är nära att få en vippflashskada. Han älskar att hoppa, komma till nya ställen och stå i centrum. Sen kräver han också mycket för att hållas så fin som han är just nu. Ridas noggrannt och exakt, prommeneras, på med kylliniment efter hård ansträngning, Back on Track på nätterna och en noggrann samt avvägd tävlingsplanering. Det är vad som krävs för att hålla honom i tipp-topp skick.

Under dagens träning så var han fin, så rörlig och mjuk på marken. Fick första gången på länge känslan av att han var lätt i framdelen! Pigg som tusan och hoppade som vanligt bra. Jag ska bara hitta tillbaka min känsla lite, men det kommer. Måste fokuserade på att komma upp i sitsen och sedan sjunka ner precis innan hindren för att komprimera galoppsprången och skapa fjäder till sprången. Inga dumheter idag, utan han var kanoners. Så fin!!


Min bästa träningsövning

Igår prommenerades Curre i ca 40 min och idag trimmade vi i ridhuset. Just nu är det mycket fokus på galoppen. Få mer framåtbjudning som fångas upp och mer vikt på bakdelen, göra honom mer reglerbar och stärka honom.

Ska ge er en jättebra träningsövning att jobba på vid vardagliga pass: Rid på fyrkantsspåret! Svårt va? Gör man det rätt, så är det världens bästa öving. Jag brukar börja mina ridpass på detta vis, rider lite innanför spåret och formar ordentligt i hörnpasseringarna, sedan rakt fram. Viktigt att forma och lösgöra i hörnen, sedan ha stenkoll på ytterhjälperna när det är dags att rakrikta igen. Lovar, detta är inte helt lätt då hästarna gärna går lite som en banan efter att man format i hörnen. Jag brukar också göra en liten tempoväxling framåt, bara känna att dom lyssnar och skjuter på med bakbenen. I slutet både rakriktar och stället jag utåt på långsidorna.

Curre kändes faktiskt väldigt bra i slutet idag, vilket han inte gjorde i början. Viktigt att hitta framåtbjudningen innan man börjar samla upp, annars har man ju ingen kraft att förflytta bakåt. Den förvända galoppen börjar också få lite mera kvalité nu! Bytena gör han dock bara klockrent ute och under hoppträningar, haha.


Att hitta vägen ut ur ekorrhjulet

Just för tillfället känns det väldigt mycket som att dagarna bara går och jag följer något sorts schema. Klockan ringer 05 varje morgon, jag snoozar till halv sex och cyklar till tåget fem i halv sju. Sen åker jag tåg i en timme till Gävle, är på praktiken (reklambyrå) fram till fyra och åker sedan tåg tillbaka till Bollnäs i en timme. Åker oftast hem och lagar mat + matlåda, äter och far iväg till Curre. Är sedan hemma igen vid halv tio i bästa fall. Duschar, ser något serieavsnitt och skriver ett blogginlägg. Lägger mig ofta alldeles för sent också, bör egentligen sova vid 10 senast 11.

Sådär rullar dagarna på och det börjar kännas som att jag springer i ett ekorrhjul. Missförstå mig inte, jag trivs bra med vad min vardag innehåller. Det är snarare balansen som inte fungerar. Men det tar väldigt mycket att pendla två timmar varje dag, vilket börjar kännas nu. Folk säger ofta "Men varför flyttar du inte hem?". Många verkar tro att jag kommer från Gävle, med tanke på vilken klubb jag tävlar för osv.  Men så är inte fallet, utan Kungsberg där jag kommer ifrån ligger dryga 5 mil utanför Gävle. Det tar mig 1 timme och 20 minuter att åka buss till Gävle.

Hade jag bott i Sandviken, som jag brukar säga att jag kommer ifrån så hade det ju varit fetlugnt att bo hemma och pendla till Gävle. Men grejen är att jag under högstadiet-gymnasiet pendlade 40 min med buss in till Sandviken varje dag, så nej jag bor inte där. Krångligt detta!

Det är jobbigt att pendlingen tar mycket tid och det är jobbigt att inte ha en egen lägenhet, samt vara så ensam som jag känner mig här. Även om jag trivs väldigt bra I Bollnäs. Det går liksom runt, runt just nu och jag vet inte alls vad jag tycker. Bra känns det inte.

Jag vet inte heller vad jag kommer att göra efter att jag avslutat min utbildning i juni. Vart tar jag vägen? Vart hör jag hemma? Jag vet inte alls. Jag hoppas att det reder ut sig tillslut och att alla pusselbitar faller på plats. Jag ska kämpa för det och på något sätt så tror jag att det gör det. Det blir bra, om man gör det bra. Jag längtar!

Hade gjort vaaaad som helst för detta just nu alltså

Ta sig över den mentala tröskeln

Jag har självklart tänkt mycket på det som hände i Högbo och analyserat. Mitt största problem där var att det kändes som att jag inte hörde hemma i denna klass, att alla jag red fram med var så himla mycket duktigare och där kom jag som värsta amatören. Jag var inte direkt nervös när jag gick in på banan, utan jag kände mig mer liten. Som att jag inte hör hemma på denna nivå. Jag är ju inte så duktig att jag rider medelsvår...

Jag har haft Curre länge och har kämpat väldigt mycket med honom. Han är en kapabel häst med mycket kapacitet, men vi har haft väldigt mycket otur med många och långa skadeperioder. Jag älskar träning och utveckiing, så när jag flyttade till Bollnäs och fick helt andra träningsmöjligheter så har jag bara kört på. För att det har varit så himla skoj bara.

Vår träning har även visat sig resultatmässigt och vi har gjort många felfria 120 klasser med placeringar dom senaste två åren. Det har liksom bara rullat på och jag har inte riktigt hängt med, att vi faktiskt är ganska rutinerade vid det här laget. Jag blir fortfarande paff när folk som jag anser är så himla mycket duktigare än jag kommer fram och grattar eller frågar om inte jag ska hoppa 130:in också när jag ridit 120:in innan. Eller när Gaby säger "Sen till hösten blir det väl 140!" Är vi så bra?

Jag har förklarat för Gaby vad som hände där i Högbo och hur jag kände. Så på träningen i onsdags höjde hon upp och försökte pränta in i min skalle att det GÖR INGET om du kommer fel, Curre fixar det. Han är så rutinerad och har ett sådant tryck att han grejer både om vi kommer nära eller långt ifrån. Hon har rätt och när jag bara satte snurr så hoppade han helt fantastiskt. 

Om jag bara får ordning på mina tankar och inser att ja, vi är fan helt jävla grymma så kommer nollorna i 130 cm att rulla in. Jag måste sätta ett högre värde på oss som ekipage, tro på att vi faktiskt hör hemma på den nivån vi ska börja prestera på. Det är en sak att säga att vi är grymma och en sak att verkligen tro på det. Det här är en tröskel jag måste ta mig över, precis som när jag gick från 110 till 120 och tyckte det var svårt. 

VI KAN, VI ÄR GRYM. I sommar kvalar vi 140, till hösten debuterar vi. Jag tror stenhårt på oss.


Underskatta inte Curremannen

Idag har jag jobbat som funktionär på Bollnäs ponnyhopptävlingar hela dagen. Först som flaggare på banan mellan 9-14, aj min rygg/svank efter det... Har väldigt svårt för att stå länge. Satt sedan i domartornet under MSV B klassen och fyllde i hinderfel och tid. Har alltså skådat en hel del ponnyridning idag, både på LB och MSV nivå och fått se hur det här med åldersindelningarna fungerar i praktiken. Kanske ska skriva ett inlägg med mina reflektioner?

Curre red jag upp till travet när tävlingaran var klara, vid halv sex kanske. Tänkte köra lite intervall på rakbanan för att träna flåset på honom. Rakbanan är uppdelad i två filer och när man har ridit neråt så kan man vända och ta andra filen uppåt. Jag är sämst på att uppskatta, men ska vi säga att båda filerna tillammans är 800m - 1km? Jag satte en lite större galopp i Curre och galopperade neråt, samlade upp och vände för att sedan galoppera tillbaka.
 
När jag saktade av för att låta honom pusta ut, så var han INTE ENS ANFÅDD? Inte ett dugg, ungefär som att jag skulle ha tagit ut honom från stallet nyss. Snacka om att jag har underskattat hans kondition haha. Vi körde en sväng till och gav oss där. Tyckte det var aningens hårt, så ville inte köra på för hårt. Men nästa gång blir det banne mig dubbla vändor så det tar något iaf! Helt grymt att ha tillgång till travets rakbana och slinga.

Gryyyym

Himlen har fått en ny ängel

För precis en vecka sedan, förra lördagen så var det en tung dag. Ponnyn som jag fick som elva-åring och som vi nu har haft i hela tretton år fick vandra vidare. Tyson var en speciellt liten ponny. Jag fick honom efter att jag vuxit ur min B-ponny och han blev min första tävlingsponny. Det var honom som jag började rida hoppspecial med på ridskolan. Med honom som jag anmälde mig till min första klubbtävling och startade min allra första riktiga tävling med.
 
Han var kanske inte världens mest perfekta första tävlingsponny som gick som tåget och bara plockade hem rosetter. Han sprang istället fort och la ibland in tvärnitar.  Det var många gånger jag åkte hem från tävlingar med tårar i ögonen och ilsken för att min ponny stannat (jag var en tävlingsmänniska även på den tiden). Men han lärde mig väldigt mycket, både när det gäller ridningen och att verkligen kämpa. Han utvecklades, eller vi utvecklades tillsammans och jag har här hemma en vägg med rosetter från våran tid ihop. 

När jag blev 14 så var jag för lång och gick över tid D-ponny, vilket gjorde att min syster Angelica fick ta över Tyson. Hon hade tidigare ridit på ridskola och haft en B-ponny som inte var allt för snäll, vilket gjorde att hon slutade att rida en tag. Men i denna veva så fick hon prova Tyson, som var väldens snällaste och var också orsaken till att Angelicas intresse kom tillbaka. Hon gjorde samma resa som mig med Tyson och han blev också tuffare i takt med att hon blev mer säker.

Efter tre år så drabbades han av en senskada och var konvalecent under tid. Kom tillbaka, men blev sedan dålig igen och vi valde att pensionera honom. Istället hittade vi Chino åt Angelica och Tyson fick gå som sällskap, samt blev riden av vår kusin lite då och då.

Dom senaste åren har han varit utlånad och sedan varit hemma hos oss under en tid. Nu, 23 år gammal var han dock väldigt dålig i sina ben. Det i kombenation med att han har sommarexem under sommrarna, då han svullnar upp i halsen och slänger sig mot väggen så fort han kommer in gjorde att vi nu valde att låta honom vandra vidare. Man vet när det är dag och nu var det tyvärr så.

Han var en mycket speciell ponny som har en speciell plats i hela min familjs hjärta. Vi glömmer honom inte och han är orsaken till det intresse som har vuxit fram för hästar, ridsport och tävling. Tack fina du, för allt du har givit oss. Nu betar du på dom evigt gröna ängarna där inga onda ben eller exsem finns. Bara fred.

Ett urplock av dom sista bilderna som togs. Dom mest rörande lägger jag inte ut här ♥︎


Så många minnen... Tyson och jag ♥︎
 
Tyson och Angelica ♥︎

Premiärpass utomhus

Idag hade Curre och jag premiärpass på utebanan, grymt härligt efter en vinter i ridhus! Curre tyckte det minst sagt var skoj han med och sköt rygg samtidigt som han ruskade på huvudet. Dock tycker jag ändå att vi kunde använda oss av den där extar energin på ett bra sätt och han kändes väldigt fin idag.

Jobbade ungefär en halvtimmes aktivt arbete, ganska mycket sidörade och lite förvänd galopp. Riktigt fin kändes han vilket är jättekul! Tycker att vi kommit en bit i markarbetet, mycket tack vare at jag har blivit mer nogrann och fokuserad när jag rider. Glider inte omkring lika mycket som jag nog gjort innan. Tackar min dressyrstart för det faktiskt, hehe. Nästa mål blir att debutera LA:1!

Imorgon så ska jag vara funktionär hela dagen på Bollnäs ponnyhopptävlingar. Jag tävlar inte ens för Bollnäs RS, men blev övertalad då det fattades folk. Jaja, jag är snäll och ställer upp vilket inte är mig så mycket emot. Enda nackdelen är att jag missar en sovmorgon, vilket är rätt surt när klockan ringer 05:00 varje morgon under vardagarna... Men söndag, då tänker jag då sova ut. 8:30 ska jag befinna mig på ridskolan imorgon, så ja. Ska nog ta och sova nu faktiskt. 


En lite finare kväll med Curre

Idag när jag var ute och gick med Curre så gjorde han så som han ibland gör, bara tvärstannar och tittar. Jag stannade då och lät honom stå där, jag satt mig ner och tittade upp mot himlen. Vi var nog ute vid åtta-tiden på kvällen och himlen var alldeles stjärnklar. Jag hade Awolnation - I Am i lurarna och sjöng med till "All of these things make me who I am, Maybe, All of these things make me who I am". Så fint på något sätt.

Innan promenaden med Curre så red jag Lucky, som håller på att sättas igång. Han hade skickat ordinarie ryttare i backen så att hon gjort illa ryggen. Då det var klent med ryttare som kunde rida honom idag så fick jag den äran. Red ute på arenan och han var fin. Dock var jag nära att åka av när jag skulle sätta igång honom i trav, då han röck mig ur sadeln och samtidigt bockade. Men efter det var han jättesnäll!
 
Han är ofta ganska sur i boxen (vem döpte honom till Lucky, haha) och vid hantering, men jag brukar ignorera det och klia honom i pannan samt bakom öronen. Då brukar han sluta och blir liksom mer tillfreds. Gillar den hästen, min favorit av ridskolans hästar. Honom som jag hoppade förra våren och lite i höstas.
 

Peppad och tar nya tag

Det har varit lite lugnt och tyst här några dagar, men nu är jag tillbaka! Det var ganska jobbigt i helgen, men kommer ett eget inlägg om det. Jag orkade aldrig skriva klart och publicera det i söndags...

Nu ikväll så hoppade vi för Gaby, var bara tre st i vår grupp så det var lite lyx. Curre känns vädigt fin på marken, men jag får passa mig så han inte bara viker in näsan. Måste upp med handen och formen lite så att jag kommer åt bakbenen. När vi började hoppa på serpentinbågar så blev han heeelt crazy, vet inte vad som tog åt honom! Stack iväg med mig, bockade och jag kunde knappt styra. Helt otroligt, laddade genom svängarna och sköt iväg som en katapult. Han pep på sidan en gång när jag fick det svårt med styrningen, så fick tillrättavisa honom att det inte är okej.

Hoppade igenom en trekombenation och hoppade slutligen en liten minibana bestående av trekombenationen, oxer och ett räcke. Gaby höjde upp vår runda till130-135, för att jag ska få lite större hinder i kroppen och verkligen våga rida emot dem. När trekombenationen låg på 130 så pep Curre återigen på sida vid c hindret, eftersom det blev lite trängre och jobbigare när hindren kom upp. Fick säga till honom på skarpen och sen hoppade han helt fantastiskt! Ordentligt med luft och visade verkligen vad han är kapabel till.

Pratade med Gaby efetråt och hon trodde att han testar lite. Dels blev det missförstånd i 120:in i Högbo, jag vände ifrån hindren några gånger på framhoppnngen till 130:in och sedan gick det som det gick. Han var likadan för två år sedan, hade en testperiod där han kollade av gränserna. Han är inte dummare än så, att om han inte behöver så struntar han i det. Sen är han en häst som är skarp i hvudet, vill gärna testa gräserna och kolla av läget även i hanterigen.

Gaby sa det också att jag måste våga lita på honom och hans kapacitet. Han har så lätt för sig att det gör ingenting om vi kommer fel, bara jag bestämmer mig och tar ett beslut. En sak om han hade varit en känslig indvid med inte så mycket kapacitet, som man vet att man måste komma 100% rätt med. Curre är inte sån, utan han är det lite mera tuta och köra med. I samråd med Gaby så hoppar vi 120 fredag och 130 lördag i Gävle. Hon såg ingen mening i att fega och gå ner i klasserna, utan nu är det bara att köra på som gäller. Är jättepeppad! 


Longering som träningsform?

Jag har varit väldigt emot longering som träningsform, tycker mest att det sliter på dem att "fösas" runt runt på en volt och gärna ordentligt inspänd. Som avrastning okej, men som ren träningsform har jag varit väldigt skeptisk och därav har jag heller aldrig longerat mina hästar. Jag gjorde det en hel del när jag hjälpte till i tävlingstall, men det kändes mer som att det gjordes pga tidsbrist och mest som uppvärmning.

Nu har jag longerat Curre två gånger (förutom hos veterinären), men för att jag har velat rasta av honom. När jag har velat att han ska röra på sig i mer än skritt men ändå inte ridas. Första gången så tänkte jag mest hjälp när han  nästan lite stapplande  sprang runt på framdelen. Men i slutet så hittade han sin balans och såg fin ut. Idag var han betydligt bättre balaserad och såg jättefin ut. Sträckte ut halsen och gungade på i steget.

Har jag nu ändrat min uppfattning om longering? Njaa, kanske inte riktigt. Jag står fast vid att jag inte tycker om det som träningform, men att det kan vara en bra komplettering. Som tex idag när jag ville att han skulle få röra på sig. Då gick jag med honom en kvart först, jobbade lite övergångar i trav och galopp på linan i 10-15 min och sedan skrittade vi av. Under dom minuterna han gick på linan så bytte jag varv fyra gånger.

När jag longerar Curre så har jag inga inspänningar alls. Fokus ligger istället på att han ska hitta sin egen balans, komma igenom kroppen och då sänker han sin hals automatiskt. Jag strävar inte efter att han ska jobba korrekt på linan, det gör vi under ridpassen. Däremot så tror jag att det kan vara bra att jobba honom såhär bara för att han ska få hitta sin egen balans, utan att jag är där och stöttar upp.
 
En spänd häst som bara kör upp huvudet hade jag nog satt på en chambon (eller vad det nu heter...) eller en inte allt för spänd gummisnodd. Men Curre som lätt hamnar på bogarna tror jag det mer stjälper än hjälper. Intressat detta! 

Lite kvalitétstid hade vi i ridhuset idag!

Ibland hittar man sin soulmate

Ibland så önskar jag att Curre vore en människa istället. Det låter sjukt och töntigt, men den hästen är verkligen min soulmate. Jag har haft ganska många hästar som passerat i mitt liv och jag kan med handen på hjärtat säga att efter ett tag kan jag tröttna och vilja ha nya utmaningar. Med Curre har jag aldrig känt så. Honom kommer jag ALDRIG sälja, han kommer vara i min ägo tills den dag han tar sitt sista andetag.

Jag tänkte på det när jag kom till stallet idag, lite halvsegt gick jag mot hans box och önskade att jag bara kunnat stanna hemma ikväll och kollat serier. Så står han där i öppningen och är bara superglad att jag kommer. Stoppar huvudet i famnen och pillar med mulen överallt. I håret, på mina kläder, drar i dragkedjorna osv. Som han alltid gör. Jag stog sedan en bra stund med ryggen vänd mot honom och kollade mobilen. Då kan han ägna en kvart åt att bara pilla och dra i mina kläder, slicka mina händer and so on.

Vi gick en promenad idag, som vanligt på torsdagar efter hoppträningen dagen innan. Han lunkar efter mig, i mörkret. Dom är ganska så trevliga våra promenader. Han är klok min häst. Han vet när han ska vara lite extra glad och go, när jag behöver det. Han är världens snällaste mot barnen i stallet och likaså personalen i "daglig verksamhet". Charmar alla. Samtidigt så är han en explosiv tävlinghäst som levererar på tävlingsbanan.

Jag har haft honom sedan han precis skulle fylla sex år. Jag provred honom aldrig, utan köpte direkt från Belgien och enbart på rekomendation från min dåvarande tränare. Vi åkte allttså ner till Örebro för att hämta en häst vi aldrig ens sett en bild på innan köp. Vi åkte och hämtade en "stor skimmel, 5 år med bra stam och tävlad 120".
 
Hur det kändes när jag satt på honom första gången? Helt fantastiskt. Jag var lyrisk och har älskat honom sedan dess. Minns det som igår. Tänk vad himla rätt det kan bli ibland.


Kvällens hoppträning

Jag är nöjd med kvällens hoppträning, det måste jag ändå säga. Curre var jätte jättefin när jag red fram, verkligen! Dunderpigg på det dessutom, vart nu fasen den energin kom ifrån? Haha, bara for iväg helt random. Men han är kul när han är sån.

Jobbade lite över bommar och en studs, innan vi sedan hoppade en liten bana med kortare vägar. Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig helt tömd sedan fiaskot i 130:in i Högbo. Det har gått så bra och bara dagen innan så var han superfin i 120. Så går jag in, börjar vända ifrån hindren på framhoppningen och bara gör totalt katastrofdåligt ifrån mig inne på banan. Allt som jag har byggt upp vad gäller fokus och mental styrka var som bortblåst.

Det gick bra idag och visst kom jag bra överallt, men jag känner mig också väldigt säker upp till 120 cm. Över det så knyter det sig lite, inte för att det är högt utan för att det krävs mer precision. Han sprang på sidan av ett räcke en gång, för att jag red en jättetaskig väg och dessutom ofokuserat, det klandrar vi inte min häst för.

Förklarade såklart för Gaby idag, vad som hände och hur jag känner. Hon trodde att det beror på att jag sätter för höga krav, att jag vill för mycket och därför blir det som det blir. Att jag dessutom bara har en häst och inte varit ut och tävlat större klasser på länge. Att jag måste våga lita på Curre, han är så pass bra nu att han fixar detta och att det har sett så lätt ut när vi höjt upp. Jag håller helt med henne där, det är nog så helt enkelt.

Jag ska verkligen försöka att ruska av mig detta nu och ta nya tag, fokusera om. Men det tar lite musten ur en att misslyckas, att förlora kontrollen över sig själv. Vil bara poängtera att Curre är JÄTTFIN just nu och träningen idag gick bra, men osäkerheten som finns i mitt huvud stör mig. Den ska inte finnas där och störa helt enkelt. Men bara att ta nya tag! 


Dressyren lägger grunden

Det där med att jag bestämde mig för att tävla dressyr har nog bara gjort gott för oss faktsikt. Helt plötsligt så har jag börjat fokusera mer på hur jag sitter, små detaljer och att det ska se bra ut i varje steg. Jag har nog för länge glidit runt i hoppsits och tyckt att det känns "helt okej". Nu när jag bestämde mig för att starta en dressyrtävling så blev det helt plötsligt, hjälp! Nu måste det fan se bra ut så vi inte skämmer ut oss!

Jag har under den senaste veckan sänkt lädren två hål, vilket gör att jag kommer ner i sadeln och når om honom på ett helt annat sätt. Jag tänker mer på min tygellängd och att han ska gå korrekt i varje steg. Det har gett utslag och han har under dom senaste ridpassen gått riktigt bra faktiskt.

När jag väntade på mina procent i lördags så blev jag uppriktigt förvånad över att vi landade på över 60%. Hade förväntat mig någonstans mellan 55-59% kanske, särskilt med den där felridningen och bocksprånget. Vi är ju ett hoppekipage liksom, som aldrig nöter detaljer för tränare. Så jag blev faktiskt förvånad, även över alla fina kommentarer vi fått från folk! Också kul med ett kvitto på att min hopphäst är bra arbetad på marken.
 
En liten kul detalj var att när jag kom in så hade domaren sagt (till hon som skrev) "Det där är ett hoppekipage va?". Haha, syns det? ;)
 

Sena tisdagkvällar

Tisdag idag, vilket betyder att jag mellanlandar hemma och åker iväg till stallet vid halv åtta ungefär. Tror ni att det är lugnt då? Nix, full rulle! Är alltid smockfullt i ridhuset på tisdagar och eftersom jag vill trimma innan onsdagens hoppträning, så är jag hemma en stund och åker dit senare. Fungerar utmärkt för mig.
 
Så idag sprang jag först in på Pressbyrån när jag hoppat av tåget för att jag bara sådär spontant blev sugen på att prova nya B&J glassen med kanelbullesmak. Åkte hem, käkade en matlåda och min "Cinnamon buns" glass som var sjuukt god! Testa, smakar som kanelbulledeg. Mmmm..

Curre fick göra många övergångar idag, eftersom han enligt protokollet var lite öppen och lång i övergångarna. Hehe... Så vi nötte på med övergångar och galopperade på i en lite större galopp. Det är mitt mål till nästa täling, att vi ska kunna rida i en större och starkare galopp. Det är vad som behövs för att kunna göra bra ifrån oss på 130 nivå, annars börjar jag bara backa och vi kommer inte över.

Men som sagt han var jättefin idag! låg kvar i övergångarna, hade bra med energi och en rund galopp. Tom i traven hade han riktigt bra påskjut. Ett av dom bästa passen på länge alltså.


Ridsporten gör oss till ledare

Vill ni läsa en riktigt bra och intressant krönika? Klicker då in och läs Därför blir ridtjejerna chefer.
 
Åker jag till stallet varje dag och dutti-duttar och gulli-gullar med min häst? Nej, det gör jag inte. Visst, jag älskar min häst för att han är en individ med en egen personlighet. Men stallet, hästarna och ridsporten är så himla mycket mer. Det är ansvar, respekt och tillit. Som hästägare kan jag inte spontant dra iväg på något en vanlig fredag, jag måste planera allt från hur min hästs träningsschema ska läggas upp till vem som tar hand om den medan jag är borta.

Som hästtjej lär jag mig att bli en ledare, som kan sätta gränser men ändå ha respekt över ett djur på flera hundra kilo. Det är mitt ansvar att min häst mår bra, att den får rätt mat, tränas på ett korrekt sätt, uppfostras och vet sina gränser. Det här är inget vi bör kunna, utan sådant som är självklart om man sysslar med något som kallas ridsport.

Jag som är uppvuxen med hästar och ridport ser det som något naturligt, att det är ett stort ansvar och mycket som ligger bakom att framförallt äga och ha fullt ansvar över en levande individ. Att då få någon slags töntstämpel, att det man gör är lite guli-gull och typiskt tjejjigt. Den ekvationen går inte ihop över huvud taget.

Vi hästtjejjer tar BE-kort och lastbilskort, parkerar på leriga åkrar och backar med släp. Släpar tunga vattenhinkar och höbalar, mockar skit och ryter i åt ett djur på 800 kg. Pratar vi om en gullig tjejsport här? Nej, det skulle jag defenitivt inte definera min sport som. Ridsport är enligt mig den bästa skolan när det gäller att lära sig ta ansvar och ha respekt. På hur många andra ställen eller inom andra sporter ser du en 7-åring ryta i åt en individ bra mycket större än sig själv, släpa tunga kärror eller få foten mosad av några hundra kilo? Utan att dessutom klaga, för detta är vardagsmat för oss hästmänniskor. Borsta av gruset och upp i sadeln igen, det är grundregeln vi får lära oss.


En fin och trevlig söndag

Men huur härligt har inte vädret varit idag då? Hade önskat lite mera solljus, men att mocka i t-shir (jo, jag gjorde faktiskt det) och att rida ute på mjuka grusvägar är ju helt fantastiskt.

Jag började min morgon med att inte få någon sovmorgon idag heller och vara i stallet vid 8 för stallpass. Vi var tre stycken som mockade alla ridskolans boxar, packade höpåsar och fodrade hö mellan 8-12. Åkte hem för lunch och var tiilbaka vid 2 då ridskolans hästar skulle in. Tog då in Curre och red ut honom en sväng till Bolle där vi travade och galopperade på den superfina grusvägen! När man kommer upp mot skogen så är vägen liksom sandig och helt perfekt underag. Curre kändes superfin och mjuk idag, kul!

Känns för övrigt som att jag har gått på gym idag, med mockning av en sådär 10 boxar och packning av ensilage, men vad gör man inte för lite cash hehe. Imorgon fyller jag år förresten! Jag tror att pappa kommer in till Gävle imorgon, så äter vi lunch ute när jag är inne på praktiken. Vi firade mig förra helgen då Angelica var hemma, så min födelsedag blir inte så mycket roligare än så. Kanske köper med mig tårta på lunchen, till eftermiddagsfika.... Vem vet.

Bilderna jag har i headern och som profilbild är seriöst dom finaste bilder jag har, fotade av duktiga Nicklas i min klass. Åh, saknar skolan...

Dressyrdebuten gjord

Jag är faktiskt över förväntan nöjd med dagens resultat! Startade en LB:1 och Curre kändes väldigt fin på framridningen idag, men var egentligen som bäst när det var ungefär 20 min kvar.... Så lite dåligt tajmat av mig, men samtidigt så vet jag inte alls hur lång tid som behövs innan en dressyrstart. Det är lite skillnad mot hoppningen det här.

På banan så försökte jag att rida så noggrannt som möjligt. Lyckades dock rida fel väg en gång och sen laddade Curre gärnet och slog bakut i första mellangaloppen, haha. Men utöver det så är jag jättenöjd! Fick betydligt bättre procent än vad jag hade förväntat mig faktiskt. Red på 7-7,5 nästan hela travprogrammet, inledde med 7:a på första galoppvolten men sen drog han ju iväg där i mellangaloppen (fick en 4:a där, haha) och blev lite spänd resten av galoppen. Så i snitt 6:or på galoppdelen. Men det jag är mest förvånad över, är att travlängningarna som jag trodde vi var sämst på fick vi 7,5 respektive 7 på. Inte dåligt!

Procentmässigt så hamnade vi på 61,60 procent, vilket jag är supernöjd med. Hade hamnat på 62 utan felridningen och lite till om han inte busat i mellangaloppen. Jättenöjd med tanke på att vi aldrig tränar dressyr för tränare och att vi kom på detta för ungefär 1,5 vecka sedan. Mitt mål var att rida över 60%, så det klararde vi. Duktiga killen!


Dressyrtävling? Imorgon??

Förstår ni min panik när jag idag ska kolla startlistorna på Equipe(har av någon anledning inte hittat dem tidigare i veckan) och inser att det är IMORGON som vi ska tävla dressyr! Jag har hela veckan varit inställd på söndag.
 
1. Curre har vilat/longerats tre dagar denna vecka, så vi har två pass i ryggen inför imorgon.
2. Jag kan inte det nya LB programmet.
3. Vilket bett ska jag rida på? Träns? Vad är ens tillåtet? Äger inget vitt schabrak heller.
4. Jag har inte hunnit varken tvätta mina vita ridbyxor eller putsat läder.
5. Jag och Curre har aldrig ridit igenom ett dressyrprogram.
 
Visst känns vi väl förberedda va? Jag fick panik nu här och fick först och främst byta morgondagens stallpass mot söndag. Sen har jag massor att fixa ikväll. Känner mig verkligen noll förberedd, haha. Men det ska nog gå bra det här! Vi gör det bara som en kul grej. Fast vi ska vinna. Nej, skoja! Är mer nervös inför detta än att debutera medelsvår hoppning haha.
 

Det där med dressyr är inte helt lätt

På söndag är det dressyrdebut för Curre och mig, så idag kände jag mig tvungen att länga lädren två hål och rida lite delar ur programmet. Måste se till att lära mig det också, kan ju vara en fördel. Red faktiskt på ett rakt bett idag, för variationens skull. Tyckte att han kändes väldigt fin på det, inte alls stum som man skulle kunna tro på ett oledat bett.

Red ganska mycket framåt och plockade i slutet ihop honom. Blir dock lite irriterade över att jag inte får honom att jobba igenom så som jag vill, men antar att jag får ha lite mera is i magen och jobba mer konsekvent med övergångar. Det är mycket häst att rida ihop och samtidigt som jag måste vara tuff så han går framåt, så måste jag också vara mjuk så han inte låser sig. Är inte helt lätt, men det tar sig och jag är ändå nöjd idag.
 
Några punkter som jag ska tänka på:
• Ställ ordentligt runt innerskänkeln i volter, led då lite med yttertygeln så han kommer ut ordentligt.
• Korta tyglar! Tänk att dom ska vara för korta, då blir det lagomt.
• Öva många, kvicka temoväxlingar så att han verkligen går fram och gör allt på rätt plats.
• Huvudfokuset är att han går fram, ordentliga vägar och tygellängden!

Imorgon vilar han då jag är borta och faktiskt stallfri. Ska stå i monter för reklambyrån jag har praktik på, på en mässa/inspirationsdag för företagande. Ska bli jätteintressant faktiskt!


Då har vi checkat av läget

Var upp sent till stallet nu och tog då ut Curre i ridhuset för att longera en sväng. Jag longerar verkligen aldrig, tycker det är onödigt slitage och gillar inte inspänningar heller. Har nästan aldrig longerat mina hästar, men han gjort det en del när jag hjälp till i tävlingsstall. Så jag kan iaf haha. 

Curre såg lite stel ut till att börja med, vilket inte är så konstigt med tanke på att han stått inne sedan 14 och vi var ute i ridhuset vid 20:30 ungefär. Efter en stund så började han dock komma igenom kroppen och sänka halsen samt trava igenom kroppen mer istället för att se stötig ut. Hade alltså inga inspänningar alls på honom. Skulle kunna tänka mig att longera honom fler gånger faktiskt, mest i syfte att få honom att komma igenom kroppen utan att jag sitter och "nöter" på honom, som variation liksom. Synd att jag är så kass på tömkörning!

Longerade honom kanske 15-20 min i trav och galopp, sen gick jag ner på parkeringen och longerade lite på hårt underlag också. Syftet med longeringen idag var mest att checka av och se hur han rör sig. Jag har varit så pass många gånger till veterinären nu att jag ser direkt när jag släpper ut honom på volten om han är fräsch eller inte. Han såg dock fin ut på volten nere på parkeringen, så de var skönt!


Analys av helgens bakslag

Jag har kollat på filmen och dom ynka två sprången från 130:in i söndags, analyserat och funderat över vad som hände. Som jag sagt så är Curre i toppform, han hoppar riktigt bra nu och är stark i kroppen. Jag vet att han kan gå in och vara felri, förra året red vi 130 nationellt i Umeå med två nedslag. Idag är vi i mycket bättre form.

Under lördagen gjorde vi en jättebra 120 och likaså helgen innan, felfri, pigg och glad. Jag ska för säkerhetsskull checka av honom ordentligt när jag kommer till stallet idag (hann inte igår då jag kom hem vid 18 och sen skulle upp till Bollnäs), longera på hårt underlag osv. Men han känns fräsch och jag tror mest vi var lite dåligt förberedda, eller i alla fall jag. Kände mig nervös och tappade självförtroendet.

Kollar jag på filmen så har jag alldeles för mesig galopp och han får häva sig över ettan och tvåan, det fungerar inte på medelsvår nivå. Du måste ha en stark galopp, galoppera ur sväng och möta upp hindren. Jag hittade inte denna galopp och vågade då inte rida an hindren på samma sätt. I 120 går det att komma i lite halvdåligt tempo, men inte en klass högre just nu för oss.

Hur ska jag då gå vidare med detta? Jo, först kolla av Curre ordentligt och prata med Gaby. Men sen tror jag att jag behöver jobba på att hitta en bra grund eller snarare hoppgalopp. Inte sitta och finlira på en fin dressyrgalopp när vi trimmar, utan jobba fram en BRA tävlingsgalopp med kraft. Det behövs för att han ska kunna utnyttja sin kapacitet och sitt språng. Sen behöver vi få rutin och känna oss säkra på 130 nivå. Men först ska det tränas och självförtroendet ska tillbaka igen.

Första hindret i 130:in. Språnget finns!

Film 120 cm lördag


Högbo dag 2

Nej, idag gick det verkligen inte bra alls och jag är väldigt besviken på mig själv. Åkte till Högbo och hoppade en 130 och Curre har ju kännts jättefin och bra inför detta. Kändes bra och han hoppade fint på framhoppningen tills det blev lite högre. Då hittade jag ingen riktigt bra galopp, fegade ur och vände bort två gånger. Vi fick till några bra språng också, där han hoppade jättefint.

På banan så fick jag inte till någon riktigt bra galopp, jag blev lite osäker och det kändes högt. Förra året när jag debuterade 130 så hade jag ridit många fler klasser innan och jag hade Gaby som support på framhoppningen, då hade jag ett helt annat självförtroende när jag gick in. Idag svek det och sånt känner hästarna av.

Jag kom lite nära både ettan och tvåan, sedan mot trean som var en stor oxer kort ur sväng så fick jag inget bra läge och började fippla. Då sa Curre faktiskt upp sig och vi kom inte över den oxern. Kändes inte som att jag låg jättedåligt, men på den här nivån kan man inte börja plocka bort galoppen då man måste ha lite galopp för att ta sig över. Curre är klok och har dessutom attityd, han hoppar inte om han riskerar att slå sig. Han har aldrig och kommer aldrig hoppa rakt upp och landa mitt i. Det har kanske hänt en gång på alla år.

Jag försöker såklart att analysera detta, men ska ta upp allt med Gaby sen. Han känns jättefin, men jag känner att jag har för få klasser i kroppen. Nackdelen med att bara ha en häst, som jag dessutom inte har kunnat tävlat fullt ut. Jättetråkigt resultat idag såklart, men det är bara att ta nya tag. 


Trevlig kväll igår

Ganska direkt efter att vi kom hem från tävlingen igår så bar det iväg in till Gävle för mat och bio! Åt först på Church Street med pappa och Angelica, vilket såklart var supergott. Men såå mycket mat haha. Sen gick Angelica och jag på bio för att se Fifty shades. Jag läste alla böckerna för två år sedan, så har koll på storyn osv. Men bra var den måste jag säga! Om inte annat var den grymt välgjord när det gäller komponeringen av musik och scener, tex när dom drar iväg i helikoptern och Love Me Like You Do kör igång. Ja, bra ;)

Idag hoppar vi 130 cm med Winning Round, huvudklassen för helgen. Är supertaggad och det ska bli så kul att se hur Curre kommer att prestera på den här nivån, efter allt trimm och jobb nu i vinter. Sist vi hoppade 130 så var han i och knackade lite, men nu senaste tiden har han hoppat väldigt spänstigt och fint. Taggad!


RSS 2.0