Dagens ridning

Eddie och jag har haft en liten svacka, eller åtminståne i markarbetet har det inte alls känts bra (i hoppningen däremot så har han tagit ett kliv framåt konstigt nog). Men idag när jag red så var han så himla fin! Hade en riktigt riktigt härlig känsla, vilket var superkul då vi som sagt har haft en svacka.

Red i Eddies hage då han har tappat en sko och underlaget var faktiskt helt ok där. Började med att jobba igenom honom en stund i skritten, ställde igenom och flyttade undan skänkeln. När han kändes fin och slappnade av i det arbetet så la jag mig på en stor volt och jobbade likadant i traven. Efter en stund så kom han igenom i båda sidor, kändes stadig och fin i munnen. Inte alls sådär tjafsig och jobbig som han har varit, utan jag hade en riktigt bra känsla!

Jobbade vidare med övergångar i galoppen, och han var lika fin där också. Jobbade avslappnat och igenom kroppen helt utan bråk, han var bara helt underbar om man jämför med tidigare pass! Log för mig själv när jag travade av, haha. Nej, men jag är supernöjd med honom idag! Han har varit så himla spänd ett tag, så det var kul att han kunde jobba så avslappnat :)

Har nyss laddat ner den nya blogg.se appen och bloggar från den, så vi får se hur inlägget blir ;)


Återbesök

Igår rullade bilen och transporten återigen ner mot stockholm för återbesök hos Brunmåla med Curre. Vi var där för ca två veckor sedan hos en annan veterinär och då såg han jättebra ut, men fick en liten behandling då det syntes liite på vänster på volt på hårt underlag. Igår så skulle den tyska veterinären kolla på honom, och han såg nu jättebra ut på både böjprov och på volt. Super som hon uttryckte det!

Inför igångsättningen så blev han behandlad i ryggen och bakknäna (inte haserna, utan knäna vid höften) med muskelavslappnade, något sånt. Han snubblade lite med baken när vi saktade av till skritt, så därför fick han denna behandling för att hjälpa till och få bort spänningar inför igångsättningen då dom lätt kan dra på sig sånt när dom varit halt fram.

Eftersom han fått bahandling i ryggen så ska han först prommeneras i en vecka, sedan får jag börja sitta på honom och följa ett igångsättningsschema! Känns verkligen underbart att han har svarat så bra på behandlingen, så det är bara att hålla tummarna för att allt går vägen nu! Han har iaf fått dom bästa förutsättningarna för att bli frisk, så vi hoppas på det bästa :) Ni förstår nog inte hur glad jag är just nu!


Min plutt♥




8. Min största rädsla inom ridsporten

Jag brukar aldrig vara rädd när jag rider, sätter mig på de flesta hästar och har aldrig varit höjdrädd eller så. När jag var mindre så åkte jag av massor på min b-ponny, bland annat så bröt jag armen under en hopplektion på just den ponnyn. Med min d-ponny så gick vi omkull på ett helt vanligt räcke, fick henne över mig och det slutade med en bäckenfraktur. Kommer ihåg hur jag kände hur något gick sönder och tiden efter det var inte rolig vill jag påstå. Men jag blev konstigt nog aldrig rädd för att rida eller hoppa efter det, utan körde på som vanligt när jag fick.

Något som däremot är min största rädsla är att göra fel eller förstöra hästarna. Rida fel så dom går sönder eller blir felridnan, ja ni vet. Vet inte hur många gånger jag lagt skulden på mig själv för Curre... Läser alla artiklar jag kommer åt som handlar om träning och hållbarhet för att förbättra kunskaperna, för att hästarna ska bli skadade pga av mig är min största rädsla när det handlar om hästarna och ridningen. Inte att jag själv ska bli skadad, haha.




7. En sak som aldrig får hända!

Ligger lite efter i listan, men här kommer alltså dag 7!

Den sak som jag skulle vilja skriva här, har i princip redan hänt. Att det skulle hända Curre något har alltid varit min värsta mardröm, och det är precis vad som har hänt honom. För drygt 1-2 månader sedan så trodde jag att allt var över på riktigt och det var det värsta jag varit med om rent känslomässigt... Han är en häst som jag verkligen passar ihop med och har allt som jag vill att en häst ska ha, plus att han har världens härligast personlighet. Såna hästar hittar man inte hur som hellst, som man verkligen passar ihop med.

Nu får vi hoppas att allt går vägen och att han kommer att få hålla sig fräsch i framtiden. Han är ingen häst som trivs med att bara gå i hagen, utan han älskar uppmärksamhet och att komma ut på tävling och prestera. En stor gräsbana med maffiga hinder, då är han som lyckligast! Glömmer aldrig den gången vi tävlade i Hedemora på gräs, haha...

Så en sak som aldrig får hända har varit väldigt nära att hända, men jag hoppas att det vänder och går mot det bättre nu. Känner mig tjatig, men allt kring Curre dom senaste 2,5 året har varit väldigt oklart och framförallt så har det varit tungt. Man får liksom en sån fin häst som man passar så bra ihop med att man inte tror att det är sant, och så blir det såhär. Men nu blickar vi framåt och hoppas på det bästa :)





6. Alla hästar i stallet

 

Kör en liten presentation av alla hästarna, dock har jag säkert skrivit det mesta sedan innan ;)

 


Entiego
Valack f.2003 e. Edgar (e.Espri) u.Rusalka ue. Rewanz
imp. Tyskland 

Eddie känner ni säkert igen? ;) Min storhäst som vi köpte i oktober -09 medan Curre stod skadad. Hade inte gjort något alls när jag köpte honom och var väldigt grön, grundriden på marken och väldigt grön i hoppningen. Vi har tävlat upp till 1m och är ute på lokala tävlingar för att få rutin. Han kan lätt bli spänd och se spöken lite här och var, och helst så kommer dom att äta upp honom om man inte passar sig. Men han är väldigt känslig och trevlig att rida när han väl spänner av och samarbetar. Vi kämpar på och hoppas på att utvecklingen ska gå framåt, vilket jag tycker det gör om man bara ger honom tid.

Cuwento
valack f. 2002 e. Parco u.Uwenta I ue. Jokinal de Bornival
Imp. Belgien

Vad ska man säga? Mitt barn, mitt hjärta, haha. 2009 så åkte min dåvarande tränare ner till Belgien tsm med Pär- Ola Nyström (som är med i årets Bonde söker fru) och skulle leta ut en häst åt mig. Första dagen så fastnade hon för en "stor skimmel" och kunde inte släppa honom trots att han bara var 5 år och jag skulle ha en läromästare var det tänkt. Utan att själv ha provridit så hämtade vi tillslut hem honom från örebro den 23 december. Älskade honom från första stund och han är en rakt igenom otroligt personlig häst med härlig inställning! Första året så gick vi från 90cm och debuterade 120m felfritt i feb -09. Sedan så har han stått skadad under 2 år, kom tillbaka iår och gjorde fem felfria starter på rad, som avslutades med en felfri nationell 120. Sen så har han varit skadad under sommaren, men är kanske på G igen nu när vi upptäckt och behandlat en ny skada.



Seabiscit

valack f. 1994, D-ponny med okänd härstamning
Imp. Holland

Min systers ponny som hon rider och tävlar. Vi köpte honom i okt -08 och han hade då gått upp till LA hoppning med dåvarande ryttare, Msv i holland/belgien. En mycket speciell ponny som hon verkligen har fått kämpa med! Hoppar väldigt fint och vänder på en femöring, men är som sagt väldigt speciell. Han kräver en exakt ridning och tolererar inte att man lägger sig på halsen eller lägger honom alldles för tokigt, då tar det stopp. I början så började han tokbocka (enl A-tränare bland det värsta han sett en ponny göra) så fort han stannat, troligen pga att han har fått stryk innan och rids därför inte med spö då han blir spänd. Han kan också se spöken lite här och var, vilket har ställt till det då han börjar bocka även när man pressar honom när han inte vill gå fram. Efter en skada i boxen så har dom nu kommit tillbaka iår och har tävlat upp till LB med bra resultat. Innan skadan så hade dom många plac och några vinster i LC. Peppar, peppar så har han varit fräsh och inte krånglat så mycket iår!

Tyson
valack f. 1992, C-ponny med okänd härstamning

Eftersom vi bara har tre boxplatser så har vi Tyson utlånad. Han var min första tävlingsponny som vi köpte i maj 2002. När han kom så bara sprang och stannade han, men efter tre år så kom vi runt med några placeringar i LC. På slutet så gjorde vi även någon bra runda i LB minns jag! 2005 så började min syster att rida honom och dom tävlade upp till LC. 2008 fick han sin andra senskada och vi beslutade då han han skulle få gå i pension efter alla år på tävlingsbanan. 2009 när vi köpte Eddie, så lånade vi ut honom som sällskapsponny några km upp i byn där han trivs väldigt bra! Han blir ompysslad och blir även riden av några småtjejer ibland. När han var yngre så var han väldigt pigg och stark, men tog det alltid otroligt försiktigt med små barn eller nybörjare. En otroligt personlig och klok ponny som trots sina stopp på tävlingsbanan har givit oss så väldigt mycket!



Höstbilder

Var ut och fotade hästarna i hagen igår, då det var ett bra tag sedan jag tog fram kameran! Triggade igång Eddie lite som är lätt att få igång, så fick några fina bilder på honom. Han älskar att springa runt i sin hage, så det var inte svårt! Dessutom så blir bakgrunden så himla fin i nedre delen av hans hage, det långa gräset som börjar ljusna och träden som bakgrund. Blir riktigt fina bilder där, utan fult staket! Dock är det något fel på kamerans autofokus, så vissa gånger när jag hade kunnat få till riktigt fina bilder så tog inte kameran... Får nog lämna in den så någon får kolla den. Men det blev några fina bilder iaf :)


Curre i sin sjukhage







Myys...
Min syster som har tagit dom två sista bilderna måste jag ju flika in och säga ;)

 


5. Favoritbilder jag tagit


Happiness, Angelica och Chino 2009


Från samma tävling som ovan. Lite rörig bakgrund, men gillar ekipaget!


Lady, nästan ett år efter att sålt henne. Angelica var på samma tävling som Lady och hennes nya ryttare, och detta var första gången jag såg henne sedan hon åkt i augusti -08. Hon har verkligen ett så otroligt fint huvud och uttryck! Blev alltid så himla fin på bild.


Curre, aug -09


Älskar verkligen den här bilden, som har fångat en annan sida av Curre!


Den här bilden var helkass från början,
men som med lite redigering fick en helt annan känsla.



Haha, ett sött ögonblick på mina pojkar♥


Vacker, vackrare, vackrast♥

Några av mina favoritbilder som jag själv tagit, har dock säkert glömt någon!




4. Det här är jag bra på

*Jag har en hyfsat bra grundsits. Visst har jag saker jag behöver jobba med som som jag skrev i igår, men inga "grova" fel tycker jag.

*Att rida rytmiskt. Har iof inte haft en häst som varit så mycket "av och på", men att rida rytmiskt är något jag alltid fokuserar på när jag rider/hoppar. Är noga med att ha "ordning och reda".

*Att aldrig ge upp. Jag är fruktansvärt envis och det ska mycket till innan jag ger upp! Visst finns det dom gånger som jag bara har velat ge upp och skita i allt, men i grund och botten så är jag inte den som ger mig i första taget. Antingen så bryter man ihop, eller så biter man ihop som min tränare brukar säga när det går tungt ;)

*Ta till mig och lyssna på kunniga människor. Det skulle aldrig falla mig in att starta en högre klass utan att rådfråga min tränare, eller gå och köpa en häst utan att ens prata med tränaren. Jag är fullt medveten om att jag absolut inte kan allt och rådfrågar och lyssnar därför på folk som är mycket bättre och har mer erfarenhet än mig. Sen får man ju såklart tänka på vem man tar hjälp av och inte lyssna på allt och alla såklart. Det bästa hästköp jag har gjort var när vi bad min tränare provrida och leta ut en häst åt mig, och det är ju såklart Curre vi pratar om<3





3. Det här behöver jag träna mer på

*Mina händer. Har haft en tendens till att bli lite stum i handen och stel i armar/axlar när jag rider, dock har det blivit mycket bättre sedan jag fick Eddie då han verkligen inte tolererar att jag blir stum i handen. Allmänt att rida mer med benen och sitsen än handen! Något jag jobbar med hela tiden, och som också har blivit bättre. Blev så glad när jag red för min dressyrtränare i våras med Curre (har ridit för henne sedan jag var 13-14, och hade då inte ridit för henne på ett bra tag) och hon tyckte att jag just blivit mjukare i handen. Sånt är alltid kul att höra utifrån, när det är något man verkligen har jobbat med.

*Räta upp överlivet.
Speciellt i markarbetet så kan jag lätt falla fram med överlivet.

*Mina underskänklar. Speciellt på Curre som kan bli lite loj för hjälperna så åker hälarna upp ibland, och även när jag hoppar så har dom en tendens till att åka upp. Dock så tycker jag att det har blivit bättre, och iaf i markarbetet så rider jag mer med ben/säte än att gnata med hälarna ;)

*Den mentala biten. Det har väl varit det största problemet, iaf med Eddie. Jag vill för mycket helt enkelt, vilket har lett till prestationsångest. Det har dock succesivt blivit bättre, och dom senaste träningarna och tävlingarna har jag satt mindre press på min själv och bara försökt ha kul. Man måste våga lita på sin känsla och sedan supporta den. Att bara våga lita på känslan och inte vara rädd för att göra fel.

*Tålamodet.
Kan lätt bli arg och frustrerad när saker och ting inte fungerar, och det går verkligen inte ihop med Eddie! Minsta lilla jag blir arg när han är rädd för något så är det kört. Jag måste ha världens tålamod och bara vara lugn med honom, så han har verkligen utvecklat mig på den biten!

Eddie är en häst som har tagit fram alla mina svagheter, och jag har verkligen varit tvungen att jobba med dem. Med en häst som Curre så kan man lätt bara tuffa på och det gör inte så mycket om jag gör fel, eftersom han inte påverkas så mycket av min sits eller om jag är nervös. Han hoppar lika glatt och gör sitt bästa ändå, medan Eddie är precis tvärt emot. Dock märker jag att ju mer jag utvecklas och mina svagheter blir bättre, ju bättre fungerar det även med Curre :)




2. När & varför jag började rida

Min mamma har alltid haft häst så länge jag har funnits, och har haft egen sedan hon var 14 år och det var också hon son startade mitt hästintresse antar jag! När jag var 3 år så skulle vi skaffa en sällskapshäst till min mammas unghäst (som hon fött upp själv) då hon varit tvungen att ta bort stoet, och den skulle då få bli min häst. Ponnyn som vi köpte var en shettis/welsh korsning på 114cm och hette Blondie. Det var på henne jag började "åka häst". Hon var supersnäll att rida ut på, så jag hängde med på släp i ett grimmskaft när mamma och hennes kompis var ute och red.


Detta måste ha varit alldeles i början, med tanke på min storlek ;)

När jag var 6 år så började jag på ridskola, Ockelbo Ryttarförening närmare bestämt. Red vanlig lektion regelbundet tills jag var 11 år och köpte min C-ponny, då jag istället började att rida hoppspecial på egen ponny. Red ridskolehäst dom första åren jag red vanlig lektion, men kommer ihåg att jag tog med min Blondie någon gång på slutet. Dock hatade hon att ridas på bana, och var inte sådär värst välriden vad jag minns ;) Under tiden jag hade Blondie så red jag också lektion under sommrarna hemma på banan i byn.


Lite äldre här


Blondie under tiden som vi höll igång regelbundet och red lektion,
var faktiskt med på en långritt också.
Då var hon verkligen i fint trimm!




1. En bild på favorithästen

Måste såklart ta en bild på båda mina pållar! Även om det egentligen är Curre som är nr 1, så tycker jag om båda mina hästar väldigt mycket!♥



30 dagars lista

1. En bild på favorithästen
2. När & varför jag började rida
3. Det här behöver jag träna mer på
4. Det här är jag bra på
5. Favoritbilder jag tagit
6. Alla hästar i stallet
7. En sak som aldrig får hända!
8. Min största rädsla inom ridsporten
9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
10. 10 saker du inte visste om mig
11. En låt som påminner om en häst du älskar
12. Min favoritgren
13. Min högsta dröm
14. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
15. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
16. En bild som gör dig lycklig
17. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg,ledsen och glad
18. En bild jag aldrig publicerat förut
19. Bild på min bästa vän och varför han/hon är det
20. Något jag vill göra
21. Någon jag vill träffa
22. Någon jag vill träffa igen
23. Hoppning eller dressyr?
24. Mitt motto
25. Någon jag träffar vardagligen
26. Hur mina vänner beskriver mig
27. Såhär vill jag att mitt liv ser ut om ca 20 år
28. Någon som älskar dig
29. Någon jag skulle riskera livet för
30. Mitt mål med ridning

Kör denna som många andra bloggare gör, så kanske jag kommer igång lite med bloggandet igen! Känns lite mera motiverat nu när jag fick upp en ny design faktiskt. Gjorde en sån här förut också, men avslutade den aldrig. Så jag får se till att göra det den här gången :)





Ny design!

Har äntligen fått till en ny header, samt bytt bakgrundsfärg och profilbild. Kände att det verkligen var dags, då jag har haft den förra headern i säkert ett år! Har dock tråkigt nog brist på nya bilder, så det fick bli en gammal och en relativt nytagen bild. Men, bättre än inget hoppas jag!

Den förra



Den nya


Inte supernöjd då jag som sagt har brist på nya bilder, men vad tycks? :)



Bloggmotivationen i botten

Min bloggmotivation är verkligen nedkörd i botten, känner inte något som hellst sug efter att logga in här och skriva tråkigt nog... Det händer inget intresant och jag känner inte för att bara skriva något för skrivandets skull heller. Så bloggen får nog stå tom tills motivationen kommer tillbaka. Men kikar nog in och uppdaterar om hur det går med Curre och om det är några tävlingar eller annat intressant. Vi får se. Håller lite smått på med en ny design, har dock världes sämsta idéer där också! Har fixat och trixat lite, men när jag är nöjd så blir det en lite nyare och fräschare design. Skulle verkligen behövas då jag har haft min nuvarande alldeles för länge!

Men vi hörs när motivationen har kommit tillbaka eller om det händer något intressant :) Om drygt en vecka så ska Curre tillbaka till Brunmåla för återbesök, så om inte annat så skrivet jag nog då.




Högbospelen 2011

Känslan när Curre och jag gick i mål som felfria i 120n under Högbospelen i maj var obeskrivlig, kan fortfarande känna lyckan när jag tänker tillbaka! Efter 2 år av både förtvivlan och kämpande så kom han tillbaka som om han aldrig varit borta. Dom fem första starterna var vi nolla, den sista starten kämpade han sig igenom med ett ner trots att han inte var fräsch. Efter att första tävlingen hoppat 1m, så hoppade vi sedan regional 110 i Falun, 110 i Gävle och sedan tyckte min tränare att vi kunde hoppa 110 och 120 i Högbo. Jag hade då själv bara hoppat upp till 1m med Eddie under dom två åren som Curre varit borta, så det kändes verkligen pang på!

Till 120n så fick vi ingen bra framhoppning då vi missbedömde tiden, och när jag gick in på banan så kände jag bara "nu eller aldrig". Jag red, och Curre studsade felfritt runt som om han aldrig gjort annat. Var inte i ett hinder, förutom sista där jag la honom lite för nära. Några dagar efter så var vi på rutinkoll och det visade sig då att han inte var helt fräsch, men ändå kämpade han så otroligt bra. Men känslan att gå i mål som felfria i en nationell 120 efter så kort tid, är obeskrivlig. Jag blir nästan tårögd, fina Curre. Den hästen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, oavsett vad som händer♥


Supertack till Linda som tagit dom otroligt fina bilderna ovan!





Tävling Gestrike sportryttare

Var ju till Jäderfors och tävlade med Eddie i lördags, vilket ni kanske såg på min mobilblogg. Skrev aldrig om tävlingen då, utan tänkte göra det nu istället. Bättre sent än aldrig? Haha. Har ändå haft inlägget i utkast utan att publcera det, varför vet jag inte ;)

90cm
Försökte att låta bli munnen så mycket som möjligt på honom under framridningen och trots att han var ganska spänd så lugnade han ner sig efter en stund. Hade en ganska bra känsla på framhoppningen och och han kändes hyfsat avspänd. På banan så sprang han iväg på linjerna och vi plockade bort ett galoppsprång, men fick tag i honom där imellan, och då hoppade han väldigt fint. Faktiskt så var vi felfria och fick rosett, Eddies andra på snart två år ;) Men är jättenöjd med honom!

100cm
På framhoppningen så var han lite bökig med munnen, men kände faktiskt taggad och hoppade väldigt bra. Bestämde mig för att ha lite mer kontroll och rida på rätt antal galoppsprång i den här klassen, och vi fick det själklart trång mellan ettan och tvåan och petade då ner tvåan. Sen blev han lite bökig så vi rev trean, likadant till femman, men resten kändes faktiskt väldigt bra! Speciellt till sista hindret så satte jag ihop honom lite mer, och då hoppade han till riktigt fint. Men det som jag är mest nöjd med var att han var så positiv och hade inte en tendens till att stanna, utan tyckte det var kul och försökte verkligen :)





Bästa Curre ♥

Idag så var vi iväg till Brunmåla igen för återbesök med Curre. Den tyska veterinären som vi var till sist var inte där den här veckan, utan det var en annan (men även han duktig) veterinär som kollade på honom. Han såg bra ut på böjprov och vid longering på mjukt underlag, markerade liite på vänster på volt på hårt underlag. Veterinären tyckte att det såg jättebra ut och att han har svarat bra på behandlingen! Han blev dock behandlad igen i ett ligament på vänster eftersom han inte var helt 100, plus att han fick något i blodet som skulle stärka skelettet. Men det var väldigt positivt att han var så bra på böjprovet, då han markerade ganska kraftigt för 5 veckor sedan.

Han blev även skodd idag av en superduktig hovslagare som jobbar där, väldigt roligt att se honom jobba då han var otroligt noggrann! Han blev som förra gången skodd med ringskor, plus att vinklarna håller på att rätas upp för att han ska få in tån och komma upp i traketerna. Så han blev väldigt fin i fötterna idag också! Nu ska han fortsätta att gå i sjukhage (vilket inte är så populärt...) och skrittas 20min morgon och kväll, så ska vi tillbaka om drygt 2 veckor så ska den tyska veterinären kolla på honom. Då får vi se då hur det blir, men idag såg det väldigt positivt ut!

Det känns verkligen otroligt att han för drygt 2 månader sedan blev utdömd som tävlinghäst, medan veterinären nu inte alls trodde att det skulle vara några konstigheter att han skulle bli bra igen. Det är då man funderar över hur många hästar som blir utdömda i onödan? Hur många som kanske får vandra vidare pga fel diagnos, men som med rätt behandling skulle kunnat bli bra? På den kliniken vi har åkt till nu så jobbar dom på ett helt annat sätt, och menar på att det sällan sitter i kotan då det finns så många andra ligament. Genom att behandla på exakt rätt ställe så är risken mycket större att dom blir bra. Veterinären vi var till innan har varit jätteduktig, men med Curre så behövdes nya ögon och en ny utredning.

Vart det här än leder så är jag så otroligt glad över att vi gav Curre en andra chans, mycket tack vare min tränare som också tipsade om detta ställe. För jag hade gett upp, och trodde att det var slut på riktigt. Jag hoppas verkligen att han blir bra nu och att skoningen kommer att hjälpa till att förebygga att det kommer tillbaka, så får vi hålla tummarna ännu en gång för min fina vita häst. Den finaste av dom alla, den bästa av dom alla, bästa Cuwento♥





Felfri i 90 och tre ner i 1m då det blev l...

img_9683 (MMS)

Felfri i 90 och tre ner i 1m då det blev lite tvist hur vida vi skulle ösa på eller inte ;) Men är jätte nöjd då han verkligen var positiv idag !


Dagens ridning

Eddie har som sagt inte alls varit rolig att rida den senaste tiden, men idag var han faktiskt riktigt fin! Red ut en runda med mest skritt och trav. Var noga med att han verkligen skulle bjuda fram och låg han på för mycket så gjorde jag halt, utan att dra i honom, och ryggade några steg, sedan klapp. Jobbade så hela tiden och flyttade honom även från sida till sida på vägen för att kolla att han även lyssnade för sidförande hjälper. Efter ett tag så blev han riktigt fin och jag fick honom äntligen mellan hjälperna! Bjöd fram till bettet, men jag kunde ändå ta en förhållning utan bråk eller tjafs. När jag äntligen fick igenom förhållningarna så satte han under sig bättre och fick en mycket bättre och bärigare trav!

Red även in en sväng på banan, och jobbade likadant. Så fort han låg på för mycket så gjorde vi halt och ryggade. Även där så kändes han riktigt fin tillslut, man får en helt annan känsla när han verkligen är mellan hjälperna och han blir då plötsligt väldigt känslig istället. Jag har fokuserat aldeels för mycket på munnen när han har varit sådär tjafsig, utan det är bättre att låta munnen vara och verkligen se till att han bjuder fram och inte bara springer på, samt vara konsekvent och tala om att jag inte tillåter att han struntar i mina förhållningar. Så vi kör på med det här konceptet, för idag var han stundtals riktigt fin! Istället för att bli lite framtung så kom han upp i formen och var lätt i handen, samtidigt som jag ändå hade ett bra stöd. Det är dessa gånger jag påminns om varför jag fastnade för honom!




Film från Hofors

Eddie gick faktiskt så pass bra i lördags att jag vågar lägga ut film från sista rundan, haha... Dom tidigare starter vi har gjort iår har vi dragit på oss så mycket fel jag helt enkelt tyckt att det varit värt (inte viljat för den delen heller) att lägga upp film. Men här kommer alltså en film från sista rundan, 95cm.



Mellan ettan och tvåan så fick han det lite trångt då han drar iväg, och petade då tvåan. Sen på sjuan så drog han iväg, jag blev inte klar i tid och vi kom helknas. Klämde bara om där, och han hoppade faktiskt även om han drog med sig bommen. Precis som i första klassen när han tänkte stanna på första hindret och jag klämde igenom honom, så tror jag att det är bra att han får komma underfund med att han faktiskt KAN hoppa trots att vi kommer lite fel. Åtminstonde på dessa höjder utan att dö ;)

Men det var roligt att äntligen komma ut från banan och faktiskt klappa om honom och säga att han var duktig!



Tävling Hofors RS

Blev en väldigt kort tävlingsdag idag! Tävlingen började inte förren 10 då det var så få starter, och efter att ha hoppat två klasser så rullade vi från tävingsplatsen vid halv 12. Har sedan var på Gävletravet och tittat, samt hjälpt till på GRS tävlingar. Såg både 140n och 150n, samt hjälpte till att bygga om banan. Så vi kom inte hem förren vid nio-tiden. Men nu till Eddies tävlingsdag;

0,85m bed. CR


Hann inte riktigt att rida fram honom ordentligt då det som sagt var få starter, men försökte att få honom att bjuda fram till bettet och lyssna på mina förhållningar. Han är inte alls rolig på marken just nu, jättebökig med munnen och vill inte alls ta stöd, vilket har gjort att jag inte kunnat rida igenom honom ordentligt utan bara fokuserat på att få en jämn kontakt. Så han var inte rikigt jämn i sidorna, utan ville gärna trycka sig innåt och gå med rumpan innanför spåret i höger varv, men fokuserade inte så mycket på det. Sånt får vi rida igenom hemma.

På banan så tittade han mot läktaren och vi kom lite tokigt på först, så han lägger såklart på en nit. Dock var jag på honom snabbt och han fick kliva igenom hindret och fortsätta på nästa. Fick inte rikigt tillbaka honom på linjerna (väldigt mycket relaterade avstånd för att vara en 85cm CR, liksom en linje på 21m?) och jag fick rida iväg honom på ett språng mindre, till sista linjen så fick jag dock tillbaka honom, men då rev han istället sista hindret. Men bättre det än att han rusar iväg. Blev alltså 8 fel i denna klass.

0,95m bed A0+A0

Han bara skritta honom lite och sedan hoppa av för att gå banan till nästa klass, och sedan hoppa upp och rida fram igen. Som sagt, få starter och jag startade först sent och sedan tidigt. Dock var det ganska bra då jag hade misstagen från första klassen i ryggen och kunde rätta till felen nästan på en gång. I denna klass så var jag nogrannare med att sätta punkt och inte låta honom springa iväg, och han hoppade faktiskt mycket bättre i den här klassen! Rev tvåan då vi fick lite trångt på 7 språng och sedan sjuan då jag inte rikigt fick tillbaka honom och vi kom heltokigt (mitt fel!) så han fick bommen med sig, men han hoppade! Det är i dessa lägen han brukar stanna, men jag var på honom och då hoppade han faktiskt.

Förutom mitt misstag så är jag jättenöjd med sista klassen! Framförallt så är jag jättenöjd med Eddie som skötte sig bra. Förutom att han är bökig och "oriden" på marken så var han lugn, inget skrik och han hoppade faktiskt ganska bra för att vara på tävling. Inga höjder vi hoppade direkt, men det var bra för honom att hoppa något lågt och enkelt. Dessutom så uppnådde vi målet, att ta oss runt utan stopp! Räknar inte första hindret i första klassen, för vi kom faktiskt över (läs igenom) ;) Men är för första gången iår nöjd med Eddie efter en tävlingsdag!

Vi skulle säkert kunna vara felfri om jag red iväg honom och plockade bort galoppsprång, helt enkelt lät honom gå som han ville. Men då skulle vi istället få problem när det blir högre. Att komma inhoppande i en linje på 120 på vi säger 17m och bromsen inte fungera, inte så kul. Dessutom så utvecklar det inte hans teknik att låta honom hoppa iväg, utan jag får fortsätta att vara konekvent och rida mina planerade galoppsprång och fokuserade på rytmen. Det ger kanske inga rosetter idag, men förhoppningsvis i framtiden!


Hittade en bild från Avesta när vi var där i Juli.
Lovar att jag ska ta med systemkameran nästa helg,
så det blir lite nya bilder!





RSS 2.0